Bajshumor

Jag har suttit några dagar nu och skrivit sketcher. Det har gått bra. Igår skrev jag emellertid en om att bajsa. Det känns ju inte så moget. Men jag kunde inte motstå att skriva ner den. Den kom till mig bara... Jag tror den blir svårsåld dock. Men jag tycker att den bottnar i en sanning och därför skrev jag ner den. Sanningar är ofta aldrig fel. Däremot saknar den en ordentlig struktur. Den är bara ett längre samtal mellan tre personer utan egentlig twist eller roligt slut. Bara rolig dialog.

Men alltså jag har skrivit andra skretcher också. Jag har inte suttit med bajssketcher i en vecka. Tänk att man skall behöva förklara sig här bara för att man skrivit en omogen sketch.

Sketch

Jag lyckades skriva en sketch igår. Det kanske inte verkar vara en sådan oerhörd prestation men för mig var det just det. Jag har inte skrivit på ett par veckor av någon anledning. Det har inte funnits ro men igår så... Nu behöver den bara skrivas om tio gånger och sen repskrivas i någon månad för att bli färdig. Så är det. Det är en av de få saker jag fick lära mig på RMI Bergs reklamskola som verkligen stämmer med verkligheten. "Att skriva är att skriva om". Det har visat sig stämma även i praktiken. Man kan aldrig skriva om en sketch för många gånger och den mår bara bra av att böjas och bendas i en repsal. Men det förutsätter ju förstås att det är begåvade människor som repar den annars så blir det pulkafest. Man sätter sig på manuset och åker utför backen rätt in i något träd eller något sådant.

Mas Irene 2001

Den här flaskan hänger löst. Jag ger den max en timma till i oöppnat skick. Gillar etiketten. Stram, ren och konkret. Förutsätter att innehållet levererar en smaksensation.

Provfilmning

Jag provfilmade idag och var så nöjd innan för jag hade pluggat på ordentligt. Jag brukar inte göra det. Jag kan erkänna. Jag brukar slarva. Jag gillar nämligen inte att provfilma. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll om man skulle grejja rollen eller inte. Det är inte det det handlar om. Man kommer in i ett rum och känner spontant "här vill jag inte vara" Jag är omgiven av misstänksamhet". Man känner sig omedelbart misstänkt. Misstänkt för att vara usel. "Kan den här mannen verkligen tala och gå samtidigt?" Så tror man att regissören tänker. Men idag hade jag pluggat in scenen till 100% och dessutom läst ut boken som filmen bygger på. Jag var intellektuellt klanderfritt påläst. Dessutom valde jag kläder som passade min karaktär. Det brukar jag heller aldrig göra. Jag brukar tänka "regissören får väl ha lite fantasi. Har inte det... fuck him" Men inte idag. Idag var jag Johan Rheborg, professionell skådespelare.


När vi skulle börja filma så fick jag inte repetera. Vi skulle köra direkt. Jag blev då så nöjd över att ha pluggat att jag glömde leva mig in i scenen. Jag var helt fixerad av att leverera texten fläckfritt och tyvärr ganska känslokallt. Det var det jag gick igång på. Tyvärr. Jag borde valt att vara närvarande i situationen och strunta i vad jag sa exakt. Som man ska göra. Men det valde jag inte. Jag hade med mig en annan kompass helt enkelt. En ny, tråkig kompass. Jag ville visa hur mycket vanlig skådis jag kan vara... också. Jag är visst en kontrollerad människa. Inget vilddjur som bara gör groteska gubbar och skriver om alla repliker efter eget behag (som jag för övrigt älskar att göra) Nej, jag ville visa hur vanligt tråkig jag kan vara. Jag trodde det skulle ro hem rollen av någon outgrundlig anledning. Jag blev besviken när han sa att jag kunde ändra replikerna om jag ville. Varför det? Jag har ju lärt mig dom nu till idag. I helvete jag improviserar. Det gör jag på Brunnen ikväll. Gå dit om du vill se mig hitta på. Här håller vi oss till det förelagda A4 papperet. Jag tänker briljera för dig på annat sätt. Kosta vad det kosta vill.

Det kostade mig rollen. Next!