söndag, december 23, 2007

Reklamfilm



Hittade precis flera gamla reklamfilmer som jag regisserat. Bla denna med Robert som jag gjorde tillsammans med Calle Åstrand. Jag minns att vi hade ett helvete att klippa ner den till 45 sekunder. Jag tror vi gjorde en version som blev en och en halv minut. Uttrycket fulöl hämtade Calle och Jag från knarkarordet fultjack. Minns också att en kille på reklambyrån tog fram jättefina loggor för fulölet som hette Ostöl. Fast på tyska då. Käse... något. Dom fick vi inte använda för Spendrups... En annan rolig sak som hände var att Ulf Spendrup klev rakt in under tagning och ställde sig mitt i rummet framför kameran och sa "Hej, vad händer?"

torsdag, december 20, 2007

Tack för i år.


Sista inlägget för i år. 2007 är snart slut. Ingen är gladare för det än jag. 2007 var inget roligt år för mig privat så jag hoppas ju att 2008 blir bättre. Next liksom. Nu skall jag i alla fall iväg och köra Stand Up och sen börjar min julledighet på allvar. Den startar alldeles efteråt faktiskt. Jag skall hooka upp med min kompis Bersan och ta en sk "julöl" Det betyder att vi skålar in julen i väldigt många öl och säkert också en del Whiskey. Sen dansar vi juckdans till gammal disco. Välbehövligt och bra. Så... Jag hör av mig efter nyår igen. Då skall jag till Barcelona och skriva Kenny repliker inför vårens inspelning och fundera på om jag kan hitta på något kul till Idrottsgalan. Tills dess. Tack för denna höst. Hatten av. Bock. Min julklapp till er blir denna film med Robert som jag filmade under inspelningen av Torsk på Tallinn.

måndag, december 17, 2007

Norra Brunn ikväll

Nu smet jag undan precis. Jag satte mig för att förbereda mitt gig på Norra Brunn men så hamnade jag här i bloggen istället. Det är tråkigt att förbereda sig. Det är som en gammal läxa man helst smiter ifrån. Jag körde ju för en vecka sedan och det blev inte världens bästa gig så jag har all anledning att skärpa mig men av någon anledning så orkar jag inte skärpa mig. Det får fan gå ändå. Jag vill ha jul nu. Inte sen. Nu.

Men jag har jag kommit på en rolig idé. Jag tänker hålla ett påtvingat jultal åt något företag som är där ikväll. Bara gissa en årssummering åt dom och om dom och med dom. Det kan bli kul. Alla jultal låter ju likadant. "Det har varit en tuff tid men vi har lyckats tycker jag. Vi har slagit underifrån och visat vad vi kan. Det har varit tufft men visat att vi i det långa loppet är winners. Vi är inte där ännu.... men vi är på god väg. Tyvärr har vi ju fått skära en del i personalen sen förra julen, mina tankar är hos Olle som tyvärr inte kunde fortsätta hos oss men som lär vara på bättringsvägen efter den där konstiga olyckan i hisschaktet. Min förhoppning är att det räcker med nedskärningar nu. Jag kan inte lova något men om vi alla gör det där lilla extra i vår efter vår välförtjänta juledighet så är jag övertygad om att vi har all anledning att vara stolta när vi vi skall summera 2008 nästa år. Kanske. Skål. Med dom orden så ber jag att få tacka för mig. Jag måste hem till frugan men ha det riktigt skojigt nu ikväll. Britt Marie betalar för maten på sitt firmakort. Spriten tar ni själva. God Jul. Taxi!

lördag, december 15, 2007

Julfest eller Danderyd?

Ikväll kör vi årets sista föreställning på Oscarsteatern och jag undrar nu om jag kommer att få uppleva julfesten i år eller om det kommer att bli som förra året. Då hamnade jag på akuten istället? För exakt ett år sedan så klappade jag ihop uppe på scenen mitt under föreställningen. Jag gjorde en scen i slutet av första akten då jag är ensam på scenen och plötsligt började hela lokalen att snurra. Det var inte så roligt. Först skrattade folk men sen tystnade dom och började undra istället. Jag raglade rätt ordentligt. Lyckades i alla fall ta mig ut efter att ha kortat lite i texten. Men sen så fortsatte det att snurra. En ambulans kom och körde mig till sjukhuset och min inhoppare Fredrik fick göra min roll i andra akten.

Akuten blev det alltså. Istället för julfest. Jag låg där på en brits i åtta timmar utan att få vård. Jag låg på den där gröna galonbritsen med elektroder kopplade till mina man-tits och stirrade upp i taklampan. Två lysrör med rutig insats av metall. Då och då tittade de in någon. Jag antar att dom ville förvissa sig om att jag levde.


"Läkaren kommer strax..."


Sen försvann dom. Vita rockar som fladdrar till i dörren. Som spöket Laban.


"Läkaren kommer strax..."


Läkaren kom aldrig och när jag fick nog och sa att till att jag gick hem så svarade dom


"Om du går hem nu så tar vi inte ansvar för vad som händer..."


Det lät som ett budskap från maffian. Det satt en tant bakom någon disk där och levererade hot. Men jag tog chansen och än idag har ingen från Danderyds sjukhus varit hemma hos mig med ett avskuret hästhuvud så... Ett år idag alltså. I år hoppas jag på att få vara med om julfesten istället. Men man vet aldrig. Jag fick en känning igår när jag spelade. Jag skrek på Gerd Hegnell och fortsatte vråla trots att luften tagit slut sedan länge. Det gungade till ordentligt men jag fick styr på mig. Det ligger och väger. Jag känner det. Inget är säkert. Det kan bli en repris från förra året. Då kommer jag att ligga där igen och tanten från disken gör entré in till behandlingsrummet...

"So we meet again mr Rheborg... I´m afraid it´s gona be a long night for you"

torsdag, december 13, 2007

Sista veckan

Idag har jag haft en väldigt skön dag hemma. Det var ett tag sedan. Jag har simultant monterat Ikeamöbler, skrivit planlösa långfilmsscener och lyssnat på gamla radiohead låtar. Det har varit en fantastisk kombination. En slags kravlös dag med inslag av sporadisk kreativitet. Gjorde min sista inspelningsdag på 183 dagar igår (för detta år) och det innebär att nedräkningen mot julledigheten har börjat. Ikväll blir det Oscarsteatern och då betar vi av sista veckan innan jul och på Måndag gör jag mitt sista Stand up gig på Norra Brunn för i år. Jag ser helt enkelt hamnen nu och känner att det är på tiden. Jag behöver vila. Eller jag skall se 24, säsong 6 i jul. Det är min uppgift.

söndag, december 09, 2007

Göteborgseffekten

En formatering skulle sitta fint. Jag tycker att gamla minnen ramlar över mig vart jag än går. Det är dofter, platser, händelser och människor och jag är som en känslobomb. Allt sitter i ytskiktet redo att göra sig påmind, skaka om och beröra så fort jag möter något som påminner mig om... förr. Jag är helt enkelt en extrem känslomänniska. Svårt att beskriva vad jag menar men det är alltmer sällan jag kommer till platser med ett litet jaha. Då var man här... utan det kommer upp en massa gammalt som skall processas hela tiden.

Skall filma i Göteborg igen i morgon. Jag har varit där nu några vändor och jobbat och vart jag än går möter jag gamla minnen... Lisebergsteatern där jag spelade min monolog för första gången. Jag minns att jag stod bakom ridån på premiären och fick panik. "Vad fan har jag här att göra?" Doften från teatern sitter kvar. Damm och gammal plywood. En sur mix av gammal förkrigsbarack och nydragen el. Den dyker upp så fort jag ser det där kupoltaket vid Liseberg. Faktum är att när jag ser kupoltaket så kommer allt över mig. Manusskrivandet i Bruna Huset, repetitionerna på Oscars, repetitionerna i Skara och spelperioden i Göteborg. Mina otaliga kaffelatte från Cuban Coffe. Mina ensamma lördagspromenader genom Göteborg. Oftast i regn förstås.

Hotell Gothia. Där filmade jag nu senast. I skybaren. Jag och Tuva satt vid fönstret och snackade. Gothia luktar aircondition, mässmonter och konferenssperma. Jag har bott där så många gånger. Konferenshotellet #1. Bengt Granlunds egen högborg. Förutom alla konferensgäster som lever ut där så är det läskigt att stänga hotelldörrarna inne på Gothia. Det är som om man stänger ute verkligheten. Det uppstår ett baksug och så försvinner alla ljud. Det känns som att stoppa in öronproppar. Jag får panik av tystnaden i deras rum. Så fort man går ut så kommer ljuden tillbaka och så ser man kontorsdressade män och kvinnor med namnlappar på bröstet. Dom doftar lite för mycket parfym och är lite för lulliga för deras eget bästa. Dom borde renovera nu. Ändra ordentligt. Ändra allt. Var är den gulklädda byggaren när man behöver honom? Han som skulle spöa mig i skybaren där en gång bara för att jag var glad.

Imorgon ska återigen filma i Göteborg... och minnas vidare

lördag, december 08, 2007

Parlamentet


Spelade in Parlamentet igår. Det var svettigt. Robert och Annika på rött lag. Jag och Petra på blått. Jag minns inte så mycket. Det är ju alltid en helt surrealistisk upplevelse att banda det där men minns att jag kände att det var trögt i inledningen av Tips från coachen och fick slänga in några jokes från min stand up för att få loss publiken och sen såg jag Roberts leende i ögonvrån. Misstänker att han log för jag kämpade rätt bra med begränad utdelning så då flög fan i mig och så släppte jag loss fullständigt. Jag röjde precis överallt och lyckades ha sönder min stol. Kolla så ser ni att jag sitter snett efter min tips. Stolen lutar som tornet i Pisa. Jag låg på golvet och skrek efter kärlek och så avslutade jag med att göra ett stagedive över publiken samtidigt som jag skrek "Ta emot min kärlek. Jag är styrd av Kay Pollak..."

Jaaa... pappa är på jobbet...

