Kung Magnus

Magnus Ulggla är en artist som jag verkligen beundrar. Under hösten har vi haft en punkt i föreställningen ute på Cirkus där jag kommer ut på scenen och är dryg emot honom när han sjunger. Sågar honom helt enkelt. Det är en start på ett medley med låtar som handlar om att bli gammal. Men den här starten har under hösten utvecklats till ett helt eget nummer där jag verkligen inte håller tillbaka spydigheterna. Jag vet inte om jag själv skulle palla om vi bytte roller. Ett tag blev jag så illa omtyckt av publiken att jag blev tvungen att lägga in handlingar som förklarade att detta var på skoj. (Jag äter en stor godisbit och smackar med munnen... Det gjorde skillnad.) Men Magnus har varit väldigt noga med att jag inte skulle fega på något sätt. Det är verkligen starkt. Han är så jävla bra på detta och jag önskar att jag själv kunde bli lika tuff. Jag tror verkligen inte att jag skulle palla. Magnus är värd en guldmedalj i humor.

1 och 2 december

Körde standup på Norra Brunn igår. När jag gick dit så var jag helt avtänd. Trött och full av måndag i mig. Men när jag kom dit så upptäckte jag att det var packat med folk och en väldigt bra stämning så jag vaknade till. Körde väl en 45 minuter och det mesta satt. Improviserade med publiken och fastnade för ett gäng som inte berättade vad dom jobbade med. Nått med IT fick jag ur dom. Sen gick jag hårt åt Telia som också var där. Jag ber om ursäkt om jag var lite för hård. :-) Ni är säkert förtjänta av att sälja Iphone.

Fick äntligen till Morran också. Tyvärr tog batterierna slut i min bandspelare så jag vet inte hur jag gjorde. På det igen bara. Nästa gig på Norra Brunn blir den 15 december.

Idag (2 december) släpper stadsteatern biljetterna till Mellanrum av Jonas Karlsson som jag kommer att spela i vår. Missa inte det. Bryggan tar bara 70 pers åt gången. Inte som Cirkus där jag är nu. Dom tar 1600. Där har vi bara åtta föreställningar kvar innan vi stänger ned. :-( Det känns lite sorgligt att sluta med revyn. Vi har fått bra snurr på den och lakansnummret är ju något speciellt att få göra. Men så är det.

Lördag

"Om folk som kommer i tid"

Två gig på Raw i helgen. Jag fick gå på klockan 01.00 ungefär. Mitt i natten. Gjorde totalt tre föreställningar igår. Lite väl i överkant men det fungerade. Men man blir trött dagen efter. Väldigt trött. Jag postar ett litet klipp här som visar lite från lördagen. Upptäckte nämligen i efterhand att det är väldigt roligt när jag slår upp dörren. "Vad är det här för något?" Man kan höra att publiken skrattar men jag insåg inte när jag gjorde det att det var kul så därför skyndar jag bara över det. Det är bra att videofilma. Du upptäcker man saker som går att utveckla. Den där dörröppningen tänker jag utveckla mer...

Ikväll

Jag sitter och laddar för mina dubbla föreställningar ikväll. Först revyn på Cirkus, som nu är inne på sista svängen. Vi kör bara fram till den 13 december. Sen lägger vi ner. Hade du tänkt att se den så är det nog dags nu. Sen standup på Raw (Chinateatern) kl 23.00. Jag är lite nervös av nån anledning. Det är bra. Så får man tänka. Man ska vara nervös. Det brukar bli bättre då. Vi får se. Biljetter finns på Ticnet.

Lakan och sockiplast

Idag är det lördag och då gör jag alltid två föreställningar ute på Cirkus. Det är bra för då slipper jag träna på Sats imorgon. Johan Ulveson och jag gör bla ett nummer där vi flyger i lakan och när vi är klara med det så kan jag inte ens tala. Jag bara flåsar ut från scenen som nån skenande herre med hjärtinfarkt. Men det är ett roligt nummer. Dessutom utvecklas det. Nytt från igår var att jag låg med benen upp i lakanet och lyckades låsa fötterna. Samtidigt som Johan skulle linda upp mig så kunde jag då rotera på skulderbladen.

Dessutom lade jag in en gammal barngymnastik-ramsa när jag dansar runt Johan och han flyger. Huvud - axklar - knä och tå. Knä och tå...

Detta nummer är en dröm. Jag springer runt och dansar i ÄKTA sockiplast. Reine som är kostymör har köpt upp alla sockiplast som finns i storlek 43. Dom är mina allihop.

