Möte

Jag har precis kommit hem efter mitt första möte med Chevy Chase. Jag blev lite starstruck. Stirrade i golvet till en början men sen så lossnade det och vi läste repliker och improviserade. Det var som att kliva in i filmen Fletch. Helt overkligt och väldigt väldigt roligt. Han var jävligt snabb. Ser fram emot morgondagen. Då skall han få se på motspel.

Nu blev det lördag igen

Nu är tiden sådär obehaglig igen. Den rusar fram. Nyss var det Lördag och nu blev det precis Lördag igen. Jag blinkar och så är det ny Lördag. Blinkar jag några gånger på raken så är det dags att börja julhandla. Lördag betyder jobb annars. Dubbla föreställnigar och så vaknar man på söndag morgon med träningsvärk i hela kroppen.

Nu så!

Igår blev det klart med Stockholms stadsteater. Jag skall medverka i Jonas Karlssons pjäs, Första Rummet, nästa år. Vi försökte göra den förra året men då strulade det med tider. Nu däremot är den på banan igen. Det gör mig jätteglad. Jag kommer att spela mot Gunilla Röör och vi kommer att ha premiär i februari 2009.

Detta dagbesked gillar jag

Jag fick precis dagbeskedet för nästa veckas inspelning av Hjälp. Trevligt.

Raw

Jag har precis varit på Raw och tittat på kanadensaren Phil Nicol och jag är helt hög av lycka. Vilken jävla kille! Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast. Man kan se honom på Youtube men det är ju inte samma sak som att sitta i en lokal och närvara. Men ändå.

Lakan och sockiplast

Idag är det lördag och då gör jag alltid två föreställningar ute på Cirkus. Det är bra för då slipper jag träna på Sats imorgon. Johan Ulveson och jag gör bla ett nummer där vi flyger i lakan och när vi är klara med det så kan jag inte ens tala. Jag bara flåsar ut från scenen som nån skenande herre med hjärtinfarkt. Men det är ett roligt nummer. Dessutom utvecklas det. Nytt från igår var att jag låg med benen upp i lakanet och lyckades låsa fötterna. Samtidigt som Johan skulle linda upp mig så kunde jag då rotera på skulderbladen.

Dessutom lade jag in en gammal barngymnastik-ramsa när jag dansar runt Johan och han flyger. Huvud - axklar - knä och tå. Knä och tå...

Detta nummer är en dröm. Jag springer runt och dansar i ÄKTA sockiplast. Reine som är kostymör har köpt upp alla sockiplast som finns i storlek 43. Dom är mina allihop.

Norra Brunn igen

Jag har haft en bra dag idag. Manusmöte på dramaten och sen möte med teaterchefen på stadsteatern och nu hoppas jag att kvällen blir lika givande när jag skall upp och köra standup på Norra Brunn igen. Igår gick det bra trots ett fullständig inre kaos i huvudet när jag kastade om allt uppe på scenen. Jag köre lite ur en rutin. Körde lite annat och gick sen tillbaka till den första rutinen igen. Men jag var helt lugn och det mesta fäste. Jag gick loss på Sterling och tänkte att det materialet kan man gå vidare med men imorse gick dom ju omkull så ikväll får jag byta flygbolag men försöka behålla samma material. Det är roligt hur flygbolagen tar betalt för allt småkrafs för att kunna hålla ner biljettpriset. Det är irriterande och det är samma teknik som dom använder i porrbranchen.

Norra brunn

Norra Brunn ikväll. Jag försöker komma på något nytt. Denna ständiga ångest över att man bör förnya sitt material. Jag är så trygg med mitt gamla att det bara blir svårare och svårare. Men idag blir det nog lite nytt om Sterling och deras glädje över att ta betalt för alla "extratjänster" samt lite om informationsöverflödet och kanske också något om självmord. Uppslag finns. Men jag är lite lat och gillar inte när jag tappar fästet. Vilket ofta sker med nytt material. Men ikväll går jag in för att leverera en svag tvåa med en massa nytt. Det är väl en bra ambition. Kom o titta.

Jag har slutat att titta på TV

Jag har slutat att titta på TV. Det känns fantastiskt. Jag har inte sett ett enda avsnitt av idol, iskamper eller dansbandskamper. Jag har inte sett något. Bara noga utvald film på DVD. Jag känner mig renad.

August och Max

När regissören Max Reinhardt skulle sätta upp "Ett drömspel" på Dramaten var han tydligen väldigt mån om att framhäva sig själv. På denna affich ser vi att han lyckades få sitt eget namn snäppet större än August Strindberg. Men bara snäppet. En halv centimeter för att vara exakt. Jag tog mått häromdagen.

Det är detaljerna som gör det. Kom ihåg det.

Låt den rätte komma in

Jag har precis sett Låt den rätte komma in och kan varmt rekommendera den till alla. Jag tycker nog det är årtiondets bästa svenska film. Berättelsen är fantastisk, barnen är helt outstanding och bildspråket så drivet och skarpt att man häpnar.

Disney lab

Disney Lab Unveils Its Latest Line Of Genetically Engineered Child Stars

The Natural II

I min serie, "Mig själv i butiksinredningar" kommer här en bild från Ben Sherman avdelningen på NK. Mer möbler än kläder skulle man kunna säga.

