tisdag, december 04, 2007

Decemberregn

Jag har verkligen svårt att hitta advent i detta väder. Vad är advent? Det vet jag inte längre. När jag var liten var det snö, kälke och röda kinder. Nu är det stress, regn, utgifter och datasupport. Min kollega Allan Svensson spelar tomte på TV. Han är som en riktig stor drömtomte. Faktum är att han är klockren som tomten. Man kanske skulle titta lite på julkalendern och drömma om den jul som inte längre finns? Så får det bli. Där har vi lösningen. Nu är det advent. Jag tänder ett ljus och ser på julkalendern. Mina barn vill inte se. Dom skall chatta på MSN istället. Men det tänker inte jag göra. Jag börjar titta. Efter fem minuter ringer telefonen och jag känner igen rösten. Det är tomten från TV. Eller Allan Svensson som han ju egentligten heter. Rösten låter inte likadant som på TV. Den har ett annat tonfall. Allan har nämligen problem med sin dator och vill skriva ut ett dokument på sin skrivare men det går inte. Då ringer han mig. Han vet att jag kan datorer. Jag fixar det åt honom över telefonen. Han blir jätteglad och säger att jag räddat hans kväll. Trevligt, svarar jag. Vi lägger på luren med ett kort "vi ses i morgon" och jag återvänder till TV:n. Där rullar nu sluttexterna. Det blev ingen advent idag heller. I mina tankar ekar tomtens röst. "Var i helvete väljer man skrivare då? Jaha. Där? Vadå avinstallera? Jaha. Ska jag klicka i ruthelvetet? Ok. Nu funkar det!!! Tack!" När jag va liten var det med spänd förväntan man väntade på tomten. Så är det inte idag.

10 kommentarer:

Anonym sa...

haha skitbra

Anonym sa...

Mycket bra sammanfattning over sorgen av att ha forlorat den magi som fanns i ens varld som barn.

nenalique sa...

barndoms drömmar i kras, med humor.
genialt :)

maggan sa...

mm fin text, kanske de ultimataste blogginlägget jag läst på mycket länge!
Hoppas du hittar, advent, jul och att den blir bra!

Anonym sa...

Julen har länge varit storspelaren som är gammal och trött. Man borde åka till västindien och skita i alltihopa.

Någon julkänsla får man nog aldrig. Eller är det för att man blivit äldre och inte alls tycker det är samma sak? Är det denna känsla våra föräldrar hela tiden gått med kanske?

KALLE sa...

Mycket bra blogg!

För övrigt har jag helt missat att det varit första advent. Jag trodde knappt att det existerade längre utenför kyrkans värld. För kyrkåret startar väl med första advent?

Julkalendern har jag också missat, den skulle visst vara Tim Burton -inspirerad. Och jag gillar inte Tim Burton.
Var den något eller?

Anonym sa...

Det bästa av två världar, julkalendern på internet! =)

http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=80427&a=988413&lid=puff_979962&lpos=lasMer

Andreas sa...

Hehe. Du är verkligen bra på att skriva! Thumbs up dude.

Enannan sa...

Så här är det, julen är den tid man ska ta emot allas gåvor. När man är barn så fungerar det även så i stor utsträckning. De gåvor man själv slog in och la under granen till föräldrar och syskon var förra årets "färdiglekta" grejjer och räknas inte eftersom man tog tillbaka det innan jullovet var slut.
Sen händer det något när man själv blir stor och börjar tjäna pengar. Då ska man istället ge. Och inte nog med det, man ska också acceptera vi-ger-inget-till-de-vuxna-bara-till-barnen.
Klart julen blir skit då!

Go´Jul på dig!

Anonym sa...

jag sitter nästan aldrig inne på msn ju! :(