Jag vet inte vad som kommer med. Dom klipper ju bort mer än hälften.

torsdag, december 06, 2007

Kenny Begins

I vår börjar jag filma långfilmen om Kenny Starfighter. Arbetsnamnet är Kenny Begins och på denna site www.kennybegins.se kan du läsa mer om filmen och se skisser. Efterhand kommer siten att uppdateras med mer material och om du klickar här kan du även ladda ner den officiella pressreleasen. Wollie Bollie.

tisdag, december 04, 2007

Decemberregn

Jag har verkligen svårt att hitta advent i detta väder. Vad är advent? Det vet jag inte längre. När jag var liten var det snö, kälke och röda kinder. Nu är det stress, regn, utgifter och datasupport. Min kollega Allan Svensson spelar tomte på TV. Han är som en riktig stor drömtomte. Faktum är att han är klockren som tomten. Man kanske skulle titta lite på julkalendern och drömma om den jul som inte längre finns? Så får det bli. Där har vi lösningen. Nu är det advent. Jag tänder ett ljus och ser på julkalendern. Mina barn vill inte se. Dom skall chatta på MSN istället. Men det tänker inte jag göra. Jag börjar titta. Efter fem minuter ringer telefonen och jag känner igen rösten. Det är tomten från TV. Eller Allan Svensson som han ju egentligten heter. Rösten låter inte likadant som på TV. Den har ett annat tonfall. Allan har nämligen problem med sin dator och vill skriva ut ett dokument på sin skrivare men det går inte. Då ringer han mig. Han vet att jag kan datorer. Jag fixar det åt honom över telefonen. Han blir jätteglad och säger att jag räddat hans kväll. Trevligt, svarar jag. Vi lägger på luren med ett kort "vi ses i morgon" och jag återvänder till TV:n. Där rullar nu sluttexterna. Det blev ingen advent idag heller. I mina tankar ekar tomtens röst. "Var i helvete väljer man skrivare då? Jaha. Där? Vadå avinstallera? Jaha. Ska jag klicka i ruthelvetet? Ok. Nu funkar det!!! Tack!" När jag va liten var det med spänd förväntan man väntade på tomten. Så är det inte idag.

fredag, november 30, 2007

Novemberregn

Jag sitter just nu och lyssnar på Eva Dahlgrens Novemberregn. Väldigt bra låt.

torsdag, november 29, 2007

Improvisation


Jag inleder alltid min stand up med att improvisera med publiken. Det har blivit ett litet event i sig och det är ju helt omöjligt att planera innan vad som skall sägas eller vad som kommer ur munnen. Det blir i alla fall ofta väldigt uppskattat och när man ser det så här i efterhand så är det inte många punchlines men det uppstår en fantastisk kontakt mellan scenen och publiken. Man hamnar i ett gemensamt tillstånd. Då och där. Jag är helt beroende av att publiken svarar mig när jag frågar saker. Det händer ibland att dom inte vågar svara och då blir det genast tomt i huvudet på mig. Här är ett klipp från min improvisation som jag gjorde den 27 november. Totalt höll jag nog på och improviserade över tio minuter och det här är alltså ett litet citat ur det.

onsdag, november 28, 2007

Inspelning av 183 dagar


Så här road ser jag ut när jag sitter i en värmebuss mitt i natten och väntar på att bilriggen skall bli färdig så vi kan filma nattens sista scen. Klockan visar 03.30.

Här vare glest


Sitter i Killingrummet på Dramaten med Tomas Alfredsson. Det är glest här som ni ser så vi lägger ner detta möte nu och tar oss upp till Dramatens matsal istället. Tomas och jag har nämligen beslutat oss för att visa oss där kl 12.

tisdag, november 27, 2007

Oj! Aj! och Hurra! på Norra Brunn

Kom precis hem från mitt gig på Norra Brunn. Det blev... intressant. Började med att improvisera med publiken och det gick bra. Fick in några skämt och höll väl på i tio minuter men sen fick jag för mig att jag skulle testa lite nytt material som jag haft problem med tidigare och det blev ju inte roligt den här gången heller. Tyvärr så gjorde Elite Plazas telefonterror sig påmind. Jag var väldigt trött. Bröt ett antal rutiner och gick vidare. Det blev lite konstig stämning pga detta. Men jag orkade inte köra rutinerna och tyckte bara att dom sög. Vilket jag sa. Högt och tydligt. Publiken visste inte riktigt vad dom skulle tycka. Med all rätt. Men så är det. Jag är ingen maskin. Avslutade sedan med säkert material och då gick det bra igen... Men ett svajjigt gig blev det. Tyvärr. På det igen imorgon. Skall försöka sova ut ordentligt. Här hemma har vi inga trasiga telefoner som stressväcker en mitt i natten. Jävla Elite Plaza. Det är deras fel. :-) Men jag kör ju imorgon också. Innan Johan Glans. Inte efter. Där går gränsen. Han får stänga. :-)

Parlamentet igen

Jag har precis kommit hem från min första inspelningsdag på "183 dagar". En nattinspelning. Det var roligt. Jag hade kul och har spenderat natten i en bil på en släpkärra och åkt längs Avenyn upp och ner. Vi körde en dialogscen inne i en bil jag och Tuva. Det är en speciell känsla att åka runt ljussatt sådär. Det känns att man är i fokus. Gillar det. Bra egogrej. Halv fyra var jag klar och kastade mig i sängen bara för att bli väckt en gång i timman av hotelltelefonen. Jag trodde hela tiden att jag drömde. Den ringde en signal, en gång i timman. Hela morgonen trodde jag att jag drömde den där enda signalen. Det var först när jag gått upp som jag hörde att telefonen verkligen ringde. En jävla signal. Elite Plaza bodde jag på. Be dom garantera att telefonen inte slentrianringer om ni skall bo där.

Jag kunde inte säga nej till ännu en inspelning av Parlamentet. Jag kommer att medverka den 9 december. Så är det. Det var inte planerat. Jag är bara en sådan som inte kan säga nej. Sitter bredvid Petra Mede. Det skall bli roligt. Jag har aldrig träffat henne men hört så mycket gott. Vi får se då hur det går.

fredag, november 23, 2007

Eftersmak av TV medverkan

Bandade en diskussion om medelklass och kultur idag. Jag har aldrig känt mig mer off. Vad gjorde jag där? Försökte förstå vad de andra talade om men begrep nästan ingenting. Jag är nog dum eller så lever jag i en helt annan värld än Carl johan De Geer och Åsa Lindeborg. Jag satt som en stiff mumie i fåtöljen och blev tvungen att säga att jag inte förstod vad de pratade om. Jag har aldrig skapat det jag gjort utifrån något klassperspektiv. Jag har bara försökt vara rolig... Kolla så får ni se. Vad ska jag göra för att bli mer kultur-korrekt? Jag har inget emot Carl Johan De Geer eller Åsa Lindeborg. Jag har alltid tyckt att Carl Johan varit toppen och rolig. (Tårtan) för fan... Men den där debatten begrep jag inget av. Dessa kulturpersonligheter och klassresor hit och dit. Jag tror jag ofta använder ordet karriär istället för klassresa. Kan det vara så enkelt?

torsdag, november 22, 2007

Pray



Jag är helt galen i Jay-Z's nya skiva American Gangster. Lyssnar på den oavbrutet. Varenda låt på skivan är bra. Han använder sig av sådana jävla soulslingor så jag får gåshud.

TV debatt

Jag skall medsverka i en debatt om medelklassen i Axess TV på lördag 20.30. Jag tackade ja för jag har aldrig fattat grejjen med detta eviga klassnack. Jag misstänker att det är så för jag är en väldigt tydlig representat för medelklassen. Jag kommer från och bor i mitt packline heaven. Jag har möjligtvis rest från medelklass till lätt övre medelklass. Jag har nämligen flyttat några kvarter en gång för tio år sedan. Vi bor större nu. Ur detta tar jag mitt avstamp och kastar mig in i debatten med klassproffsen Carl Johan de Geer och Åsa Linderborg

söndag, november 18, 2007

Standup kalender

Nya standup gig inbokade under 2008. Jag uppdaterade precis kalendern på min hemsida. Det kommer fler datum längre fram när jag fått reda på vilka dagar jag skall filma långfilmen under senvåren. Innan jag vet det så är det svårt att lägga in gig. Det blir mest i Stockholm på Norra Brunn och även på Raw där jag aldrig kört tidigare. Men jag kommer också köra i Göteborg på Risotada som vanligt. Jag vet inte exakt när det blir bara. Kommer att försöka besöka skåneregionen också men har ännu inte hittat något ställe att köra på. Är du arrangör så maila gärna och om någon arrangör i Norrland läser detta så kan ni ju maila också. Skulle vilja köra i Umeå tex. Har inget inbokat där ännu och har aldrig kört där tidigare.

Nästa gig blir i alla fall i Göteborg på Tisdag. Risotada. Ses där.

Gräsmattan


Idag var det en sådan där dag när det aldrig blir riktigt ljust. Det ligger ett mörkt grått skimmer över ljuset. Dessutom är luften blöt. Man blir fuktig bara man går ut trots att det inte regnar. Jag ställde mig därför i fönstret bara som en ersättning för att ta en promenad idag. Det kändes som ett bättre alternativ. Stå och stirra en stund. Då såg jag den. Vår gräsmatta. Den är helt förtappad. Det lilla gräs som faktiskt finns är långt och tunt. Som en tunnhårig herre med flurigt hår. Mossan är kompakt och lysande grön. Större delen av gräsmattan är dessutom täckt med halvruttna blad. Jag har struntat i att höstkratta. Löven ser ut som bajsfläckar. Jag stod i fönstret och funderade på om jag skulle gå ut i fukten med en kratta och ta bort fläckarna eller löven men beslöt mig istället för att vända ryggen åt fönstret istället. Titta innåt. Jag är ingen trädgårdskille. Jag pallar inte "påta" och jag hoppas att det snart kommer snö istället som gömmer skiten till i vår. Då har jag säkert mer tid och lust. Kanske. Jag kan bara inte fatta att en gräsmatta kan se så tråkig ut som vår gör. Den har inga försonande drag. Den har alltid varit blek. Vi sådde från början och köpte alltså inte en rullgräsmatta vilket är mycket bättre. Jag lät mig övertalas att det var bättre och mer ekonomiskt att göra så. I helvete det är. Nu funderar jag allvarligt på att asfaltera skiten. De gjorde jag i en reklamfilm en gång. Inte dumt alls...

torsdag, november 15, 2007

183 dagar

Nu är det klart att jag skall medverka i TV serien 183 dagar. Här nedan kan du läsa ur pressreleasen om vad det är för något.


"På måndag startar inspelningen av ”183 dagar” - en historia om fem ungdomar och den turbulenta tid som följer efter deras medverkan i dokusåpan HUS-1. Tuva Novotny spelar Emma, en av de fem HUS-1-deltagarna, och hennes lycksökande pappa spelas av Johan Rheborg. De övriga ungdomarna spelas av Sasha Becker, Jonatan Rodriguez, Malin Arvidsson och Ulric von der Esch. Den hungriga kvällstidningsreportern Anne spelas av Malin Morgan.

HUS-1 är den mest maxade dokusåpan tv-världen hittills skådat. Gränserna för vad som visas i rutan är framflyttade, publiken bjuds på ocensurerad fylla och sex och den cyniske producenten eldar på konflikterna med effektivt klipparbete. Under 183 dagar satsar husets unga deltagare allt för att vinna tittarnas röster och ha chans på prissumman på tre miljoner kronor.

Tiden i huset är tuff för deltagarna, men det är ingenting emot vad som möter dem när dörrarna mot verkligheten väl slås upp. För de fem finalisterna, Emma, Mandy, Laura, Sebastian och Tarek, blir återföreningen med vänner och familj fylld av konflikter när de på olika sätt tvingas stå till svars för sina handlingar. Samtidigt lockar kändisskapet, HUS-1-ungdomarnas utspel hårdbevakas av kvällstidningarna och de lär sig snabbt vad som krävs för att få stanna i strålkastarljuset. Symbiosen med kvällstidningsreportern Anne (Malin Morgan) blir mer och mer avancerad, ett felaktigt beslut leder till ett annat och ganska snart börjar det bli svårt för dem att behålla kontrollen över sina liv.

Emmas (Tuva Novotny) familjesituation är stökig så det räcker. Efter HUS-1-vistelsen blir den ännu mer komplicerad då hon blir uppsökt av sin pappa (Johan Rheborg) som hon inte haft kontakt med på många år. Men vad vill han egentligen?