Fel av mig

Igår begick jag ett stort misstag på Cirkus. I en av sketcherna kör jag motorcykel på scenen och så tar jag upp en person från publiken för att hjälpa mig. Jag brukar välja någon som ser lätt skrämd ut. Det är nämligen bra om personen som kommer upp är lite rädd. Då går allt enligt manus och jag kan enkelt styra, ställa och behålla kontrollen.

Men igår när jag gick fram emot publiken så valde jag av någon anledning en man som satt och viftade med armarna och hoppade av entusiasm i stolen. Det var inte ett bra val. Jag misstänker att det var av lathet från min sida. Jag orkade helt enkelt inte scanna av första raden ordentligt utan gick på första bästa kille. Problemet var att det här var en man med eget manus. Det här skulle bli hans 15 minuter i rampljuset. Han flög upp på scenen och började göra funny walks. Jag blev helt generad. Han hade inga spärrar alls. Jag kan tycka att jag själv går över gränsen ibland men om jag är privat så är jag i regel återhållen och reserverad. Jag vill vara en anständig människa. Så var inte den här killen. Han var på G. Började dra skämt mot mig och lade sig över motorcykeln som om han skulle bli påsatt bakifrån. En vuxen man. Ute med familjen.

Jag tittade och tänkte. Sån där är jag i alla fall inte. Jag skulle aldrig kliva upp på scenen i någon annans föreställning och ställa mig i knullposition. För mig är det otänkbart. Jag försökte markera för killen att han trashade min sketch. Men han varken hörde eller såg mig. Han tänkte bidra. Han tog inte in mina syrliga kommentarer. Hörde dom nog inte ens. Istället gick han böjd över scenen med händerna i golvet som om han gjorde en imitation av en orangutang. Jag blev ställd, strök några skämt och så ner med honom igen... som sagt. Fel av mig. Ett tips som är värt att lyssna på är att aldrig ta skämtaren från publiken upp på scenen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Jag får en smäll på käften

När vi filmade ett utav slagsmålen i Kenny Begins så sa Kimmo Rajala (stuntkille) att jag skulle fördröja min reaktion lite när slaget kommer. Det skulle öka trovärdigheten och realismen. Det gjorde det också. Det kom blod ur näsan.

Alvesta Gjuteri på Calle Argenteria

Här är en sak som förbryllar mig. Mitt inne i Barcelonas gamla stad bland alla medeltida hus och gränder så finns detta uppenbart svenska gatulock. Ett lock, inte fler, bara ett. Alla andra brunnslock ser annorlunda ut. Det här känns inte så latinskt direkt. Är det nån som har koll på detta? Varför bara ett lock? Vem är säljaren som tänkte "Jag drar till Barcelona, drar i mig några tapas, kollar striptease och kränger ett lock. Gaudi i all ära men har ni sett vårt pepitarutiga gatulock from Alvesta. Solid Swedish steel. Bra grejjer. Prova ett ex och så bestämmer ni er sen om ni vill ha fler...

Gissa rätt!

Är det här min loge på Cirkus eller Titos nya krypin?

Hjälp! gör sig påmind

När jag vaknade idag så hade jag ett missat samtal på min mobil och tre sms. Det gjorde mig orolig eftersom min dotter sover borta inatt. Jag blev lite skakis ett tag tills jag såg att det var Anders S Nilsson som hade ringt för att prata om manuskriptet till Hjälp. "Kan vi ses?" Kl 08.00 en lördagmorgon? Nej, jag tror inte det. Gå och lägg dig!

Vi har fått ett alldeles eget postfack

Dramaten
Postfack Killinggänget
Stockholm
Sverige

Silence is gold

Jag gör ett nummer ute i publiken på Cirkus där jag spelar en man som säljer utsläppsrätter till folk för att dom skall kunna köra på och leva som vanligt. Då delar jag samtidigt ut visitkort. Det är ett ganska svårt nummer för jag flörtar med publiken samtidigt som jag talar om miljöutsläpp. Det kräver lite fokus helt enkelt och när jag delar ut mina visitkort så brukar folk bara ta emot dom. Jag behöver inte ens titta åt det håll jag delar ut kortet.

Så sitter det en dam framför mig som varken tittar på mig eller tar emot kortet jag sträcker åt henne. Först tänkte jag att hon är väl rädd så jag gav henne en snäll, vädjande och inställsam blick för att lätta upp stämningen. Det brukar få de skräckslagna att slappna av lite men det fungerade inte. Total nonchalans. Jag blev irriterad och tänkte "snälla, snälla... jobba med mig nu" Men hon var helt kall. Tog inte in mig. Reagerade inte på mina försök. Då beslutade jag mig för att börja improvisera runt det faktum att jag var osynlig för henne och precis när jag skulle sätta igång så upptäckte jag hennes blind-stav som låg i knät.

Satan vad nära! Drog i nödbromsen... precis i tid och gick vidare med enormt pulspåslag. Silence is gold.

Dominiks korv

Min vän Dominik Henzel beställer alltid spansk korv av mig när jag är i Barcelona. Sk Butifarra. Jag orkar oftast inte köpa åt honom för han preciserar aldrig vilken typ av Butifarra han vill ha. Jag får alltid direktiv i stil med, "överaska mig". Saken är den att det finns så oerhört många olika butifarras. I princip skulle jag kunna gå ner till slaktaren med min smutstvätt och be honom packa en butifarra av den. Men när jag var nere nu senast så gav jag i alla fall mig in i korvträsket och letade upp några skinnhöljen som verkade goda.

