söndag, december 09, 2007

Göteborgseffekten

En formatering skulle sitta fint. Jag tycker att gamla minnen ramlar över mig vart jag än går. Det är dofter, platser, händelser och människor och jag är som en känslobomb. Allt sitter i ytskiktet redo att göra sig påmind, skaka om och beröra så fort jag möter något som påminner mig om... förr. Jag är helt enkelt en extrem känslomänniska. Svårt att beskriva vad jag menar men det är alltmer sällan jag kommer till platser med ett litet jaha. Då var man här... utan det kommer upp en massa gammalt som skall processas hela tiden.

Skall filma i Göteborg igen i morgon. Jag har varit där nu några vändor och jobbat och vart jag än går möter jag gamla minnen... Lisebergsteatern där jag spelade min monolog för första gången. Jag minns att jag stod bakom ridån på premiären och fick panik. "Vad fan har jag här att göra?" Doften från teatern sitter kvar. Damm och gammal plywood. En sur mix av gammal förkrigsbarack och nydragen el. Den dyker upp så fort jag ser det där kupoltaket vid Liseberg. Faktum är att när jag ser kupoltaket så kommer allt över mig. Manusskrivandet i Bruna Huset, repetitionerna på Oscars, repetitionerna i Skara och spelperioden i Göteborg. Mina otaliga kaffelatte från Cuban Coffe. Mina ensamma lördagspromenader genom Göteborg. Oftast i regn förstås.

Hotell Gothia. Där filmade jag nu senast. I skybaren. Jag och Tuva satt vid fönstret och snackade. Gothia luktar aircondition, mässmonter och konferenssperma. Jag har bott där så många gånger. Konferenshotellet #1. Bengt Granlunds egen högborg. Förutom alla konferensgäster som lever ut där så är det läskigt att stänga hotelldörrarna inne på Gothia. Det är som om man stänger ute verkligheten. Det uppstår ett baksug och så försvinner alla ljud. Det känns som att stoppa in öronproppar. Jag får panik av tystnaden i deras rum. Så fort man går ut så kommer ljuden tillbaka och så ser man kontorsdressade män och kvinnor med namnlappar på bröstet. Dom doftar lite för mycket parfym och är lite för lulliga för deras eget bästa. Dom borde renovera nu. Ändra ordentligt. Ändra allt. Var är den gulklädda byggaren när man behöver honom? Han som skulle spöa mig i skybaren där en gång bara för att jag var glad.

Imorgon ska återigen filma i Göteborg... och minnas vidare

4 kommentarer:

Linda sa...

Hittade din blogg av en slump. Skitbra! Tack för en bra, personlig blogg. Kul att läsa!


/
www.lindafunde.blogg.se

åsa sa...

götet, en go hörna av sverige. även om jag inte kommer därifrån, aldrig har bott där och nu bor i huvudstaden, så tror jag att jag hör hemma där. inte för att få den där paniken du pratar om, utan för att kunna cykla omkring och inte känna mig som en tönt.
ha en go kväll

Leif Krantz sa...

Fullkomligt lysande: "En sur mix av gammal förkrigsbarack och nydragen el".

kotten sa...

åsa, alla som bara cyklar omkring är töntar.