Småstadstjejen Mandy (Sasha Becker) har drömt om framgång och kändisskap i hela sitt liv och tänker inte låta någonting stå i vägen för planerna. Om man inte duger som man är så får man väl helt enkelt ändra sig.

Laura (Malin Arvidsson) lider av dåligt samvete. Det kanske inte var så smart att lämna sin man och sin lilla dotter ensamma i 183 dagar? Nu ska hon ta igen förlorad tid och visa världen vilken fantastisk mamma hon är. Men det visar sig vara svårare än tänkt att kombinera familjeliv med kändisskap.

Rikemanssonen Sebastian (Ulric von der Esch) sökte till HUS-1 mest för att det var ”en kul grej”. För han behöver ju inte pengarna. Eller?

Tarek (Jonatan Rodriguez) har haft en tydlig rebellisk profil i HUS-1. Han är minsann inte som de andra idioterna, han är killen som vill nåt, som sparkar uppåt och slåss för en bättre värld. Hur kommer det sig då att det blir han som utmålas som skurken?

Manus är skrivet av Hans Rosenfeldt och för regin står Emiliano Goessens (”Leende guldbruna ögon”) och Nanna Huolman (”Kid Svensk”).

"183 dagar" produceras av SVT Väst. Inspelningen av sex timslånga avsnitt i HD startar i november och sändningen planeras till hösten 2008.

Titel: 183 dagar
Format: 6 x 60 minuter i HD
Regi: Emiliano Goessens (avsnitt 1-3) och Nanna Huolman (avsnitt 4-6)
Manus: Hans Rosenfeldt (samt Pernilla Oljelund ett avsnitt)
Inspelningstart: November 2007
Projektledare SVT: Annika Holmberg
Sändning: planerad till hösten 2008

Skådespelarfakta:

Tuva Novotny har spelat i filmer som bland andra ”Bang bang orangutang”, ”Smala Sussie” och ”Jalla! Jalla!”. I SVT har hon tidigare synts i dramaserier som ”Snapphanar”, ”Norrmalmstorg” och ”Herr von Hancken”.

Sasha Becker är just nu aktuell i rollen som Janna i SVT:s ”Sanningen om Marika”. Tidigare har hon medverkat i bland andra ”Poliser” och ”Orka, orka”.

Malin Arvidsson spelar just nu i ”Pippi Långstrump” på Stockholms stadsteater. Hon har synts i flera kort- och novellfilmer samt hade en roll i Björn Runges film ”Mun mot mun”.

Ulric von der Esch är nyligen hemkommen efter fem år i USA där han gått på teaterskola och arbetat som skådespelare. Har även haft mindre roller i svenska produktioner.

Jonatan Rodriguez känns igen från tv-serier som ”Saltön” och ”Tre kronor”. Just nu aktuell i ”Romeo och Julia” på Göteborgs stadsteater.

Johan Rheborg har spelat i filmer som ”Torsk på Tallin”,”Fyra nyanser av brunt” och ”Känd från tv” samt i tv-serier som ”Cleo”, ”Kenny Starfighter” och julkalendern ”LasseMajas Detektivbyrå”.

Malin Morgan är aktuell i SVT:s ”Isprinsessan” och ”Predikanten”. Tidigare har hon synts i tv-serier som ”Snapphanar” och ”Kvalster” samt på bio i ”Tjenare Kungen”.

För mer information:
Annika Jardin, SVT Kommunikation
031-83 71 57, 0733-82 23 76, annika.jardin@svt.se"

måndag, november 12, 2007

Söndag kväll

Det har gått ett dygn sedan förra inlägget. Mår redan bättre. Förkylningen börjar släppa och likt ett flöte pluppar jag upp genom vattenytan. Häpp! Tillbaka. Imorgon är det måndag och en ny vecka som jag startar med ett Killingmöte och på torsdag är det Singin in the rain igen. Jag längtar redan. :-)



Postar en film från Tältprojektet 2005 som jag filmade med min kamera på scenen. Det är när Robert stänger showen med en liten halk-bonus.

lördag, november 10, 2007

Upp och ner

Mitt humör är som en riktig berg och dal bana. Nu är det på botten... igen. Jag fattar inte varför humöret inte kan hålla sig på en jämn och behaglig nivå. Lagom. Antingen blir jag manisk och på eller så blir det tvärstopp. Nu har jag varit dålig i en vecka och ikväll på teatern så var jag allt annat än inspirerad. Jag var på uselt humör. Ville bara gömma mig under ett täcke och blunda. Det tar emot då att knata sig igenom två föreställningar på en dag. Jag vet att jag borde vara salig över att ha ett sådant fint jobb i en sån fantastisk produktion och det är klart att jag är stolt och lycklig över det men nu har vi avverkat över 200 föreställningar och man får påminna sig varje gång om att det faktiskt sitter 900 personer i publiken som ser det hela för första gången. Jag brukar smita ut i en sk avantloge då och då och titta lite från publikhåll på en del scener som jag inte är med i för att påminna mig om vad vi gör. Saker och ting ser HELT annorlunda ut från publikhåll. Det är så lätt att man glömmer bort det. Faktiskt. Vi skådespelare går in genom en helt annan entré på teaterns baksida och har ett minst sagt bedagat gemensamt utrymme med en kaffebryggare som ser ut att ha bryggt en miljon kaffekannor. Linoleumgolv och svampade gula väggar. Trasiga ikealampor som är felplacerade så när man reser sig ur soffan slår man i dom med huvudet. Varje jävla gång. :-) Min loge är en kal cell med vita betongväggar på tre kvadrat. Det är teatern för mig. Alltså en helt annan bild än den som publiken möter från huvudentrén. Det är samma hus. Samma föreställning men två helt olika världar. Ett besök i den där avantlogen justerar obalansen en aning och man förstår varför man är där. Det kanske låter konstigt men så är det. Jag älskar verkligen att spela teater. Jag anser att en skådespelares artistiska konst är magisk och underbar. I det avseendet är jag helt okritiskt pretentiös. Jag älskar att gestalta och jag är stolt över att vara en entertainer. Att lyssna på publiken och försöka toppa mig själv varje gång. Det är mitt jobb och jag älskar det. Ändra och putsa för att det skall bli levande. Det är alltid lika kul. Men ikväll var det svårt. Totalt orkeslös och med en röst som svek mig så fort jag fick feeling. Jag är helt knäckt här men det blir nog bättre bara jag får sova ut. Publiken var det i alla fall inget fel på. Vad skall man säga när de ställer sig upp och ger stående ovationer i slutet. Ja, just det. Vi gör ju en jävla rökare till föreställning... det hade jag visst glömt bort i min iver att fila på detaljer.

Avslutningsvis så vill jag bara säga att efter att ha sett den omfattande dos med TV humor som serveras just nu så är det i alla fall en person som utmärker sig. Henrik Dorsin. Den killen är bra. På riktigt. Han är så bra att man inte ens blir avundsjuk. Bara glad.

Jag är melankolisk nu. Känner ni det? God natt.

Jag har alltid varit svag för Oasis



Gillar deras nya låt också.

fredag, november 09, 2007

Johan 14 år

Igår lät det som jag var i målbrottet på scenen. Redan i första scenen sprack min röst av förkylningen och jag fick några målbrottstuppar. Låt mig säga så här. Det är inte i min karaktär att ligga i målbrottet. Jag spelar en oerhört pompös herre och min pondus försvann i ett slag när rösten svek mig. Istället började jag försöka tala med djup röst precis som barn gör när dom leker vuxna. Inte så lyckat. Låter ju mest larvigt. Sen tog jag med mig honungsvatten in på scenen istället. Kände mig som fjollig Elaine Paige med mina koppar utplacerade här och var. Dessotom var jag ofräch med febersvettiga kläder. Tur att man står några meter från publiken. Jag kände mig som ett svettmiffo med issues där på scenen igår. Hoppas att jag är bättre ikväll. Just nu är rösten helt borta. Dags för mer honungsvatten. la la la al la laaaaa.

torsdag, november 08, 2007

Ego

Nu har jag surfat runt lite på andras bloggar i brist på något att göra och då slog det mig hur ogenerat en del komiker skriver och bedömmer sin egna gig. Hur kan man som artist bedömma sitt framträdande ur publikens synvinkel? Very strange. Att man som artist upplever sig vara fantastisk betyder inte att man är det. Trust me. Lite ödmjukhet skulle inte skada tror jag. Jag har skrivit om mina egna gig några gånger. Börjar rysa på tanken att jag eventuellt också dunkat mig själv i ryggen på detta onyanserade och fula sätt. Ber om usräkt i så fall. Jävla osexigt.

Nu händer inget igen

Det har inte hänt något sedan jag satt här igår kväll och dödade tid vid datorn. Jag har ätit några alvedon och sovit. Helt plötsligt har det inte hänt någonting. Jag har inte snubblat med soporna eller bitit av en tand. Inget. Jag förstår inte Magnus Uggla. Killen sprutar ur sig inlägg. Han ser storys i allt. Roliga inlägg dessutom. Jag ser inte en story någonstans. Jag är bara irriterad över att jag behövt ställa in två dagar i rad. Jag är bara sjuk och irriterad.

onsdag, november 07, 2007

Tangentbordet

Nuharjagtvättattangentbordettvågångerochdetendasominte
fungerarärmellanslaget.Trorjagslängerdettanu.

tisdag, november 06, 2007

tips från coachen från i söndags


Jr1607
Uploaded by Barneyk


Sjuk idag. Ingen Norra Brunn ikväll. Hoppas vara bättre till imorgon.

söndag, november 04, 2007

Så här ska man ta telefonförsäljare!



Lyssna på detta fantastiska telefonsamtal...

Så blev det....

Skulle betala räkningar på mitt företag via internetbanken och upptäckte att ALLA pengar var borta. Vartenda öre. Banken har av någon anledning konfiskerat alla mina bolagspengar. Det var som en sådan där mardröm man kan ha. Jag satt med en hög räkningar i handen och en nolla på skärmen. Jaha ja... Hej på dig du. Vilken oskön siffra du är. Någonstans började jag tänka. Kan jag har jobbat för lite? Är jag på väg in i en konkurs? Att jobba mer än vad jag gör det går inte så det måste vara banken som gjort något förhastat. Jag lär väl få reda på det på måndag om jag inte hunnit hänga mig innan dess. Annars får jag vä börja umgås med Leila K

lördag, november 03, 2007

Flygminnen



Hittade lite skärmflygsbilder som jag filmat när jag höll på att flyga mycket. Tog ut en liten bit. Man blir ju sugen igen... Men men men. Det finns ju risker med den där sporten. Killen som flyger sist backar i luften. Det är inte bra. Som ni märker är han skärrad när han kommer ner. Men han hanterade situationen exemplariskt tycker jag genom att göra öron och trampa på speeden...

fredag, november 02, 2007

Parlamentet

Idag finns det bara en sak... Parlamentet. Så är det alltid när jag skall göra det TV programmet. Jag vaknar up och har lite ont i magen. "ja just det.. vi bandar parlamentet idag" Det brukar ju gå bra men det kostar alltid på. Det är därför jag bara gör ett program i höst. Skall sätta mig och förbereda det så mycket jag hinner här nu på förmiddagen, packa ner kostymen som jag sytt upp i Thailand och Nixon knappen såklart. Sen blir det Oscars ikväll igen. Tur att man kan den föreställningen nu. Jag lär vara som en urvriden trasa när jag kommer dit.

onsdag, oktober 31, 2007

Will Ferrell gör Robert Goulet

Robert Goulet har tydligen gått bort


Synd.