Sen började korvarnas annorlunda resa hem. Jag hade bara handbagage. Alltså uppstod diuskussionen om dessa korvar var en flytande produkt eller inte. Vid incheckningen sa dom att det var 50-50 om det skulle gå men eftersom det var katalansk butiffara så erbjöd dom mig att checka in korvarna gratis och separat om jag skulle få problem. Den katalanska säkerhetspolisen klämde och kände på korvarna. Jag skulle själv vilja påstå att dom är mer eller mindre flytande. Vi pratar inte gammal trött Denniskorv från ICA nu utan katalansk lös-mojs i skinn. Men katalanerna vid röntgenapparaten var av annan uppfattning. "Nä du, det här går nog bra" Katalansk korv får bäras i handbagaget. Katalansk korv är hur rinnig den än må vara... fast. Katalansk korv kan aldrig utgöra ett hot. I klartext. Katalansk korv är inte Semtex.

När jag kom hem så kom vi överens om att Dominik skulle hämta upp sin korv i recptionen på Dramaten. En värdig avslutning på transporten hem. Men innan korven kom dit så fick den också skaka hand med Ernst Kirchsteiger och vara med i en radiosändning hos Radio Rix där den stiftade bekantskap med Johan Ulveson, Magnus Uggla och Gert Fylking & com.

Nu har Dominiks "vip celebrity sausages" äntligen kommit hem till Dominiks kylskåp och jag hoppas dom smakar. Jag undrar hur dom smakar? Kanske jag får köpa med några egna nästa gång.

Visca Butifarra, Visca Catalunya

På taket

Igår gick jag upp på taket och filmade mig själv tillsammans med stan. Jag tror helt enkelt att jag vilat färdit nu. Dags att åka hem. Imorgon är det show på Cirkus igen.

shopping

Här i Barcelona är det absolut sommar fortfarande. Varmt och soligt. Jag har taggat ner såpass nu att jag börjat shoppa efter lunch. Alltså när jag sänkt några öl. Det är mycket roligare att handla är man är "lätt rund om fötterna" Alla kläder ser bättre ut och all elektronik känns fräsch och ny. Prislappar betyder inte så mycket. Det är också ett tecken på att jag slappnat av lite. Ett dyrt tecken. Det mest utmanande köp jag gjort efter en "långlunch" var en röd läderkavaj i San Fransisco. Den var svår att bära hemma i Sverige. Verkligen svår. Men det blev ingen sån här idag. Jag har nämligen satt en limit på mitt Master Card. Det spelar alltså ingen roll hur många öl jag sänkt eller hur inspirerad jag än är. Är kredittaket nått så är det... och det är det.


I övrigt så gick detta latinoband från jaha till ganska inspirerande efter att jag intagit god skinka och mycket öl på Luz De Gas. Märkligt det där med fett och alkohol.

Lördag

Jag är precis klar med en dubbel-lördag på Cirkus. Kroppen värker. Det är otroligt vad stryk jag tar av den här revyn. Idag har jag sträckt vaden och slagit upp ett nytt sår på benet. Men nu blir det läka av. Jag skall nämligen till Barcelona några dagar. Vad jag har förstått så är det sommar där fortfarande. Det låter ju onekligen bra. Sol, vin och sömn.

Höstmusik

Glasvegas. Grymt bra. När jag lyssnade på deras Ice Cream Van i bilen på väg hem från teatern idag så fick jag hjärtklappning. Den hittade jag tyvärr inte på Youtube så det får bli den här låten istället.

Om ni får tag på Ice Cream Van så lyssna på den högt och blunda. Överkurs.

Premiär

Så var premiären avklarad. Skönt. Jag hatar att repa och älskar att spela. Den gick i alla fall väldigt bra och jag har aldrig varit så rädd på en scen som när jag svingade över scenen i lakanet. Jävlar vilket vinddrag. Det gick fort.

Nu blir det föreställningar på Cirkus torsdag till lördag och sen gör jag lite standup vid sidan om. Nu närmast den 24 September på Norra Brunn.

Kom o titta!

Publikrepetitioner

Det drar ihop sig till premiär på Cirkus nu. På tisdag så öppnar vi upp och i dagarna har vi börjat med publikrepetitioner. Det var jävligt kul igår när det satt 1600 i salongen. En smått omtumlande upplevelse. Det gick väl bra men tyvärr hade vi en del tekniska missöden som gjorde att vi tvingades stanna av föreställningen och hoppa över ett helt nummer. Men det är nog ordnat nu till ikväll då vi kör ännu en publikrepetition. Sen blir det komprimering efter det. Då blir det tufft. Föreställningen måste nog bantas ned 30 minuter så en hel del nummer kommer att försvinna. Det gör man alltid och det är alltid lika jobbigt när ett nummer man gillar försvinner. Men så är det. Det är helheten som är viktigast.

För övrigt så tror jag nog att detta är min mest fysiska föreställning. Jag har skador precis överallt och blåmärken på armarna och i armhålorna. Dessutom är mina fötter uppskrapade och jag har skärsår i händerna och på benen. Det går åt alvedon och kylbalsam här hemma. Jag måste helt klart hitta en rutin i mina nummer som gör att jag inte skadar mig mer. Eller så är jag bara lite övertänd nu när det kommit publik. Jag vet inte.

