Läste debattartikeln om den nya
IPRED-lagen. Ej att förväxlas med IPREN, som är en tablett. I sak håller jag med dom men jag kan inte låta bli att tycka att detta är ett ganska tamt och förlegat sätt att "ryta" ifrån på. Jag är också leverantör av upphovsrättsskyddade alster och visst blir jag irriterad när allt jag gör läggs ut på nätet men... Det kommer ju aldrig att gå att backa till det som en gång varit. Den här faschinationen för snårig militant lagstiftning som mina kolleger visar känns bara obehaglig och förlegad.
Visst är det viktigt med upphovsrättsligt skydd. Det är också viktigt att folk förstår det arbete som artister lägger ned och att det aldrig kan vara ok att stjäla men samtidigt kan jag inte helt släppa tanken på att konst och kultur också skall vara tillgängligt för alla. Det är ju ett problem eftersom även konstnärligt utövande människor måste betala sina räkningar.
Jag älskar karaktären i filmen Barcelona som vägrar visa upp sin konst för omvärlden eftersom den inte gjort sig förtjänt av det. Han förvägrar världen sin konst och lägger den istället på hög hemma.
Jag skulle aldrig skriva under den där bittra artikeln i DN. Däremot skulle jag inte ha några problem med att skriva under ett avtal med
Spotify. Jag tror nämligen på lösningar som tar tillvara på människors behov av bekvämlighet. Tänk er själva. Finns det egentligen någon anledning att ha filerna på sin egen hårddisk om internet blir ännu mer tillgängligt än vad det är idag? Deras affärsidé måste ju även fungera med video. Väl? Kan inte Per Gessle lägga sin tid och sina pengar på utveckling av streaming istället för att gnälla i DN. Jag tror han skulle vinna mer på det faktiskt. Även jag skulle nog göra det.