I väntan på Killinggänget...


...ger jag er denna bild av vårt fina manusrum. I fantasin såg jag emellertid framför mig mer mörkt trä på väggarna, grön heltäckningsmatta och knarriga läderfåtöljer. Men så blev det inte. Någon här på teatern har hängt upp Börje på dörren innan vi kom. Han hänger fint där tycker jag.

tisdag, oktober 30, 2007

Jag är hemlig


Jag har upptäckt att jag är hemlig. Jag jobbar bara med en massa hemliga projekt. Med det menas att det inte finns kontrakt skrivna och att dom inte är officiella ännu. Igår hade jag ett hemligt möte, idag har jag ett hemligt möte och imorgon skall jag på möte och tala om hemligt projekt. Jag känner mig som James Bond. Det enda som inte är hemligt är att jag skall medverka i Parlamentet på söndag. Det bandar jag på fredag och pulsen har redan stigit. Frågan är om jag skall bära min Nixon eller Bush badge? Vem är din favorit? Nixon eller Bush? Jag är kluven. Dom var/är båda underhållande på sitt egna pikanta sätt. Jag tror jag valt Nixon badgen flest gånger. Den är snyggast och har ett tydligt budskap. Bush badge är lite tråkig och tvetydig. Den har dessutom en religös underton. Lite för mycket detaljer för TV kanske. Man märker att politik var enklare förr när man ser dessa "fina" märken. Då var det ett budskap på märket. Idag är det typ fem. Men det spelar ju egentligen ingen roll. Båda dessa herrar är midnattsblå - precis som min humanistiska karaktär i Parlamentet. Sunday - game night!

måndag, oktober 29, 2007

Har man inga pengar så får man tänka till



Den här videon skulle jag vilja ha gjort. Otroligt bra och enkel idé. Mycket väl genomförd.

lördag, oktober 27, 2007

Irriterande kortavgifter

Jag blir ofta irriterad på sur-skyltar vid kassan i butiker. Ni vet sorten "Vi tar ej kort under 100kr" "Ej kort" "Ej hundar" "Ej katter" "Ej kunder på denna toalett" "Gå härifrån om du inte tänker handla" "Vid prov av kläder i hytt tas hyra ut om 5kr" Man vet att bakom kassan härskar en irriterad och ofta väldigt girig människa. En person som älskar att skriva förbud och anmaningar och ta betalt utan att prestera själv. En trapphushärskare kan man säga. En sådan som sätter upp sura lappar vid entrén. Idag fikade jag med min dotter på ett fik på Gamla Brogatan. När jag kom till kassan fanns skylten "Ej kort under 100kr" Vad bra tänkte jag. Då tar dom kort över hundra kronor. Jag beställer på så slipper jag köa vid bankomaten och kan behålla min hundring. Kanon. När jag skulle betala så säger expediten. -

-Vi tar 5kr i avgift på kort

-Varför skriver ni inte det också på "informationsskylten" här vid kassan?

-Vadå? 5kr kostar det extra med kort.

-Jo, jag hajjar men varför har ni då bara skrivit "ej kort under 100kr"? Borde ni inte skriva... "och 5kr i avgift däröver?"

-Nej.

-Inte? Ja, det kanske låter väl girigt, det kan jag hålla med om. Men det är ju sanningen. Ni måste väl stå för hur ni är? Jag betalar väl kontant då. Men ni är giriga och osmarta. Om detta nu är ett problem. Smyghöj några varor en krona så drar ni in pengarna dolt och så slipper kunderna bli irriterade. Eller skriv om skylten. Ett tips bara. Make us happy, liksom...


Här vänder hon sig bort och slutar prata med mig. Sen går hon till min dotter och säger.

-Jag tycker synd om dig som har en sådan far.


Jag vet inte riktigt. Lite väl tidigt i relationen att fälla ett sådant omfattande omdömme kanske. Jag har ju bara klagat på skylten utan att skämmas för det. Det får man tydligen inte göra. Men 5kr extra vill hon gärna ha. Jag har märkt att ju mindre belopp det rör sig om desto mer irriterande är det och desto mer girigt är det. Många bäckar små... det är den giriges sätt att syresätta sig.

torsdag, oktober 25, 2007

post gig



Jag ger alltid allt. Här ser vi ett bevis på det. Min svett. Jag kan tillägga att hela ryggen är indränkt.

tisdag, oktober 23, 2007

Två olika gig idag

Idag kör jag dubbla standup gig. Först ett företagsjobb och sedan på Norra Brunn. Jag har ont i magen. Jag får det på morgonen innan jag skall köra. Jag är bara nervös för en sak. Hur jag skall börja. Inledningen. Det är hela grejen. Går bara början bra så kan jag hålla på tills färgen flagnar på väggarna. Men satan vad det är svårt med början. Jag har ju två olika gig. Två olika inledningar. På Brunnen blir det improvisation. Det gör jag alltid. Improviserar och hoppas på att hitta nytt material. Men på företagsgigget måste jag ha typ tre olika gameplans. Det kan bli ett tyst gig. Då blir det inget improviserande. Då blir det material direkt. Pumpa upp trycket med säkra skämt. Ibland blir det trots det inget tryck. De är det som är så hemskt med företagsjobb. Det kan bli stelt, minst sagt. Stelt är aldrig bra. Enkel regel. Alternativ två är lite skoj om företaget. Det blir tråkigt för mig. Det är inte kul eftersom jag är ganska ointresserad av företaget. Jag kan inte låtsas vara intresserad av något som inte intresserar mig. Sådan är jag. Jag anser det vara en bra egenskap att vara så. Det är ärligt. Det tredje alternativet är att vända på allt och säga "Välkommen hem till mig” och så talar jag bara om mig själv. Påstår att det är dom som gästar mig. Jag vet inte. Det blir säkert något helt annat. Man kliver upp på scenen och så upptäcker man hur läget är och så får man lägga kursen därefter. Beta av tiden. Suck. Det är det som är så jobbigt. Ovissheten. Hur fan blir det? Nu fick jag ont i magen igen. Jag måste skriva några jävla skämt om företaget. Hora lite. Men det spelar ingen roll hur många scenarion jag målar upp här hemma. Det blir garanterat på ett helt annat sätt i alla fall. Det bästa är om dom bara börjar garva. Då är man i mål direkt och så kan man surfa. Ibland blir det så. Kanske ikväll… eller inte… ont i magen igen. Typiskt!

söndag, oktober 21, 2007

FAQ

Återkommande frågor som jag tänkte svara på en gång för alla.

FRÅGA: Jag har hört att du gått på Handelshögskolan. Stämmer det?
SVAR: Nej. Det stämmer inte. Varför skulle jag ha gått där?


FRÅGA: Visst är Percy Nilegaard baserad på en lärare på Handelshögskolan? Ardi de Ridder? Det måste vara så. Det har jag hört. Jag har haft honom och han är exakt som Percy. Visst har du baserat Percy på honom?
SVAR: Nej. Det har jag inte.
FRÅGA: Jo. Jag har hört det?
SVAR: Jaha. Det stämmer ändå inte.
FRÅGA: Jo men jag vet att det är så... ändå!
SVAR: Nej.
FRÅGA: Jo. Nu gör du mig besviken.
SVAR: Jaha.
FRÅGA: Är det sant?
SVAR: Ja. Tyvärr. Never met the fucker.


FRÅGA: Visst har du baserat Percy på min chef?
SVAR: Troligtvis inte.

FRÅGA: Vem har du baserat Percy på?
SVAR: Ingen. Han är fantasi.


Nu vet vi detta. Trevlig Söndag.

lördag, oktober 20, 2007

kostymprovning



Såhär behandlas man vid utprovning av kläder och smink. Jag blir till ett objekt. Jag objektifieras som det heter. :-) Det här klippet är ett par år gammalt. Från Nisse Hult. Notera hur oerhört förnedrad jag blir när dom ritar en karta på min flint. Vad står man inte ut med för att få vara en i gänget? Nädå. Vi hade de bästa maskörerna på SvT. Puss och kram till dom. Trots kartan och smörpapperet på huvudet.

fredag, oktober 19, 2007

Jag har i alla fall känslan av fredag


Det är fredag här hemma. Ungarna kommer hem och talar till mig. Det gör dom därför att dom är på gott humör. Det är man på fredagar. Veckans kanske skönaste dag. Hela helgen ligger framför intakt och väntar på att konsumeras och man funderar över allt roligt man kan kan göra. Jag känner också fredagsfeeling. Jag går runt här nu och fingrar på en vinflaska som jag vill avsluta men så kom jag på... Just det. Skall till jobbet om ett par timmar. Jobbar på Oscars ikväll och jobbar dubbelt imorgon... Shit. Sen är det vips söndag. Vilket är en veckodag som har en helt annan klang. Moll. Men jag brukar få fredagsfeeling på söndagar också eftersom jag jobbat färdigt för veckan då. Problemet är bara att resten av familjen glider runt i moll. Jag blir liksom ensam med min vinflaska och fredagsstek. Inga glada tillrop från gänget här hemma. Bara korta svar och nya riktlinjer för den kommande veckan. Sunday party då? Inte. Det blir tre glas rött och så somnar jag framför Sopranos. Där är det bara Paulies frisyr som jag fortfarande går igång på. Jag har tröttnat på Sopranos och vinet gör inte saken bättre. Sen är det Måndag igen. Veckans kanske mest osexiga dag. Min lördag. Jag går runt på stan och är i ofas.

Färdigfilmad



Nu har jag spelat färdigt mina scener till Hjälp. Jag är glad att inspelningen är över. Jag har aldrig skadat mig så mycket under en filminspelning som denna. Bara idag fick jag en glaskiva i huvudet. Igår brände jag mig på handen och skar upp ett finger. Sen har jag slitit sönder ledbanden till tummen. Jag vet inte om gud vill säga mig något eller om jag bara håller på att bli äldre. Men så här har det aldrig varit förut. Örjan... Det var väldigt roligt att köra taxi i alla fall. Jag körde som en galning vid Högalid i förrgår. Underbart. Postar ett klipp som Hannu filmat med min kamera. Örjan vaknar av att hans granne spelar mahavishnu orchestra.

onsdag, oktober 17, 2007

Jag kom inte med i melodifestivalen

Jag kände mig mogen. Konceptet var klart. Wheels of fortune. Tre killar med skägg och tjocka glasögon i hoppande pimpade rullstolar. Bidraget var minst sagt var anpassat för östeuropa. 174 BPM eurotrash techno. Ändå kom det inte med. Jag begriper det inte. Skandal är ordet. Krokodyl (låtens namn) var i min bok självskriven. Tyvärr hade juryn en annan åsikt. Nu lägger jag ner mina ambitioner att vara med i melodifestivalen. En gång räcker. Vill dom inte ha mig så får det vara. Vi siktar istället på att bli nästa års sommarplåga. Eller så mailbombar ni Christer Björkman så vi får bli en joker.

måndag, oktober 15, 2007

Inspelning av Hjälp


Idag har vi spelat in mer Hjälp. Örjan har bland annat häftat ihop sin grannes tvätt med en spikpistol och tejpat in grannen själv i ett torkskåp. Sen har han slagit sönder en skivspelare och kastat ut den genom förnstret tillsammans med en hund. Another day at work...

söndag, oktober 14, 2007

lördag, oktober 13, 2007

publiksamtal


Lite snack med tanter från skatteverket. Tyvärr lite dåligt ljud.

fredag, oktober 12, 2007

Äntligen!