Här ovan är ett litet kort klipp från ett repetitionspass förra veckan filmat av TV4. FYI: Jag är bättre på klappdansen nu...

Del 14. Skattesmitaren

Vad gör Percy Nilegaard idag? Den här filmen visar att han sålt ut statliga bolag åt regeringen, stulit pengar och flytt landet. Men själv anser han allt vara ett missförstånd. Det är Mats Odells fel helt enkelt. Dessutom verkar det som om Percy funnit kärleken och tillsammans sjunger de Mats Odell-visan.

Hoppas ni finner filmen underhållande. Tomas Alfredson och jag spelade in den på semestern i somras. Det var roligt... och lite läskigt.

Attention to detail

Jag har en sketch på cirkus där jag drejar i ungefär tio sekunder men eftersom jag inte kan dreja så tog jag igår en drejkurs på Skansen. Som ni ser tog jag av mig kläderna och klädde mig i ett förkläde. Det är inte för att jag är kinky utan för att jag inte ville förstöra min dyra fina T-shirt. Men jag hängde på mig den slarvigt och mina man-tits blev en liten oplanerad present till alla besökare som kom in.

Emission free

Nu har min prylradar snöat in på Eldrivna scooters. Inte i mopeder utan motorcyckelklassade elscooters. Jag är mycket attraherad av idén att åka bensinfritt i motorvägsfart till och från stan. Det tilltalar mig som gadgetvän samtidigt som jag ger ett sken av att vara miljövän. Jag har hittills hittat två modeller, e-max och Vectrix, som finns eller snart finns på den svenska marknaden. Helst skulle jag vilja ha spons såklart. Hör ni det alla importörer....

Det är dyrt med gadgets så här finns alltså en öppning för prostitution från min sida.

Sång

När jag gick högstadiet i Skolhagen, Täby kyrkby så skulle alla i klassen sjunga upp för musikfröken. Jag vet inte varför man skulle göra det egentligen. Det var något pedagogiskt drag från musikläraren. Vi fick gå in till henne en och en och sjunga. Inte minns jag vad jag fick sjunga eller i vilken tonart. Melodin fick man inte heller lära sig. Man fick gå in till henne och leverera. Det klarade ju inte jag. Inte nog med att jag var i målbrottet. Jag var väldigt rädd också. Jag minns att jag inte fick hålla på så länge. Sen avbröt hon allt och sa. "Johan , du kan inte sjunga så du behöver inte komma hit när vi har sång"

Jag kände mig djävligt förnedrad och det där har följt mig hela livet och tyvärr påverkar det nu också repetitionerna av Revyn på Cirkus. Jag vågar inte sjunga ut riktigt. Jag får verkligen stöd från alla inte minst från kapellmästaren och vår repetitör men den där jävla rösten från Täby Kyrkby går inte ur mig och jag tänker hela tiden att om jag inte blir konfortabel i denna sång så stryker jag bara min insats. Då får Magnus eller Johan sjunga den. Samtidigt vill man ju övervinna sådana där penalister som skadat självkänslan i unga år.

Revyröra

Jag har ingen aning om vad jag skall skriva från mina repetitioner till revyn. Det är som en dimma... i mitt huvud. Alla nummer ligger hullerombuller i typ flyttkartonger, lite slarvigt ouppackade och ännu inte på sin rätta plats. Så jag står där i röran och försöker hitta nån ledig minnesyta att slänga in texterna. Men det verkar trångt. Jag kan inget utantill och när jag kommer hem är jag helt slut. Allt jag kan säga är att jag aldrig sjungit och dansat så mycket någonsin. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag försöker i alla fall lära mig mina texter och så ber jag till gud att mina skämt fungerar. För att avgöra det behövs en provpublik och det har vi inte haft ännu. Det är lite tidigt fortfarande.

Så det får bli ännu en bakomfilm från Kenny Starfighter här i bloggen. Denna gång med Brasse.

Johan spränger fönster

Lite bakombilder från inspelningen av Kenny Starfighter. Johan Harnesk spränger sönder fönster.

I belive in you

1929 09 07 - 2008 07 29

Älskade mor!

Skateboard

Det finns ju tusentals filmer på skateboardåkning. Men den här är extra snygg. Plåtad med en Red i 120 bilder/sekund. Allt blir snyggt i slowmotion.

Jag vet inte koden

Jag har ingen aning om koden till Kennysiten. Om jag visste så skulle jag skvallra såklart... men tyvärr. Däremot så har jag listat ut var på Barceloneta det är bäst att sola och det är på nudistdelen. Den är bäst. Bara man står ut med otvungna nakna människor som njuter av värmen. Vattnet och stranden är överlägset bäst där de nakna regerar. På Barceloneta i Barcelona alltså. Nakendelen. Bäst. Kod. Vet ej.

Teaser

Tidigt sommarlov

Jag har tyvärr svårt att hinna med bloggen nu när jag filmar. Arbetet har gått in i en annan fas och fritiden går åt till vila eller inspelningsförberedelser. Återkommer igen i augusti då jag tänker blogga från repetitionerna av Uggla Rheborg Ulveson. Tills dess... Trevlig sommar och ha det gott.

Army Holds Annual 'Bring Your Daughter To War' Day

Mer från The Onion.

Home Depot

Här är en fantastisk sketch från The Onion där Home Depot hyllar en Irakhjälte med bra priser på verktyg.

