Lördag

"Om folk som kommer i tid"

Två gig på Raw i helgen. Jag fick gå på klockan 01.00 ungefär. Mitt i natten. Gjorde totalt tre föreställningar igår. Lite väl i överkant men det fungerade. Men man blir trött dagen efter. Väldigt trött. Jag postar ett litet klipp här som visar lite från lördagen. Upptäckte nämligen i efterhand att det är väldigt roligt när jag slår upp dörren. "Vad är det här för något?" Man kan höra att publiken skrattar men jag insåg inte när jag gjorde det att det var kul så därför skyndar jag bara över det. Det är bra att videofilma. Du upptäcker man saker som går att utveckla. Den där dörröppningen tänker jag utveckla mer...

Fel av mig

Igår begick jag ett stort misstag på Cirkus. I en av sketcherna kör jag motorcykel på scenen och så tar jag upp en person från publiken för att hjälpa mig. Jag brukar välja någon som ser lätt skrämd ut. Det är nämligen bra om personen som kommer upp är lite rädd. Då går allt enligt manus och jag kan enkelt styra, ställa och behålla kontrollen.

Men igår när jag gick fram emot publiken så valde jag av någon anledning en man som satt och viftade med armarna och hoppade av entusiasm i stolen. Det var inte ett bra val. Jag misstänker att det var av lathet från min sida. Jag orkade helt enkelt inte scanna av första raden ordentligt utan gick på första bästa kille. Problemet var att det här var en man med eget manus. Det här skulle bli hans 15 minuter i rampljuset. Han flög upp på scenen och började göra funny walks. Jag blev helt generad. Han hade inga spärrar alls. Jag kan tycka att jag själv går över gränsen ibland men om jag är privat så är jag i regel återhållen och reserverad. Jag vill vara en anständig människa. Så var inte den här killen. Han var på G. Började dra skämt mot mig och lade sig över motorcykeln som om han skulle bli påsatt bakifrån. En vuxen man. Ute med familjen.

Jag tittade och tänkte. Sån där är jag i alla fall inte. Jag skulle aldrig kliva upp på scenen i någon annans föreställning och ställa mig i knullposition. För mig är det otänkbart. Jag försökte markera för killen att han trashade min sketch. Men han varken hörde eller såg mig. Han tänkte bidra. Han tog inte in mina syrliga kommentarer. Hörde dom nog inte ens. Istället gick han böjd över scenen med händerna i golvet som om han gjorde en imitation av en orangutang. Jag blev ställd, strök några skämt och så ner med honom igen... som sagt. Fel av mig. Ett tips som är värt att lyssna på är att aldrig ta skämtaren från publiken upp på scenen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Publikrepetitioner

Det drar ihop sig till premiär på Cirkus nu. På tisdag så öppnar vi upp och i dagarna har vi börjat med publikrepetitioner. Det var jävligt kul igår när det satt 1600 i salongen. En smått omtumlande upplevelse. Det gick väl bra men tyvärr hade vi en del tekniska missöden som gjorde att vi tvingades stanna av föreställningen och hoppa över ett helt nummer. Men det är nog ordnat nu till ikväll då vi kör ännu en publikrepetition. Sen blir det komprimering efter det. Då blir det tufft. Föreställningen måste nog bantas ned 30 minuter så en hel del nummer kommer att försvinna. Det gör man alltid och det är alltid lika jobbigt när ett nummer man gillar försvinner. Men så är det. Det är helheten som är viktigast.

För övrigt så tror jag nog att detta är min mest fysiska föreställning. Jag har skador precis överallt och blåmärken på armarna och i armhålorna. Dessutom är mina fötter uppskrapade och jag har skärsår i händerna och på benen. Det går åt alvedon och kylbalsam här hemma. Jag måste helt klart hitta en rutin i mina nummer som gör att jag inte skadar mig mer. Eller så är jag bara lite övertänd nu när det kommit publik. Jag vet inte.

Här ovan är ett litet kort klipp från ett repetitionspass förra veckan filmat av TV4. FYI: Jag är bättre på klappdansen nu...