Som jag har drömt om att få blomma ut i full mim... Skamlös mim. Härligt.

torsdag, oktober 11, 2007

Dåligt karateslag

Hej alla blogläsare. En liten handskada vid gårdagens inspelning av Hjälp gör att jag har svårt att skriva på datorn. Det blir lite fåordigt här ett tag tills jag blivit bättre. Men enligt regissören blev sketchen jävligt rolig. Det får man ju hoppas. Annars jävlar. :-)

tisdag, oktober 09, 2007

Norra Brunn 9/8

Körde precis på Norra Brunn och blev mycket nöjd själv med gigget. Trots att jag glömde en stor central del av min act. Tror det var mina publikimprovisationer som satte tonen. Jag gick igång på Skatteverket och en kvinna som fyllde år. Ska försöka lägga upp ett klipp på detta här på Bloggen.

Ikväll

Ikväll skall jag köra på Norra Brunn. Jag minns att jag var tom förra gången också. Då gick det bra ändå. Hoppas det gör det nu med. Tror att det hänger väldigt mycket på publiken och inte så mycket på mig... :-)

Idag händer något nytt

Jag skall nämligen in på möte kl 08.30. Det blir inget slösurfande i kalsonger idag. Jag tänker ta bilen och uppleva bilkön. Jag har läst så mycket om bilköer. Det lär vara intressant för de lockar fram aggressioner hos bilförarna. Jag skall alltså spendera en timma nu med att sitta ensam (självklart) i min bil och stirra på bilen framför. I den bilen sitter det förhoppningsvis en annan ensam man (självklart) och stirrar på den bil han har framför sig. Ibland kan man störa ordningen i kön genom att byta fil utan att det finns någon anledning till det. Då kan förarna i de närmast omgivande bilarna bli förbannade och det leder till tutning. Låter fantastiskt. Sen kommer jag att få betala skatt för detta nöje.

måndag, oktober 08, 2007

Det händer ju ingenting

Det slog mig idag att det inte händer något. Om jag skall skriva en blog så måste det ju hända saker. Intressanta saker. Men i mitt liv gör det inte det. Jag har en oerhört tråkig läggning. Nämligen att falla in i mönster. Göra rutiner av allt. Jag vill gärna vara en människa som ständigt blossar ut i de mest udda infall men jag är inte sådan. Just nu har mina dagar krympt. Dom existerar knappt. Jag har varit ledig på dagarna och jobbat på kvällarna. Då brukar det heta att man kan göra vad som helst på dagen. Fylla den med allt det där som man alltid drömmer om att göra. Du som läser detta kanske gör så. Grattis till dig i så fall. Jag kan det inte. Till en början hittar man på saker men sedan tar latheten över. Det börjar med att man sover ut. Sen gör man inte ens det. Man går upp, äter men struntar i att klä på sig. Blir mer och mer bedagad. Sitter och slösurfar i kalsonger. Egentligen skulle jag skriva lite på dagarna. Lägga in ett skrivpass. Vakna, äta, skriva, promenad, svara på mail och samtal. Ni hör. Jag vet hur det skall se ut. Men jag orkar inte. Jag är ju för fan trött. Jag jobbar kvällar, ju. Kommer hem sent och lägger mig ännu senare. Jag är trött, deppig och i ofas. Sen blir dagarna såhär. Jag gör inget alls. Suckar om jag måste boka in ett möte. Väntar ut middagen. Äter middag (i bästa fall) med familjen. I sämsta fall på Burger King på Vasagatan. Kommer till teatern. Tar en kaffe. Säger hej till dom som sitter i köket. Går upp i logen. Tar av mig jackan. Exakt klockan sju testar jag min mygga (mikrofon). Fem över sju sätter jag på mig peruken och blir sminkad. Kvart över sju sätter jag på mig scenkläder. Fem i halv åtta sätter jag på mig min rolldoft. (Guerrilla 2) När ouvertyren börjar går jag ner till scenen och hälsar på de skådespelare som står vid scenkanten och väntar. Vi snackar lite. Sen uppstår det en ytterligare dimension. Nämligen när man börjar göra samma saker varje kväll på samma tid mellan entréerna. Som om någon regisserat fritiden emellan.

Tillexempel. Efter scenen som heter Simsons party så går jag alltid ut med Allan från scenen, gör en liten konfettiboll av konfettin och slänger den i samma soptunna. Går igenom quickchange, nickar åt samma personer varje kväll som befinner sig i exakt samma stadie av ombyte när jag passerar. Går in i min loge. Byter kläder, fixar scarfen exakt då Kalle sjunger textraden "...men bli en komiker då..." i sitt nummer på scenen. Då går jag ut ur min loge och kommer in på scenen exakt när hans blombukett landar i golvet med en explosion. Ser Kalle göra volten i soffan, snurra på golvet, snurra på huvudet och springa upp för väggen. Tjejerna framför mig går ut på scenen och jag tar deras plats, kollar det sista med klädseln. Scenbyte och så går jag in på scenen precis när Lexfors ställt ner stolen. Exakt samma sak varje kväll.

Förstår ni? Jag kan beskriva hela föreställningen såhär. Vad är det att skriva en blog om? Det händer ju inget. Jag gör samma sak hela tiden och nu även i mitt privatliv.

Börjar snart repa på stadsteatern. Skönt med lite nya mönster att bygga upp till nya rutiner och ersätta all spontanitet med. Kanske blir det ett hål där det händer något. Då lovar jag att skriva om det. Under tiden avundas jag alla andra som verkar ha oerhört fantastiska och innehållsrika liv.

söndag, oktober 07, 2007

Radiohead

Det här var ett skönt grepp. Jag har beställt och valde att betala 4.50 pund. Det är ungefär 60 kr. Väldigt skönt moraliskt dilemma man ställs inför. Hur mycket är en skiva värd om man nu vill betala och får välja belopp själv? Du kan fylla i 0kr om du vill men blir väl då registrerad som snålis antar jag.

Kongo talar till havet


Här är ett klipp till från inspelningen av Torsk på Tallinn. Jag är väldigt stolt för det är jag som plåtat denna scen med min egen videokamera. Tomas, Jag och Robert gick runt och bekantade oss med färjan då vi såg denna plats och eftersom Robert redan var ombytt så tog vi en bonusscen. Kongo talar till havet. Tjejerna bakom dörren är inte statister utan inte ont anande resenärer. Fotot är ju inte direkt av oscarskaraktär men... Jag minns att vår fotograf stod bakom mig och muttrade. Han ville plåta men det fick han inte. Det var min kamera. Puss Leif. :-)

lördag, oktober 06, 2007

Så får man tyst på mig

Det är inte ofta jag tappar kollen på scenen. Jag hade faktiskt börjat tro att det aldrig kunde ske. Hybris alltså. "Jag hittar väl på något" Men i förrgår så mötte jag verkligheten. Vi gjorde en scen mot slutet av föreställningen (Singin in the rain). Jag, Kalle, Rennie och Allan. Scenen avslutas med att jag målar upp en film för de andra. Helt plötsligt så var Rennie bara borta från scenen. Jag fick veta senare att han hade fel skor inför nästa nummer där han dansar som fan. De skorna han hade på sig var för hala. Så han drog efter att han sagt sin sista replik. Jag fattade väl att det var något sådant när han plötsligt bara var borta. Det har hänt förr. Men jag antog att han kommer tillbaka. Det var mitt misstag. Jag avslutar hela min prata med att illustrera på och över honom nämligen. Jag tänkte "Han kommer tillbaka, de är lugnt" Så jag drog ut texten lite. Sänkte tempot, lade in några nya ord och försökte höra om han kom tillbaka. Sen stod jag tillslut med ansiktet mot Allan och vänder mig om för att tala med Rennie. Tomt. Ingen där. repliken jag säger mot Rennie är "Klipp till nutid. Vår stjärna står på scenen..." men han stod alltså inte där. Så jag sa "Vår stjärna står inte på scenen" och sen började jag improvisera fram en ny text. Det gick inte bra. Jag började svamla om att han var i himlen och sen kände jag. "Det här svänger inte. Han är ju inte död. Vad säger jag..." Tillslut blev jag bara tyst och tänkte "Vad gör vi?" Då kom Allan till min undsättning och sa "Jag tror det räcker nu och så drog han ut mig.

Tack Allan.

fredag, oktober 05, 2007

Våren

Jag har precis fått klart med att jag skall vara på Stockholms Stadsteater efter jul. Jag kommer att spela i "Första rummet" av Jonas Karlsson på lilla scenen. Det skall bli väldigt roligt. Emma Bucht som gjorde Nattpromenad regisserar. Ser oerhört mycket fram emot detta. Premiären ligger i Januari 2008. Den måste ni se och så skall jag försöka blogga från repetitionerna som snart sätter igång.

Jag kommer att spela den samtidigt som jag fortsätter på Oscarsteatern med Singin in the rain. Det blir teater teater teater med andra ord. Härligt. Världens roligaste jobb.

Sen blir det filminspelning längre fram i vår. Mer om det när det är helt klart. Det är det inte ännu och när det gäller film så betyder det verkligen att det inte är klart. Jag vet inte hur många projekt som jag dragit på och som sen somnat in. Att göra film är liktydigt med att ha tålamod har jag förstått.

För övrigt så har jag nu diskat tangentbordet och lagt det i torkskåpet. Jag är oerhört spänd på att se om det fungerar. Jag diskade det ganska våldsamt och använde dessutom en diskborste. Kaffet hade ju torkat in så det satt fast. Om det nu fungerar så kan man i princip bada med sitt tangentbord.

onsdag, oktober 03, 2007

Café latte dränkt tangentbord


Jag skulle bli jätteglad om någon tillverkade ett kaffesäkert tangentbord. Det här är mitt andra denna månad som jag blir tvungen att slänga efter det att jag spillt ut min kaffe mitt över alla knappar. Det är dyrt att köpa nya och det är inte speciellt roligt. Det är ingen rolig pryl att köpa. Det senaste tangentbordet vägrade att låta mig göra blanksteg mellan orden efter kaffeincidenten. Dessutom fungerade bara de versala bokstäverna oavsett hur jag tryckte på shiftknappen. Följden blev att mina mail framstod som om en dåre skrivit dom. En enda lång räcka med versaler. Det betyder (tror jag) att jag skriker och är galen. Versaler utan blanksteg. Skriker utan paus. Vrålar ut orden utan att andas. Så kan man inte behandla sina medmänniskor. Eller bloggläsare. Jag skrämmer mina kunder. Nu har jag ett nytt tangentbord av fabrikatet Macally. Det var billigare en apples original, alltså det som nu ligger i papperskorgen efter två veckors användning. Jag vill ha ett tangentbord som man bara kan skölja av. Finns sådana?