Ha en bra dag.

Ledigheten förföljer mig

Idag när jag kom till studion så möttes jag av tjock svart rök. De visade sig att en vägg som skulle sprängas sprängdes lite för mycket så det tog eld i studion och dekorbygget förstördes... Det såg ut som Beirut därinne. Jag blev ledig och dekorbyggarna fick övertid med att återställa allt. Ingen skadades så det är frid och fröjd förutom lite övertid då men jag blev alltså ledig igen. En dag till. Så idag gjorde jag annorlunda mot igår. Jag tog en runda på stan och besökte folk jag känner. Klev in på deras kontor och konverserade. Trevligt faktiskt. Men imorgon skall jag få filma igen. Då har dom sanerat och vädrat studion. Längtar. Det är ju skönare och lättare att tala med folk när dialogen är skriven och inrepeterad. Riktiga möten blir lätt så spontana och dialogen driver iväg åt något håll som man inte tänkt sig. Dessutom ställs man ju till svars om man säger något tokigt.

Idag har jag inte gjort något alls

Jag är ledig från inspelningen idag och tänkte att det skulle vara trevligt med lite fritid. Nej, de var det inte. Jag har inte gjort något vettigt alls. Slängt lite skräp. I övrigt inget. Jag sitter av tiden och ute är det åtta grader. Jag förstår mig inte på människor som gillar att vara lediga. Vad gör man då? Inget. Vad är det för liv?

Nya dräkten

Kenny i rätt outfit och i rätt miljö. Det här är den nya dräkten. Fast just i denna bild är den extrautrustad med dubbla hairminators. Det syns för det är dubbla elsocklar i bältet. Alla hairminators drivs av 220 volt växelström under combat. Precis som vanliga hårtorkar. Bakom Kenny syns också lite fragment av Kejsar Zings domedagsmaskin.

Jackpot enligt Expressen

Enligt Expressen kommer jag personligen att få åtta miljoner av staten. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Tack! Inte ett öga är torrt här hemma. Jag har alltid haft ett horn i sidan till staten men efter att ha läst Expressen idag så har jag omvärderat staten.

Jag vet inte riktigt vad det är som fått staten att ge mig åtta miljoner. Kanske har dom sett dagstagningarna från Kenny Starfighter och tänkt att mitt skådespeleri är värt en extra liten belöning. Jag vet inte... men vi säger hurra här hemma i Täby och skålar i Cava och imorgon bitti tänker jag ringa Patrick Ryborn som är producent för Kenny och ge honom mitt kontonummer för enligt Expressen så är det alltså jag som skall ha pengarna från SFI och inte produktionen.

Hurra för mig! Hurra för staten och hurra för Expressen!

Kenny i mycket udda outfit

En liten bild från Ytong i Kumla. Kenny i rosa. Jag vill passa på att tacka Reine Tapper för omsorgen att sy upp perfekta "guido" slacks åt mig.

Kennybarnen

Idag hade vi extrafint besök på inspelningsplats. Gabriel, Linus, Johan och Josefin eller som dom egentligen heter Tyrone, Burken, Markus och Sofia dök upp och medverkade i en scen på Myltas Glassbar. Dom har dubblerat sin ålder sedan sist. Det har inte jag gjort. Jag är exakt lika ung nu som då. Märkligt det där med ålder...

Borrelia

Se klippet i HD
Ännu ett litet klipp från Norra Brunn den 29 april 2008

Hola. Me llamo Johan. Soy suecco. El perro es bajo la mesa.

Vad sägs om lite bra spansk musik till helgen.

Action med skottkärra och fyrhjuling

Vi filmade i Uppsala igår. På ett stort torg stod jag på rullande sulor och höll i en skottkärra med Bill Skarsgård och Carla Abrahamsen som spelar roller i Kennyfilmen. Vi drogs fram över torget av en fyrhjuling och jag ljuger inte om jag säger att vi såg extremt töntiga ut. Jag stod med putande röv böjd över kärran och åkte i 10km/h. Man fick lust att springa runt till alla flanörer och förklara.

"jo men alltså traktorn och rullsulorna skall tas bort i efterhand, för fan. Vi är bara 25% av bilden. Det kallas CGI. Det skall se ut som om vi flyger. Sen gör det det. När det är färdigt blir det inte töntigt."

Det fanns nog ingen på det där torget som skulle satsa en spänn i filmen. Kulmen blev när en pappa vände sig till sitt barn och sa. "Satan vilken lågbudget"

Därför var det skönt att vi brände av en eldbomb mitt på torget innan vi lämnade Uppsala. Till och med a-lagarna höll på att skita på sig.

Kennys rumpa

Se klippet i HD
Calle Åstrand, en av regissörerna till Kenny Begins berättar om dagens bilder

"Då tar vi inte ansvar för vad som händer med dig"

Se klippet i HD

Litet klipp från Norra Brunn igår. Jag håller på att improvisera fram en elak tant som sitter i receptionen på akuten. Det är en kortväxt, elak äldre dam som slänger iväg halva hot mot patienter som ger upp när dom inte längre orkar vänta på att läkaren skall komma. Tantens replik är tagen ur verkligheten och jag har bloggat om den tidigare. Men nu börjar hon få en röst och kropp. Varje gig gör jag denna passage och snart blir hon en egen elak figur. Jag älskar att göra henne. Jag vet inte om det syns...