Fel av mig

Igår begick jag ett stort misstag på Cirkus. I en av sketcherna kör jag motorcykel på scenen och så tar jag upp en person från publiken för att hjälpa mig. Jag brukar välja någon som ser lätt skrämd ut. Det är nämligen bra om personen som kommer upp är lite rädd. Då går allt enligt manus och jag kan enkelt styra, ställa och behålla kontrollen.

Men igår när jag gick fram emot publiken så valde jag av någon anledning en man som satt och viftade med armarna och hoppade av entusiasm i stolen. Det var inte ett bra val. Jag misstänker att det var av lathet från min sida. Jag orkade helt enkelt inte scanna av första raden ordentligt utan gick på första bästa kille. Problemet var att det här var en man med eget manus. Det här skulle bli hans 15 minuter i rampljuset. Han flög upp på scenen och började göra funny walks. Jag blev helt generad. Han hade inga spärrar alls. Jag kan tycka att jag själv går över gränsen ibland men om jag är privat så är jag i regel återhållen och reserverad. Jag vill vara en anständig människa. Så var inte den här killen. Han var på G. Började dra skämt mot mig och lade sig över motorcykeln som om han skulle bli påsatt bakifrån. En vuxen man. Ute med familjen.

Jag tittade och tänkte. Sån där är jag i alla fall inte. Jag skulle aldrig kliva upp på scenen i någon annans föreställning och ställa mig i knullposition. För mig är det otänkbart. Jag försökte markera för killen att han trashade min sketch. Men han varken hörde eller såg mig. Han tänkte bidra. Han tog inte in mina syrliga kommentarer. Hörde dom nog inte ens. Istället gick han böjd över scenen med händerna i golvet som om han gjorde en imitation av en orangutang. Jag blev ställd, strök några skämt och så ner med honom igen... som sagt. Fel av mig. Ett tips som är värt att lyssna på är att aldrig ta skämtaren från publiken upp på scenen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Silence is gold

Jag gör ett nummer ute i publiken på Cirkus där jag spelar en man som säljer utsläppsrätter till folk för att dom skall kunna köra på och leva som vanligt. Då delar jag samtidigt ut visitkort. Det är ett ganska svårt nummer för jag flörtar med publiken samtidigt som jag talar om miljöutsläpp. Det kräver lite fokus helt enkelt och när jag delar ut mina visitkort så brukar folk bara ta emot dom. Jag behöver inte ens titta åt det håll jag delar ut kortet.

Så sitter det en dam framför mig som varken tittar på mig eller tar emot kortet jag sträcker åt henne. Först tänkte jag att hon är väl rädd så jag gav henne en snäll, vädjande och inställsam blick för att lätta upp stämningen. Det brukar få de skräckslagna att slappna av lite men det fungerade inte. Total nonchalans. Jag blev irriterad och tänkte "snälla, snälla... jobba med mig nu" Men hon var helt kall. Tog inte in mig. Reagerade inte på mina försök. Då beslutade jag mig för att börja improvisera runt det faktum att jag var osynlig för henne och precis när jag skulle sätta igång så upptäckte jag hennes blind-stav som låg i knät.

Satan vad nära! Drog i nödbromsen... precis i tid och gick vidare med enormt pulspåslag. Silence is gold.

Publikrepetitioner

Det drar ihop sig till premiär på Cirkus nu. På tisdag så öppnar vi upp och i dagarna har vi börjat med publikrepetitioner. Det var jävligt kul igår när det satt 1600 i salongen. En smått omtumlande upplevelse. Det gick väl bra men tyvärr hade vi en del tekniska missöden som gjorde att vi tvingades stanna av föreställningen och hoppa över ett helt nummer. Men det är nog ordnat nu till ikväll då vi kör ännu en publikrepetition. Sen blir det komprimering efter det. Då blir det tufft. Föreställningen måste nog bantas ned 30 minuter så en hel del nummer kommer att försvinna. Det gör man alltid och det är alltid lika jobbigt när ett nummer man gillar försvinner. Men så är det. Det är helheten som är viktigast.

För övrigt så tror jag nog att detta är min mest fysiska föreställning. Jag har skador precis överallt och blåmärken på armarna och i armhålorna. Dessutom är mina fötter uppskrapade och jag har skärsår i händerna och på benen. Det går åt alvedon och kylbalsam här hemma. Jag måste helt klart hitta en rutin i mina nummer som gör att jag inte skadar mig mer. Eller så är jag bara lite övertänd nu när det kommit publik. Jag vet inte.