Vintage Nilegård



Ung och oförstörd. :-)

tisdag, oktober 02, 2007

Bilder


Jag har fotograferat lite på och bakom scenen på Oscars och har precis lagt till några nytagna bilder på min hemsida. Här finns dom om du vill se.

måndag, oktober 01, 2007

Scenbyten

Jag har svårt att köpa scenbyten på teatern. Alltså när ridån går för och det ställs upp en ny scenbild. Alternativet är att det blir svart och så ställs en ny bild upp. Jag har varit på två föreställningar den senaste tiden. Rivierans Guldgossar på Cirkus och nu senast Macbeth på Dramaten. Två fina uppsättningar men dom led båda av sina blackouts och ridådrag. Jag vet inte om jag har rätt eller om jag fått en hangup bara. Jag kanske förstört mitt tålamod med förmycket film så att jag inte längre fixar avbrott. Men jag kan inte hjälpa det. När ridån gick igen på Dramaten så for min blick ner på klockan och där skall den fan i mig inte vara. Illussionen försvinner och tempot sänks. Jag kan ju hålla med om att det blir en liten effekt när man öppnar ridånigen men den toppar inte effekten av att åskådaren är kvar i berättelsen. Macbeth har en väldigt fin scenografi men dom har ju snurrscen. Kan man inte använda den? Det går säkert att spela Macbeth utan ridåkarneval. Kanske. Jag vet inte om det blir bättre men jag misstänker att man skulle hålla publiken kvar i större utsträckning. Kanske. Vad vet jag? Jag vet bara att jag tappade fokus. Jag satt och tänkte. "Jaha, såhär var det förr. Det ska va som förr... varför då?" Annars var det toppen. Börje Ahlsted växte i mina ögon. Har mest sett honom som en egopajas men han var grym igår. Riktigt jävla bra.

söndag, september 30, 2007

Statymim i Stockholm


Drottninggatan igår. Jag har uttryckt min förundran för statymim förr och har länge fruktat detta. Han är girigt nöjd över att vara först. Ser ni det? Girigt nöjd.

Speak

Den här killen vet hur man levererar.

fredag, september 28, 2007

Tillbaka på kontoret


Så då var min skrivresa slut. Som ni kanske förstår så blev det inget skrivet överhuvudtaget. Det blev vin och fotboll istället. Vin och Messi. Det var inte tänkt så men vad gör man? Kommer det inget ur hittepålådan så gör det inte det. Då får man göra annat istället.

Jag har redan hunnit med två föreställningar på Oscars denna vecka och fick riktigt bra ställ på scenen idag. Bra vansinne. Det kändes skönt. Nästa lördag firar vi 175 föreställningar... Man börjar kunna showen nu. Samtidigt måste jag säga att det går inte en enda föreställning då jag inte försöker få till detaljer. Jag jobbar hela tiden med något litet här och var. Just nu har jag gått in för att hitta på roliga saker om Gerd Hegnells mössa som hon har på sig. Hon spelar talpedagog och har bland annat en svart tjock tygsak på huvudet i några scener. Jag blev väldigt nöjd med min beskrivning av den mössan idag. " Du sitter där med en vidbränd fläsklfile lindad runt huvudet och förstör filminspelningen för mig! ":-) Roligt tycker jag. Det är tacksamt att lira mot henne. Hon är så rolig och min karaktär Roscoe står inte ut med den jobbiga talpedagogen som lägger sig i hela tiden. Utrymme för utbrott alltså. Utbrott som låter lite olika beroende på mitt humör. Idag blev det väldigt lyckat. Dessutom beslutade jag mig ungefär tre sekunder innan en entré till en annan scen att bara byta attityd fullständigt i inledningen. Det har precis varit visning av Roscoes första ljudfilm. Ett uppenbart fiasko. Jag står själv framför publiken och talar och brukar göra entré väldigt osäker och med en spelad rädsla. Nu gick jag ut stolt istället och fick ett större fall att spela på när jag blev dissad av våra utplacerade motspelare i salongen. Så kan man göra om man vill. Ändra lite alltså. Det ger liv. Bra dag på jobbet tycker jag.

torsdag, september 27, 2007

Mas Irene levererade


Vinet var grymt men först efter en dag. Det behövdes luftning. Sen infriades alla mina fantasier om den där flaskan.

Måste säga att min respekt för Messi steg, om möjligt ännu mer, efter gårdagens besök på Camp Nou. Jävlar i helvete vilken fotbollsspelare. Visst. Jag har sett hans kapacitet på TV förr naturligtvis men igår fick jag honom precis framför mig i första halvlek och det gick inte sluta titta. Han var på humör och sen verkade det som om han helt enkelt bara sprang ifrån motståndarna. Han tog bollen och drog. Det var ingen som hängde med. Grym första halvlek för övrigt. Henry hade det däremot lite tufft. Han fick inte till det. Det blev "nästan mål" hela tiden. Han såg desperat ut ett tag. Det kändes som om folket på läktaren märkte det när de började ropa "Henry Henry Henry" som för att ge stöd. Jävligt häftigt. Den där arenan är som från en annan värld. Så enkelt är det.

tisdag, september 25, 2007

Mas Irene 2001


Den här flaskan hänger löst. Jag ger den max en timma till i oöppnat skick. Gillar etiketten. Stram, ren och konkret. Förutsätter att innehållet levererar en smaksensation.

Mannen i fönstret


Helt plötsligt känns det som om jag befinner mig inne i dekoren till en Aldomovarfilm. Det är ljummet i luften och miljön blir nästan som en kliché. Allt på en gång. Det är för mycket. Speciellt mannen i fönstret ovanför mig är over the top. Eller som dom skulle säga på en reklambyrå om jag hade visat dom bilden som en förlaga till något projekt "...det är lite väl tycker vi men det vore kul om det var VD:n som stod där. Kul cameo. Cloettas VD står och målar. Då är det ok. Det är bra reklam. Subtilt. Bra utgångsläge inför Guldägget. Kör på det. Snubben är ok om det är Cloettas VD. Annars får det vara"

Det är lite grafitti här. Lite träd, lite vespor och så den där jävla snubben i fönstret. Mannen i förnstret. Ett gayromantiskat drama av Johan Rheborg. Nej. Inga gaydramer. Ingen VD. Mannen i fönstret är uppenbarligen mycket väl medveten om hur han syns och i vilken kontext som han syns. Han står där och är tourist-friendly. Han har säkert betalt av Barcelona stad. Han måste göra åtta timmar i fönsteret varje dag. Det är hans jobb. Så bestämmer jag att det är. Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå. Hem och skriva blir det inte. Kanske lite vin igen... så får det bli.

måndag, september 24, 2007

Istället för att skriva


Jag har problem att sätta mig ner och skriva. Igår var det funk-jazzen. Idag var det detta lunchvin. Det var så gott att jag drack flera glas. Jag blev trött och har nu sovit middag med Okkervil River spelande i stereon. Jag har lyssnat på "A girl in port" om och om igen. Sovit. Vaknat. Lyssnat på musiken och ljudet från gatan. Sovit igen. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget men det här vinet kan jag rekommendera. Livsfarligt. Rogivande. Makalöst. Det skall bli mer av den varan. Sen får jag nog inspiration. Sen. Nu är jag helt fokuserad på det här katalanska vinet. Jag måste reprisera lunchen. Helt klart.

World music och funk jazz

Jag är för tillfället i Barcelona. Tänkte skriva lite i några dagar om det går. Men det är musikfestival här och tyvärr handlar det om world music med frisläppt funk-jazz framfört av lokala Manu Chao kopior. Jag försökte hitta ett torg igår kväll att sitta vid som inte hade en scen fylld med hundra improviserande musiker klädda i militärbyxor och dreadlocks. Det var en svår uppgift. Jag gav upp. Gick hem istället. Stängde fönstren, slog på AC:n och tittade på CNN. Men... Idag är allt som det skall vara igen, festivalen är slut och de fria folket med fusion-funk-jazz i hörlurarna har dragit vidare till nästa festivalort. Tack för det.

söndag, september 23, 2007

Ernst Hugo om tystnad



Min enda riktiga idol. Han var och är fortfarande bäst.

fredag, september 21, 2007

Percy raggar upp TV4 chefen Åsa Sjöberg


Det här är en scen ur I manegen med Glenn Killing. Såg just att det var Åsa Sjöberg jag spelade emot. Hon är chef på TV4 nu. Dessutom är det Walter Söderlund som spelar bartender. Han är regissör och har bla regisserat just den här serien I manegen med Glenn Killing, NileCity och Percy Tårar. Men när vi spelade in det här inslaget var han statist. Det var en annan regissör, Ragge Eklund, som regisserade den här videon. Vi gjorde det långt innan själva studiodelen av programmet spelades in. Jag fick nämligen inte ledigt från mitt dåvarande jobb som reklamregissör på Rally TV så jag blev tvungen att filma på min semester. När vi sen skulle spela in resten så blev Walter regissör. Det måste vara unikt att gå från statist till regissör i en och samma produktion. Jag undrar om han inte är ensam om det.

Hypokondri mitt på scenen


Jag fick för mig att jag höll på att dö när jag spelade igår. Fick ont i hjärtat och så vaknade hyponondrikern till liv. Jag spelade scenerna men tog samtidigt i så mycket jag kunde då och då för att se om det bara var vanlig muskelvärk jag hade eller om jag skulle be inspecienten ringa ambulans. Det blev ett litet nytt tonfall från mig på grund av detta. En av teknikerna kom fram i pausen och tyckte att jag var toppen med den nya berg och dalbane spelkurvan jag använde mig av. Han beskrev min insats så. "Du varierade tonfallet väldigt... jävligt schysst" Men alltså jag kollade bara om jag höll på att dö eller inte. Men jag skall nog fortsätta med det. Bra spelteknik uppenbarligen. Man trycker till då och då. Öser på med magstödet och upp med volymen så att musklerna får jobba i hela överkroppen. Då känner man om man håller på att dö eller inte. Jag kom fram till att det var träningsvärk, duschade och åkte hem.

Lever ännu.

torsdag, september 20, 2007

Nu har paketet kommit!