I mina öron idag

Vårhets

En helg med vårvärme och fan släpps lös. Det är omöjligt att bara slappna av och njuta. Överallt "vårrustar" folk. Allt skall tvättas. Bilar, trädgårdmöbler, verandor, fasader, stengångar. Jag får ont i magen. Jag vill slappa i solen. Det är ju omöjligt när varenda människa tävlar om att vara mest trogen lutheran. Jag får dåligt samvete. Jag försöker sola men kan inte släppa tanken på att jag borde göra annat. Jag funderar på att bygga ett stort plank runt min tomt och sen asfaltera min egen gräsmatta. Jag skall ha ett högt plank med taggtråd längst upp. Det skall vara lindat i stora cirklar. Sen skall jag sätta upp lysrör var femte meter som lyser utåt. Jag vill ha fångvårdslook på mitt plank. Om kvällarna flyger flugorna runt lysrören. Ljudet av ett brummande elaggregat kompletterar bruset från lövträden. Jag tror det skulle störa precis lagom. Den stora skillnaden är bara att innanför detta plank straffas man inte... man får ro. Man kan sola och lyssna på musik utan att behöva få dåligt samvete. Ty det som händer utanför planket. Det stannar utanför planket. Man ser det inte. Man ser bara en underhållsfri och skyddad trädgård byggd av asfalt, betong och taggtråd. Kryddad med fina underhållsfria solstolar från Ekerö Möbler.

Kenny

Filmade Kenny Starfighter igår. Jag hade bara två bilder men jag är fortfarande genomfrusen. Vi filmar alltid i fuktiga och nollgradiga miljöer... Det får inte vara lagom. Då blir det tråkigt. Det har vi med oss från TV serien där alla scener som filmades i normala förhållanden blev tråkiga. Kalle och Mats (regissörer) aktar sig därför noga för att filma i plusgrader.

Såg en film på video igår. The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Behållningen i den var Casey Affleck. Jävlar vad bra han spelade. Se honom i den.

Bensinen rinner rakt igenom min Lambretta

Jag har försökt laga min vespa idag. Förlåt. Min Lambretta. Jag tog en tur förra veckan och då slutade det med att bensinen rann rakt igenom förgasaren. Ut ur ett litet hål som har funnits där förut men det brukar ju inte rinna ut bränsle ur det. Nu rann det rakt igenom. Jag tänkte först att Vespaservice på Tulegatan skulle få se över den lite men när jag ringde så var killen som svarade reptilsnabb med att undanbe sig all beblandning med äldre Lambrettor.

-Kan nu hjälpa mig med min Lambretta?

-Nej.

-Varför inte det?

-Nej... Det finns inga reservdelar.

-Jo det gör det ju och ni tog ju emot den förra året och hjälpte mig. Då gick det bra.

-Nej

-Jo.

-Nej. Inte längre. Det är slut med det nu. Nej.

-ehhh ok. Då får jag...

-Ja. Nej.


Jag hörde att han njöt över att avvisa mig. Det avslöjade hans tonfall. De var hårt, kärvt och avvisande men ändå fyllt av tillfredställelse. Skit samma. Jag har alltså börjat skruva själv nu och det kan ju sluta precis hur som helst. Jag är inte bra på att skruva. Men ibland lyckas jag. Förra året fixade jag bromsarna fram. Det gick bra. Bensintanken är bytt. Det gick bra. Men den här förgasaren. Jag har öppnat den förr och röjt i den. Den är ganska förlåtande. Jag vet inte vad jag gör men den har levererat ändå efter att jag varit där och kladdat. Men nu rinner bensinen bara rakt igenom... och angriper miljön. Jag vet inte vad det är för fel. Min plan är att ta bort förgasaren nu och sen sätta ihop den. Det är mitt kirurgiska upplägg. Jag tror på det. Annars så får ni gärna tipsa om någon som kan hjälpa mig.

Melloman

Jag har snöat in på Mellotron just nu. De är en gammal synt kan man säga som bygger på ljudslingor som löper över ett tonhuvud när man spelar på tangenterna. Väldigt udda och rolig sak om man kan spela vill säga. Det kan inte jag. Men jag önskar att jag kunde det. Inte minst när jag hittade denna variant på Mellotronen som heter Melloman. Den är byggd på en massa Sony Walkmans istället för ljudband.

29 april

Den 29 april kör jag min sista standup denna säsong. Det blir på Norra Brunn. Sen tar jag en lång paus till slutet av September. Framförallt för att jag inte hinner köra när vi filmar men också för att provocera fram nytt material. Jag har blivit bekväm med det jag har och då slappat till lite. Inte bra. När jag sätter igång igen så kommer ett en del rutiner att kännas gamla, min act blir lite kort och då åker pennan fram igen. Så fungerar jag... kanske

The Natural

Jag besökte Miss Sixtybutiken på Götgatan för ett tag sedan och då lät jag personalen fotografera mig under avslappnade former i deras butiksinredning. Jag kallar bilden för The Natural. Jag känns så otvungen där jag sitter i retrofåtöljen tycker jag.