Sång

När jag gick högstadiet i Skolhagen, Täby kyrkby så skulle alla i klassen sjunga upp för musikfröken. Jag vet inte varför man skulle göra det egentligen. Det var något pedagogiskt drag från musikläraren. Vi fick gå in till henne en och en och sjunga. Inte minns jag vad jag fick sjunga eller i vilken tonart. Melodin fick man inte heller lära sig. Man fick gå in till henne och leverera. Det klarade ju inte jag. Inte nog med att jag var i målbrottet. Jag var väldigt rädd också. Jag minns att jag inte fick hålla på så länge. Sen avbröt hon allt och sa. "Johan , du kan inte sjunga så du behöver inte komma hit när vi har sång"

Jag kände mig djävligt förnedrad och det där har följt mig hela livet och tyvärr påverkar det nu också repetitionerna av Revyn på Cirkus. Jag vågar inte sjunga ut riktigt. Jag får verkligen stöd från alla inte minst från kapellmästaren och vår repetitör men den där jävla rösten från Täby Kyrkby går inte ur mig och jag tänker hela tiden att om jag inte blir konfortabel i denna sång så stryker jag bara min insats. Då får Magnus eller Johan sjunga den. Samtidigt vill man ju övervinna sådana där penalister som skadat självkänslan i unga år.

Revyröra

Jag har ingen aning om vad jag skall skriva från mina repetitioner till revyn. Det är som en dimma... i mitt huvud. Alla nummer ligger hullerombuller i typ flyttkartonger, lite slarvigt ouppackade och ännu inte på sin rätta plats. Så jag står där i röran och försöker hitta nån ledig minnesyta att slänga in texterna. Men det verkar trångt. Jag kan inget utantill och när jag kommer hem är jag helt slut. Allt jag kan säga är att jag aldrig sjungit och dansat så mycket någonsin. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag försöker i alla fall lära mig mina texter och så ber jag till gud att mina skämt fungerar. För att avgöra det behövs en provpublik och det har vi inte haft ännu. Det är lite tidigt fortfarande.

Så det får bli ännu en bakomfilm från Kenny Starfighter här i bloggen. Denna gång med Brasse.

Bajshumor

Jag har suttit några dagar nu och skrivit sketcher. Det har gått bra. Igår skrev jag emellertid en om att bajsa. Det känns ju inte så moget. Men jag kunde inte motstå att skriva ner den. Den kom till mig bara... Jag tror den blir svårsåld dock. Men jag tycker att den bottnar i en sanning och därför skrev jag ner den. Sanningar är ofta aldrig fel. Däremot saknar den en ordentlig struktur. Den är bara ett längre samtal mellan tre personer utan egentlig twist eller roligt slut. Bara rolig dialog.

Men alltså jag har skrivit andra skretcher också. Jag har inte suttit med bajssketcher i en vecka. Tänk att man skall behöva förklara sig här bara för att man skrivit en omogen sketch.

Sketch

Jag lyckades skriva en sketch igår. Det kanske inte verkar vara en sådan oerhörd prestation men för mig var det just det. Jag har inte skrivit på ett par veckor av någon anledning. Det har inte funnits ro men igår så... Nu behöver den bara skrivas om tio gånger och sen repskrivas i någon månad för att bli färdig. Så är det. Det är en av de få saker jag fick lära mig på RMI Bergs reklamskola som verkligen stämmer med verkligheten. "Att skriva är att skriva om". Det har visat sig stämma även i praktiken. Man kan aldrig skriva om en sketch för många gånger och den mår bara bra av att böjas och bendas i en repsal. Men det förutsätter ju förstås att det är begåvade människor som repar den annars så blir det pulkafest. Man sätter sig på manuset och åker utför backen rätt in i något träd eller något sådant.

Raw

Igår hade vi en pressträff inför den nya showen på Cirkus i höst. Mest besynnerlig var en reporter från Aftonbladet som var intresserad av att vi skulle kommentera Carolas framfart i melodifestivalen. Jag satt och tänkte på hur jävla ointressant det var. Jag är likgiltig inför om det går bra eller dåligt för Carola. Men Aftonbladet ville ha igång ett löpsedels-bråk. Det är på deras agenda uppenbarligen. Dom har bestämt veckans nyheter innan veckan har passerat. Det sitter spåtanter med glaskulor uppe på Aftonbladet och vibbar in vad som kommer att hända och det blev upp till oss att leverera. "Vad säger ni om Carola då?" Varje citat som lämnar munnen kan hamna i precis vilket sammanhang som helst. Det är huvudregeln. Carola?... säg det du. Jag kan inte tänka mig något mer ointressant att prata om. Det blir inget pratminus härifrån...

Imorgon kör jag på Raw för första gången. Jag vet inte hur Raw jag är men det blir kul att testa. Jag kör en halvtimma. Vi har fest med teatern samtidigt så jag får alltså avvika under middagen och åka till Blue Moon Bar köra standup. Sen åker jag tillbaka och festar vidare. Dock med annat än vatten i glaset... Raw imorgon alltså.