Improvisation

Jag inleder alltid min stand up med att improvisera med publiken. Det har blivit ett litet event i sig och det är ju helt omöjligt att planera innan vad som skall sägas eller vad som kommer ur munnen. Det blir i alla fall ofta väldigt uppskattat och när man ser det så här i efterhand så är det inte många punchlines men det uppstår en fantastisk kontakt mellan scenen och publiken. Man hamnar i ett gemensamt tillstånd. Då och där. Jag är helt beroende av att publiken svarar mig när jag frågar saker. Det händer ibland att dom inte vågar svara och då blir det genast tomt i huvudet på mig. Här är ett klipp från min improvisation som jag gjorde den 27 november. Totalt höll jag nog på och improviserade över tio minuter och det här är alltså ett litet citat ur det.

Norra Brunn 9/8

Körde precis på Norra Brunn och blev mycket nöjd själv med gigget. Trots att jag glömde en stor central del av min act. Tror det var mina publikimprovisationer som satte tonen. Jag gick igång på Skatteverket och en kvinna som fyllde år. Ska försöka lägga upp ett klipp på detta här på Bloggen.

Provfilmning

Jag provfilmade idag och var så nöjd innan för jag hade pluggat på ordentligt. Jag brukar inte göra det. Jag kan erkänna. Jag brukar slarva. Jag gillar nämligen inte att provfilma. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll om man skulle grejja rollen eller inte. Det är inte det det handlar om. Man kommer in i ett rum och känner spontant "här vill jag inte vara" Jag är omgiven av misstänksamhet". Man känner sig omedelbart misstänkt. Misstänkt för att vara usel. "Kan den här mannen verkligen tala och gå samtidigt?" Så tror man att regissören tänker. Men idag hade jag pluggat in scenen till 100% och dessutom läst ut boken som filmen bygger på. Jag var intellektuellt klanderfritt påläst. Dessutom valde jag kläder som passade min karaktär. Det brukar jag heller aldrig göra. Jag brukar tänka "regissören får väl ha lite fantasi. Har inte det... fuck him" Men inte idag. Idag var jag Johan Rheborg, professionell skådespelare.


När vi skulle börja filma så fick jag inte repetera. Vi skulle köra direkt. Jag blev då så nöjd över att ha pluggat att jag glömde leva mig in i scenen. Jag var helt fixerad av att leverera texten fläckfritt och tyvärr ganska känslokallt. Det var det jag gick igång på. Tyvärr. Jag borde valt att vara närvarande i situationen och strunta i vad jag sa exakt. Som man ska göra. Men det valde jag inte. Jag hade med mig en annan kompass helt enkelt. En ny, tråkig kompass. Jag ville visa hur mycket vanlig skådis jag kan vara... också. Jag är visst en kontrollerad människa. Inget vilddjur som bara gör groteska gubbar och skriver om alla repliker efter eget behag (som jag för övrigt älskar att göra) Nej, jag ville visa hur vanligt tråkig jag kan vara. Jag trodde det skulle ro hem rollen av någon outgrundlig anledning. Jag blev besviken när han sa att jag kunde ändra replikerna om jag ville. Varför det? Jag har ju lärt mig dom nu till idag. I helvete jag improviserar. Det gör jag på Brunnen ikväll. Gå dit om du vill se mig hitta på. Här håller vi oss till det förelagda A4 papperet. Jag tänker briljera för dig på annat sätt. Kosta vad det kosta vill.

Det kostade mig rollen. Next!