Back

Jag har helt klart hamnat i en period med lite instabilitet. Kan det vara vårdepp? Jag vet inte. Pallar inte att analysera mig själv. Jag biter ihop istället. Höjer blicken, siktar frammåt och hoppas att det dyker upp något skoj som lyfter upp mig. Det började med den där musiken och sen åkte jag iväg. Nu är det bättre. Jag har betat av några kvällar med standup under tiden. Helsingborg och så två kvällar på Norra Brunn. Det har väl gått bra. Även om tisdagen på Norra Brunn var trög. Det var sextio personer från SF där. De var "artiga" eller rädda för mig. Eller såhär: Dom var återhållna och jag blev lite väl speed och arg uppe på scenen. Men det reparerade jag igår. Då lät publiken som den skall göra igen. Märkligt att det var den kvällen som jag kände mig minst motiverad att köra som gick bäst. Jag var allt annat än i gasen igår men det gick kalas. Varför kan man inte styra över detta? Man kan bara köra på och passa på att njuta när det lyfter. Bifogar en bild från hotellet i Helsingborg. De hälsade mig välkommen som David Batra. Trevligt. Jag har alltid velat leka att jag är David Batra. Så då låtsades jag vara det och skrev sketcher till Morgonsoffan på hotellrummet och lät betalporren skråla hela natten på TV:n. Precis som David skulle gjort om han bott där.

Nej det skulle han ju inte gjort. Men det borde jag gjort fast tyvärr somnade jag redan kl 23.00.

Musik

Jag hade tänkt att skriva lite om nästa veckas gig här men så surfade jag runt lite och sökte efter lite ny skön musik på Myspace istället. Och så hittade jag några låtar som fullständigt blåste mig av banan. Otroligt sorgliga och fina med en sång som var så närvarande att jag började skaka. Jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen. Måste nog ut och gå lite. Vilken otrolig kraft. Jag är verkligen berörd.

Big Comedy i Sundsvall

Adde väntar i vårt Greenroom.

Har precis kommit hem från Sundsvall där jag gjort ett inhopp i Big Comedy. Det gick väl bra även om jag hellre gör ett fullt set. I Big Comedy gör alla komiker 10 minuter var. Jag valde ett parti ur min akt om operationer och lite kort om parmiddagar. Det gick undan för jag var så oerhört orolig att dra över, men det var kul och det gick bra. Åkte hem direkt efter med buss så därför sitter jag nu vid datorn halv fem på morgonen. Jag sov på bussen. Först åt vi sill och drack snaps, sen somnade jag... och nu kan jag inte somna.

En sång och dansman... eller kvinna

Guinness

Tillbaka i stan efter en kall inspelning i Gällivare. Jag gjorde inte så många bilder så det blev mest väntan för min del. Statisterna däremot blev varma. Dom fick springa och göra anfall i alla möjliga vinklar. Mitt problem är att jag ser ut som en åldrad standraggare i Kennyperuken. Jag är helt bucklig i ansiktet. Ja ja. Så får det bli. Det som filmades såg bra ut i monitorn i alla fall och alla verkade nöjda om än väldigt trötta.

Dessutom var hemresan en speciell upplevelse eftersom piloterna satt och drack Guinness i baren till midnatt. Att borsta sent och sen flyga passagerare kvart i sju är inte ok i min bok.

I morgon blir det Big Comedy i Sundsvall. Jag tror jag tar tåget upp.

Gällivare

Nu packar jag väskan och åker till Gällivare. Imorgon filmar vi nämligen första dagen på Kenny Starfighter. Stort. Jag är nervös. Helt plötsligt skall man prestera och inte bara fantisera. Det är ju lite skillnad. Vi får se hur det går. Jag hör av mig.

Talang 2008

Jag ser på Talang 2008 och jag måste säga att min kärlek till Rud Stewart var omedelbar.

Det doftar pepparmint

Det doftar enormt med mint hemma hos mig. Jag går runt i kalsonger och har smort in benen med liniment. Jag skall tillbaka till den där träningslokalen imorgon och jag har fan i mig ännu ondare nu än imorse.

Kung fu

Jag gick på Kung fu igår. Tanken är att jag skall lära mig en del rörelser för filminspelningen så när jag kom dit var jag så oerhört taggad. Jag hoppade glatt in i gruppen. Men idag så vaknade jag upp 120 år äldre. Jag har ont precis överallt. Jag rör mig som en dement patient på långvården och det enda som snurrar i mitt huvud är potentiella ursäkter eftersom jag skall tillbaka dit imorgon. Jag har redan börjat försöka fundera ut vattentäta scenarion som gör att jag reducerar träningstiden. Tränaren gick i alla fall igenom alla rörelser som han vill att jag skall lära mig. Det swisch och swoshade framför mig och jag stod i strumpor med ett anteckningsblock och tittade på. Men han verkade övertygad. Det blir bra. Trots att han måste undervisa ett kylskåp.

Ana Free igen

Om du inte plockat den här bollen ännu så lägg lite tid på att studera hennes Youtubesida. Det här är en av anledningarna till att jag tycker om internet. Man kan verkligen göra fynd. Det skulle förvåna mig om denna begåvning inte lyckas etablera sig ordentligt som artist. Jag hoppas hon lyckas och jag hoppas att det är lika genuint som det verkar. Det kan ju vara smart marknadsföring såklart. Men jag undrar om skivbolagen har tid med det. Eller tålamod. Det tror jag inte. Bra är hon i alla fall. Jävligt bra.