Mitt medlemskort i FC Barcelona har äntligen kommit. Det var samma berusande känsla som när medlemskortet till Suzy Quatros fanclub kom 1973. Jag hämtade paketet på posten. Nu ligger posten inte i Enebyberg längre utan nu ligger posten mellan vispgrädden och glödlamporna inne på ICA. Men i alla fall. Det var samma känsla av berusning när jag öppnade paketet och samma besvikelse när jag sen såg hur premien såg ut. En väska hette det. Väskan visade sig vara en påse i plast. Blåst som vanligt. Men jag fogar mig. Jag är ödmjuk och lägger mig. Bara jag får vara med. Nu skall jag bara till Camp Nou också.

onsdag, september 19, 2007

Den här killen är ju helt underbar

Jag är märklig

Jag körde stand up på Norra Brunn igår. Det gick. Det är verkligen märkligt att jag kunde koppla bort alla privata funderingar, stänga av mitt privata jag och istället bli glad och uppsluppen. Jag körde väl en 45 minuter med lite publiksnack i början. Jag blev vaken och glad när jag stod på scenen. Jag märkte efteråt att jag inte vid något tillfälle hade tänkt på allt det jag normalt går och funderar på. Min sorg. Allt. Borta. Under 45 minuter. Igår fanns bara jag på scenen och publiken framför mig. Jag trodde inte det skulle vara så. Jag ligger ju ganska nära mig själv när jag gör en stand up. Det är inte mitt privata jag naturligtvis men... nära. Personligt men inte privat kan man säga. Jag har ju konstaterat tidigare här att jag kan spela under extraordinära omständigheter men då var det frågan om en inrepeterad pjäs. Ett upplogat spår som jag kunde gå. Det fanns ett räcke att hålla sig i. Att göra en Stand up är inte samma sak. Det kräver en betydligt större flexibilitet och vakenhet. Man måste lyssna lite mer och man måste kunna ge respons på kommentarer. Jag hade aldrig klarat att köra en stand up då den 6 sept. Aldrig. Men igår gick det igen. Jag har de senaste veckorna allvarligt funderat över om jag verkligen skulle ställa mig på en stand up scen igen. Jag har inte skrivit ett skit. Jag har inte känt någon som helst lust. Jag har inte känt mig levande på det sättet som jag brukar, så det var en stor upplevelse för mig att gå upp igår och märka att jag har det kvar... förmågan. Det har jag. Glad som fan för det. Lägger upp ett klipp här med lite småsnack jag körde innan jag drog mitt material. Om det nu kan vara av intresse.

tisdag, september 18, 2007

Provfilmning

Jag provfilmade idag och var så nöjd innan för jag hade pluggat på ordentligt. Jag brukar inte göra det. Jag kan erkänna. Jag brukar slarva. Jag gillar nämligen inte att provfilma. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll om man skulle grejja rollen eller inte. Det är inte det det handlar om. Man kommer in i ett rum och känner spontant "här vill jag inte vara" Jag är omgiven av misstänksamhet". Man känner sig omedelbart misstänkt. Misstänkt för att vara usel. "Kan den här mannen verkligen tala och gå samtidigt?" Så tror man att regissören tänker. Men idag hade jag pluggat in scenen till 100% och dessutom läst ut boken som filmen bygger på. Jag var intellektuellt klanderfritt påläst. Dessutom valde jag kläder som passade min karaktär. Det brukar jag heller aldrig göra. Jag brukar tänka "regissören får väl ha lite fantasi. Har inte det... fuck him" Men inte idag. Idag var jag Johan Rheborg, professionell skådespelare.


När vi skulle börja filma så fick jag inte repetera. Vi skulle köra direkt. Jag blev då så nöjd över att ha pluggat att jag glömde leva mig in i scenen. Jag var helt fixerad av att leverera texten fläckfritt och tyvärr ganska känslokallt. Det var det jag gick igång på. Tyvärr. Jag borde valt att vara närvarande i situationen och strunta i vad jag sa exakt. Som man ska göra. Men det valde jag inte. Jag hade med mig en annan kompass helt enkelt. En ny, tråkig kompass. Jag ville visa hur mycket vanlig skådis jag kan vara... också. Jag är visst en kontrollerad människa. Inget vilddjur som bara gör groteska gubbar och skriver om alla repliker efter eget behag (som jag för övrigt älskar att göra) Nej, jag ville visa hur vanligt tråkig jag kan vara. Jag trodde det skulle ro hem rollen av någon outgrundlig anledning. Jag blev besviken när han sa att jag kunde ändra replikerna om jag ville. Varför det? Jag har ju lärt mig dom nu till idag. I helvete jag improviserar. Det gör jag på Brunnen ikväll. Gå dit om du vill se mig hitta på. Här håller vi oss till det förelagda A4 papperet. Jag tänker briljera för dig på annat sätt. Kosta vad det kosta vill.

Det kostade mig rollen. Next!

Några idéer?

Ikväll blir det ingen kristallgala för mig. Jag skall köra på Norra Brunn. Jag skall jobba. Ingen röd matta alltså. Inga kindpussar eller falska kärleksförklaringar från och till folk man inte känner. Ingen fylla... Det blir lite mat vid vaxduksbordet i Norra Brunns kök istället och sen upp och skämta. Men jag är rätt nollad och har inget som jag känner för att köra. Har du några idéer? Vad vill ni höra? Jag måste upp ikväll för jag har varit avslagen alldeles för länge men har alltså inte valt material. Tänkte tala lite om regeringens ettårs summering det är väl det enda jag kommit på...

söndag, september 16, 2007

Inspelning av Ben och Gunnar

Jag har förlorat mig i mina gamla DV band från inspelningen av Fyra små filmer. Ni får se ett klipp till. Det är när Robert och jag skall vakna i sängen efter det att vi fått till det. Tomas regisserar oss flygande under själva tagningen.

Slapbas

Det är en rolig artikel i DN idag om hurvida slap-basen är på väg tillbaka eller inte. Jag minns att jag hade en kort kort period då jag var torsk på slapbas. Det var i början av åttiotalet. Jag satt hemma hos Björne Gustafsson och spelade Vectrex och lyssnade på The Reddings. Björns högtalare var slapbase friendly.

Gamla DV band

Jag hittade tre fulla DV band med bakommaterial från bla Torsk på Tallinn. Så här får ni ett litet smakprov. Av någon anledning så kom inget av det med på vår DVD.

fredag, september 14, 2007

Kolla vilka kompisar man har!


De här fick jag på teatern idag av alla på och bakom scenen... Jag antar att dom vill peppa upp mig lite. Det fungerade. Det är inte ofta jag tappar talförmågan men det gjorde jag idag. Tack! Tyvärr ser jag ut som en massmördare på bilden. Jag har sminkat av mig dåligt och så är det Hanna som fotograferat. :-)

torsdag, september 13, 2007

Att välja gravplats

Jag har precis varit och valt ut en gravplats. Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå till och har väl fantiserat om hur jag glider runt med en enorm präst och ser ut en lämplig plätt. I min fantasi var det av någon anledning en katolsk präst med rökelse i handen men det som mötte mig var en vanlig kille som skulle kunna sälja vad som helst. Det var lite som att köpa tomt. Förutom att det inte var någon budgivning då förstås. Jag gick runt med "mäklaren" och han talade utförligt om de olika områdenas skillnader.


-Här är det mer öppet som du ser, du har soluppgången där. Solnedgång där... det är lite som man vill.

-Ok.

- Sen har du den här platsen. lite högre, helt annan karaktär. Uppvuxna träd. Lite tätare. Den där gravplatsen skall snyggas till. Jag har kontaktat de anhöriga. Så du vet...

-Ok.

- Sen vill jag gärna visa dig den här platsen. Det är en speciell plats. Annan utsikt. Lite av en favorit faktiskt.

-Det ser ju ut som en krigskyrkorgård nedanför.

-Precis, jag fattar inte hur de tänkt där nere? Det där var innan jag började här. Så tätt. Ja, det är det enda stället på gården som ser ut så. Bara så att du vet...

-Ok. Hur länge har man gravplatsen?

-25 år. Sen får man göra en anmälan om 25 år till och när det inte kommer någon anmälan så 25 år till och sen... ja, faller den till återanvändning.

-Vad gör ni med den gamla graven, slänger på tippen?

-Nej nej. Allt förblir orört. Det blir nya urnplatser. 80 cm djup. Det blir så att säga en annan släktgren ovanpå... i så fall alltså... till slut tar ju släkter slut. Man flyttar kanske till annan kontinent. Vad som helst kan hända...

- Vad som helst kan hända. Sant. Jag tar det första alternativet.

-Precis. Hålla ihop det hela lite. Bra val.

-Kan jag boka plats åt mig själv också? Nu när jag ändå är här?

-Nä, det går inte. Jag har själv provat. Men jag var vid för god vigör sa dom.

-Ok, då vet jag.


Jag fick ett kvitto. Saken var klar. Skön kille. Jag gillade att han var osentimental. Han var praktisk och konkret. Innan vi skildes åt gjorde han ett tillägg.

-Jo just det, du vet att det finns en toalett i det huset där som man kan besöka när man är här och vattnet i alla kranar är drickbart. Det är dricksvatten.

-Jaha. Vad bra. Då vet jag.

tisdag, september 11, 2007

Killinggänget

Killinggänget till Kungliga Dramatiska Teatern



Killinggänget har tillfrågats av Dramaten i Stockholm att skriva en pjäs som ska sättas upp på Dramatens Stora scen, och gruppen har efter noggrant övervägande accepterat erbjudandet.

Detta är det första projekt Killinggänget har tagit sig an sedan den mångfaldigt prisbelönta långfilmen Fyra Nyanser Av Brunt. Om man nu inte räknar humorgruppens interna humorsymposium på södra Öland förra sommaren då de mest drack lådvin och kollade lite på TV.

Premiär för Killinggängets än så länge namnlösa uppsättning för Dramaten är planerad till hösten 2009.

Killinggänget består av Tomas Alfredson, Robert Gustafsson, Andres Lokko, Martin Luuk, Johan Rheborg och Henrik Schyffert.

För mer information kontakta: Ulrika Nilsdotter Geiger, presschef på Dramaten, tel 0703-712 122.

Hjälp!

Jag skulle ha spelat in Hjälp denna vecka men har flyttat fram hela min inspelning. Det går inte. Jag kan inte. Läste igenom manuset och konstaterade att här går min gräns. Det är roliga scener men Örjan kräver ganska mycket energi och det har jag inte just nu. Jag har också ett gig på Norra Brunn den 18:e. Jag är tveksam till det också men än så länge liger det kvar. Tänkte nog försöka tvinga mig upp på scenen då för att inte tappa all fart. Hmmm... Det är inte roligt att tappa all lust men det har jag gjort. Jag är inte kreativ nu.

måndag, september 10, 2007

Föräldramöte i Tibble Gymnasium


Jag kan ju inte påstå att jag såg fram emot föräldramötet i min dotters nya gymnasieskola. Det brukar vara en mardröm att sitta och höra på långa utläggningar från lärarna och ogenomtänkta frågor från föräldrarna... Men så fel jag hade. När jag kom till aulan höll tre elever på att spela indie-covers för föräldrarna... och dom var jättebra. Jag njöt. Det hade jag aldrig förväntat mig. Vilken bra skola min dotter valt, tänkte jag. Vilken skön start på ett föräldramöte. Resten flöt bara på sen och jag var ute en halvtimma innan utsatt sluttid. I Like! Jag tror killarna som spelade hette Emil, Mårten och Patricio... Kan det vara så? Om någon vet bättre så korrigera mig gärna. Cred skall dom ha. En elgitarr, en akustisk gitarr och en flygel. Jätte jätte bra. Dom roterade och sjöng omvartannat. Otroliga begåvningar.

Sen fanns ett långbord på scenen. Jag trodde lärarna skulle sätta sig där och tala efter musiken och irriterade mig lite över det. Som nån presskonferens. Men det var ett bord till en scen ur Kristina från Duvemåla som eleverna framförde. Även det ett toppengig! Så fel av mig alltså och grattis Tibble! Vilka begåvningar ni har.

Middag i Täby Centrum


Idag valde jag att äta middag ensam i Täby Centrum. Det var en impuls. Jag ville dokumentera detta minst sagt tragiska och deprimerande beslut genom att fotografera min matbricka med skyddsräcket som bakgrund. Det såg nog nästan perverst ut när jag satt där och tittade på min mat genom mobilkameran. Servitrisen som serverade mig blev då lite intresserad.

-Vad håller du på med?