Här ovan är ett litet kort klipp från ett repetitionspass förra veckan filmat av TV4. FYI: Jag är bättre på klappdansen nu...

Sång

När jag gick högstadiet i Skolhagen, Täby kyrkby så skulle alla i klassen sjunga upp för musikfröken. Jag vet inte varför man skulle göra det egentligen. Det var något pedagogiskt drag från musikläraren. Vi fick gå in till henne en och en och sjunga. Inte minns jag vad jag fick sjunga eller i vilken tonart. Melodin fick man inte heller lära sig. Man fick gå in till henne och leverera. Det klarade ju inte jag. Inte nog med att jag var i målbrottet. Jag var väldigt rädd också. Jag minns att jag inte fick hålla på så länge. Sen avbröt hon allt och sa. "Johan , du kan inte sjunga så du behöver inte komma hit när vi har sång"

Jag kände mig djävligt förnedrad och det där har följt mig hela livet och tyvärr påverkar det nu också repetitionerna av Revyn på Cirkus. Jag vågar inte sjunga ut riktigt. Jag får verkligen stöd från alla inte minst från kapellmästaren och vår repetitör men den där jävla rösten från Täby Kyrkby går inte ur mig och jag tänker hela tiden att om jag inte blir konfortabel i denna sång så stryker jag bara min insats. Då får Magnus eller Johan sjunga den. Samtidigt vill man ju övervinna sådana där penalister som skadat självkänslan i unga år.

Raw

Igår hade vi en pressträff inför den nya showen på Cirkus i höst. Mest besynnerlig var en reporter från Aftonbladet som var intresserad av att vi skulle kommentera Carolas framfart i melodifestivalen. Jag satt och tänkte på hur jävla ointressant det var. Jag är likgiltig inför om det går bra eller dåligt för Carola. Men Aftonbladet ville ha igång ett löpsedels-bråk. Det är på deras agenda uppenbarligen. Dom har bestämt veckans nyheter innan veckan har passerat. Det sitter spåtanter med glaskulor uppe på Aftonbladet och vibbar in vad som kommer att hända och det blev upp till oss att leverera. "Vad säger ni om Carola då?" Varje citat som lämnar munnen kan hamna i precis vilket sammanhang som helst. Det är huvudregeln. Carola?... säg det du. Jag kan inte tänka mig något mer ointressant att prata om. Det blir inget pratminus härifrån...

Imorgon kör jag på Raw för första gången. Jag vet inte hur Raw jag är men det blir kul att testa. Jag kör en halvtimma. Vi har fest med teatern samtidigt så jag får alltså avvika under middagen och åka till Blue Moon Bar köra standup. Sen åker jag tillbaka och festar vidare. Dock med annat än vatten i glaset... Raw imorgon alltså.

Scenbyten

Jag har svårt att köpa scenbyten på teatern. Alltså när ridån går för och det ställs upp en ny scenbild. Alternativet är att det blir svart och så ställs en ny bild upp. Jag har varit på två föreställningar den senaste tiden. Rivierans Guldgossar på Cirkus och nu senast Macbeth på Dramaten. Två fina uppsättningar men dom led båda av sina blackouts och ridådrag. Jag vet inte om jag har rätt eller om jag fått en hangup bara. Jag kanske förstört mitt tålamod med förmycket film så att jag inte längre fixar avbrott. Men jag kan inte hjälpa det. När ridån gick igen på Dramaten så for min blick ner på klockan och där skall den fan i mig inte vara. Illussionen försvinner och tempot sänks. Jag kan ju hålla med om att det blir en liten effekt när man öppnar ridånigen men den toppar inte effekten av att åskådaren är kvar i berättelsen. Macbeth har en väldigt fin scenografi men dom har ju snurrscen. Kan man inte använda den? Det går säkert att spela Macbeth utan ridåkarneval. Kanske. Jag vet inte om det blir bättre men jag misstänker att man skulle hålla publiken kvar i större utsträckning. Kanske. Vad vet jag? Jag vet bara att jag tappade fokus. Jag satt och tänkte. "Jaha, såhär var det förr. Det ska va som förr... varför då?" Annars var det toppen. Börje Ahlsted växte i mina ögon. Har mest sett honom som en egopajas men han var grym igår. Riktigt jävla bra.