-Jag tänkte blogga om den här ensamma middagen. Jag förstår inte att jag har valt att äta min middag här? Det är ju tragiskt. Jag sitter här ensam i ett folktomt Täby Centrum...

-Jaha, ja men låt mig ta bilden då på dig så man ser riktigt hur ensam du är.

-Tack, vad snällt av dig.

Jag glömde fråga vad hon hette, bilden blev i alla fall bra. Man ser verkligen hur tråkigt jag har det. Tack SushiNara.

söndag, september 09, 2007

Stulen identitet

Jag kan inte se på vilket sätt detta kan skada henne. Hon är ju som vilddjur i pressen. Säger vad som helst till vem som helst för att sälja ett nytt obegripligt projekt på Göta Lejon. Hon säljer snart sina hårsäckar på Ebay till förmån för "kärleken" Jag tror att denna stöld kan göra henne gott. Man kan se det som en massmedial överförmyndare som agerar lite mer genomtänkt. En mogen Linda Bengtzing. Det har vi väntat på. Nu finns hon alltså. På Myspace.

lördag, september 08, 2007

Camp nou

Jag har precis köpt en biljett till FC Barcelona och Real Zaragoza den 26 September. Så då skall jag vara där. Då var det klart. Stort.

tisdag, september 04, 2007

Hotelliggaren

Jag fick ett kommentar under Mobil-TV från Fredrik som handlade om Hotelliggaren.

Fredrik
sa...

Hej...ska spela kyparen i Hotelligaren i höst och vi satt och pratade lite om hur du gjorde den, och det var då den dök upp.
Frågan alltså, vilken nationalitet var det du spelade? Jag hävdar att du spelade honom brittisk, medans våran regissör (som för övrigt är en ganska sympatisk figur) att du spelade DANSK!! En viss Pontus Ströbäck hävdar att han vet att du spelade DANSK!! Kan ju inte vara möjligt, ingen i världen kan vara så dålig på dialekter...eller hur?? Har jag rätt eller har jag rätt. Ser fram emot din bekräftelse på detta spörsmål:)


Tja.
Ni har alla rätt. Niel som jag döpte honom till var från England men uppväxt i Danmark. Det gjorde att hans dialekt blev en mix av danska och engelska. Orginalet är ju en kines. Jag tyckte inte att det passade sig i Sverige. Det är mer vanligt i England. Därför gjorde jag den förändringen. Förlagan till min karaktär var en golftränare på Djursholms Golfklubb som jag hörde ge en gammal tant golflektioner under en lunch för en jävla massa år sedan. Men jag minns fortfarande vad han sa "Du skall svinge klubben fram och tillbake i store runde cirkler" När jag åt så hade jag ingen aning om att jag skulle härma honom 7 år senare i 286 föreställningar. Jag tror han hette Neil på riktigt också kom jag just på. Tror det. Det var länge sedan. Jag har inte spelat golf på säkert 15 år. Men när vi repade Hotelliggaren dök den där mannen och repliken från buskagen upp. Det klickade och så blev rollen som den blev. Så var det. Hoppas du hittar din kypare. Gör honom för fan inte till Kines. Det håller inte. Men hitta din egen karaktär. Det är en bra roll som man kan stuva om rätt ordentligt med utan att det förstör klockverket. Brunnberg gjorde den innan mig. Han behöll honom som Kines vet jag men jag såg honom aldrig göra rollen. Vi pratade om pjäsen en gång och då sa han till mig att pjäsen var mattematik och inget annat. "Det är ett plus ett. Det går att räkna ut hur den skall spelas" :-) Bara Ulf Brunnberg kan basera en roll på en miniräknare. Han är bäst. Trots sin slapphet att göra honom till en fullständigt bisarr kines. Lycka till.

Johan

måndag, september 03, 2007

Mobil-TV

Intressant. Det här hade jag ingen aning om. Jag skall tydligen göra Stand up i tres mobiltelefoner. Stand up är roligt som fan... live. Så nej... Jag kommer inte att dyka upp i någon mobiltelefon. Inte så länge jag får bestämma själv över mig själv.

Teddybears

Jag lyssnade precis på Teddybears remix av Staing alive. Den gillade jag. Låter lite som Justice. Dom måste ha lyssnat mycket på dom. Hård, tvär och bra. Staying Alive är en milstolpe i mitt liv.

söndag, september 02, 2007

Hemma igen

Äntligen hemma. Igår var det tufft. Vill dock tacka den tappra publiken som satt i regnet fyra timmar med humöret på topp. Hjältar! Hoppas ni blev nöjda. Det var roligt att köra för er. I övrigt var det ju så förbannat kallt och blött.

Själv fick jag väldigt mycket nog av de kinesiska stjärnorna redan i logen. Den där ensträngade saken skulle jag med glädje köra en jordfräs över och den där sångerskans uppsjungning lät som en sketch ur Saturaday Night Live. Hoppas det lät bättre på scenen. Det gjorde det säkert. Ni satt ju kvar. Jag kunde i alla fall inte vara ute och titta eftersom jag är så förkyld. Men som sagt. Skönt att vara hemma.

lördag, september 01, 2007

Ringer det några klockor?


Jag delar loge med Huang Qishan, Jiang Kemei och Cai Dasheng. Det känns som när jag studerade film i Miami i början av åttiotalet. Varje gång vi skulle delas upp i grupper hamnade jag med Roppolo och Sanchez. Rheborg, Roppolo och Sanchez. Ni sätter er där! Idag är det Qishan, Dasheng och Rheborg. Ni sminkar er där! Deja Vue.

Dragon Gate


Jag är i Älvkarleby. Det här är ett helt sjukt ställe. Vid motorvägen ligger alltså ett Kina i miniatyr. Jag är sjuk. Jag har feber. Jag är inte speciellt glad överhuvudtaget. Det vimlar av kineser. Jag undrar stilla om jag har fått opium i kaffet? Vad gör jag här egentligen? Jag skall köra stand up mellan kinesiska superstars hos Wells. Någonstans mellan allt pling och plong skall jag prata om min röv. Det känns ju relevant... Vem har sagt att det skall vara enkelt. Ikväll blir det inte enkelt. Det blir svårt. Mycket svårt. Jag vandrar runt bland byggställningar och nyser. En kinesisk lastbil utan registreringsskylt av märket Beijing kör emot mig med två kinesiska byggarbetare inuti. Våra blickar möts. Goddag! En drake i sten finns inne i det iskalla huset vi får vara i. Den är inlindad i byggnät och omgiven av portaler med kinesika tecken. Jag dricker Gevalia och äter kolakulor under en kinesisk papperslampa till tonerna av nån jävla ensträngad kinesisk sköldpaddsfiol eller vad det är. Jag undrar om man kan boka av två timmar innan ett gig. Jag vill hem.

fredag, augusti 31, 2007

Fait accompli

Tittar på Bao från Allsång på Skansen i sommras. Fait accomplis. Vilken låt. Den är oerhört bra.

Tre nya skämt idag...

Repade på Oscarsteatern idag. Vi öppnar upp igen den 6:e sept. Det är roligt att vara tillbaka på jobbet. Känner mig hemma där och sköna kompisar att hänga med. För det gör jag ganska mycket. Hänger bakom scenen. Så är det att vara med i en stor ensemble. Ny för i år är Maria Lundkvist. Hon spelar Sisselas gamla roll, Lina Lamont. Den blir på ett litet annat sätt men jätteroligt det också. Det är ju inte lätt att ta över efter Sissela. Hon var ju grym. Men Maria har vässat Linas solonummer en hel del bland annat. Jag tycker det blivit väldigt lyckat. Just nu håller vi på att spela henne varm i kläderna i alla fall och på måndag kommer det publik för första gången.

Dessutom har jag per automatik skrivit tre nya skämt idag. Genom att bara sitta och snacka skit med kompisarna bakom scenen. Det är bra. Så skall det vara. Ett om Joe Labero som skall bli pappa, ett om att som komiker bli bestulen på punchlines och så ett om skillnaden mellan kvinnor och bilar. Hur dom går får du höra om du ser mig någon gång. :-) Jag kan ju inte skriva ner dom här. Då är dom ju använda innan jag ens provat dom. Kan bli något i alla fall. Tre skämt! Det är ett ton.

Se & hör

Det insinueras i Se & Hör att jag eventuellt skulle ha alkoholproblem. Eller det står att jag setts på Systembolaget i Täby Centrum med en väldig massa vin och ursäktat mig för omgivningen med att det skulle vara till en fest... jag har funderat på vad det där kan ha kommit ifrån och så kom jag på. Det var inte i Täby Centrum. Det var systembolaget intill NK. Det var inte vin. Det var starksprit. Jag hade av misstag råkat köra ner järnridån mitt under föreställningen på Oscarsteatern med min armbåge. Ett oerhört klavertramp. Därför köpte jag sk "straffwhiskey" åt artister och scentekniker. Det blev väldigt många kassar sprit och vad jag minns en liten fnissfest vid kassan. Jag fnissade däremot inte. Det gick på 3000 kr. Så, nej Se & Hör. Jag har inte spritproblem. Jag är bara oerhört klumpig.

torsdag, augusti 30, 2007

One

Måste återigen få ge en eloge till Soran Ismail. Han var med på Syster och bror igår. Noterade att han fått en betydlig scenpondus. Det var imponerande.

Träffade även Shan Atci. Han körde ett väldigt lyckat set och var extremt snygg. Snygga byxor. Snygg skjorta. Han är väldigt snygg. Otroligt snygg. Han hade ett bra flow och roligt material också... och snygg. Sa jag det? :-) Han fixade inte min Ducati riktigt. Han kommenterade den lite för många gånger bakom scenen. Grejen är att den är också väldigt snygg. Otroligt snygg faktiskt. Det blev lite konkurrens där tror jag.

Fick förfrågan idag om att låta mig fotograferas i svart-vitt, i någon Bono-T-shirt för kampen mot aids och svält. Jag blev kluven. Bra grej men... Varför måste alltid den typen av information kommuniceras genom svart-vita bilder? Sen när blev det synonymt med allvar? Jag kan inte annat än att se det som oerhört pretentiöst och larvigt. Jag ställer gärna upp men jag kan inte se mig själv i tight t-shirt, titta med undertryck mot kameran och på fullt allvar tro att det skulle kunna påverka eländet i tredje världen. Allvar och svart-vitt... I den amerikanska förlagan ser man överrika Hollywoddstjärnor lägga ner tre svart-vita sekunder i bild för ändamålet, i tight t-shirt, pannan i djupa svart-vita veck... Nej. Jag vill gärna tacka ja men jag kan ju inte. Inte ett sådant humorlöst upplägg. Varför frågar dom mig inte om jag vill fotograferas omgiven av överflöd, i 3D av Bingo Rimer. Då skulle jag ställa upp. Sen kan man ha någon text. "Här ligger jag i Bonos Edun T-shirt utan byxor, övermätt på ravioli och pruttar bland mina 32 plasmaskärmar. Tur man är född på norra halvklotet, tjänar bra och har tappat all lust för sex" Eller något åt det hållet. Ni förstår. Humor och lite tvärtom än att bara säga "oj vad detta är viktigt" på varenda tänkbart svart-vitt sätt. Jag hoppas självklart att det blir en lyckad kampanj för budskapet är ju jätteviktigt. Men jag kan inte låta bli att börja tänka på hur jag skall skämta om det.