Combatbälte

Om en vecka börjar vi filma Kenny Starfighter. Det drar med andra ord ihop sig och igår provade jag min nya outfit. Den får ni naturligtvis inte se ännu. Den är inte färdig och något måste man hålla hemligt även om man har en blogg. Men den blir fin. Det är febril aktivitet på rekvesita och kostymavdelningen just nu. Många udda kostymer och saker skall framställas. Här ser ni en bild på Hannu Kiviaho som igår tillverkade tjugo combatbälten av tvålkoppar och strömbrytare. Go Hannu.

Skinkfrossa

Igår tappade jag kontrollen över min middag. Jag åt lite tapas till förrätt och skinkan dom serverade förförde mig. Den var en special special special lagrad skinka med en massa avancerade tecken i namnet... och den var hysteriskt god. Senare när jag åt huvudrätten så var jag lite missnöjd över den. Det blev en downer jämfört med den där skinkan så jag beställde in mer skinka samtidigt som jag åt min huvudrätt. Då fick jag in ett gigantiskt fat med skinka. Det verkade som om dom trodde jag ville ha en huvudrätt till. Fast bara med skinka. Men den gick naturligtvis ner den också och när jag gick hem så var jag övermätt och så enormt flottig i halsen så det kändes som om jag ätit glidmedel till middag. En mycket udda känsla där svalget är täckt av en tjock flotthinna. Jag gick runt och försökte svälja bort den. Till slut gick jag in på en vinbar och beställde lite vin. Då försvann den.

Är det ikväll man skall släcka lampan i en timma förresten? Eller var det igår? Jag måste göra något gott och fint känner jag för att kompensera det där skinkfrosseriet.

Bajshumor

Jag har suttit några dagar nu och skrivit sketcher. Det har gått bra. Igår skrev jag emellertid en om att bajsa. Det känns ju inte så moget. Men jag kunde inte motstå att skriva ner den. Den kom till mig bara... Jag tror den blir svårsåld dock. Men jag tycker att den bottnar i en sanning och därför skrev jag ner den. Sanningar är ofta aldrig fel. Däremot saknar den en ordentlig struktur. Den är bara ett längre samtal mellan tre personer utan egentlig twist eller roligt slut. Bara rolig dialog.

Men alltså jag har skrivit andra skretcher också. Jag har inte suttit med bajssketcher i en vecka. Tänk att man skall behöva förklara sig här bara för att man skrivit en omogen sketch.

Sketch

Jag lyckades skriva en sketch igår. Det kanske inte verkar vara en sådan oerhörd prestation men för mig var det just det. Jag har inte skrivit på ett par veckor av någon anledning. Det har inte funnits ro men igår så... Nu behöver den bara skrivas om tio gånger och sen repskrivas i någon månad för att bli färdig. Så är det. Det är en av de få saker jag fick lära mig på RMI Bergs reklamskola som verkligen stämmer med verkligheten. "Att skriva är att skriva om". Det har visat sig stämma även i praktiken. Man kan aldrig skriva om en sketch för många gånger och den mår bara bra av att böjas och bendas i en repsal. Men det förutsätter ju förstås att det är begåvade människor som repar den annars så blir det pulkafest. Man sätter sig på manuset och åker utför backen rätt in i något träd eller något sådant.

Min idol

Jag är svag för Johan Rabaeus. Jag har alltid varit det. Han har något unikt över sig som skådespåelare som tiltalar mig. Han är ofta intressant att se på scenen och dessutom verkar han aldrig växt upp riktigt. Det ger mig hopp. Jag fick en gång en T-shirt av Johan Mardell på SvT. Det var en reklam T-shirt för Stig Larssons "Svinet" som SvT producerat. På T-shirten fanns Johan Rabaeus, fotograferad när han låg i ett badkar. Ett stort svettigt ansikte med insjunken haka. Sen var det text ovan och under bilden "Johan Rabaeus är... Svinet" En fantastisk T-shirt. Den använde jag som sovtröja under flera år. Den gav bra karma. Tillslut blev den emellertid söndertvättad och tyget blev till papper. Men... Jag önskar helt klart att få jobba med honom någon gång. Jag tror det skulle vara en skön utmaning. Här är en intervju av Cecilia Hagen som jag hittade nyss. Läs den... Mon dieu!

Ana Free

Dagens musikaliska fynd på Youtube. Ana Free sjunger Angie av Rolling Stones.

Tara Busch

Idag gjorde jag ett fynd när jag surfade runt. Tara Busch. För en halvtimma sedan så kände jag inte till henne. Det gör jag nu. Väldigt bra! Jag kan verkligen rekommendera hennes skiva Pilfershire Lane... En omedelbar förälskelse. Belöningen efter att ha druckit morgonkaffet vid datorn.

Ingen Syster och Bror

Nä det går inte. Jag är fortfarande för dålig för att köra standup ikväll så jag har precis bokat av Syster och Bror. Beklagar verkligen men det är inget att göra något åt. Jag får försöka hitta ett nytt datum längre fram att köra när jag är ordentligt frisk. Nu hoppar jag ner i sängen igen...

Gonatt

Syster och Bror

Ikväll kör jag standup på Syster och bror kl 20.00.

Världens bästa Singin!

oscars innan 19.30.

Idag lägger vi ner singin´in the rain. Det har varit en fantastisk tid och en arbetsplats som jag kommer att sakna. Utan att tänka mig för så lägger jag upp denna bakomfilm. En rundvandring bakom scenen bland alla kompisar. Varsågoda!

Norra Brunn ikväll

Ikväll kör jag på Norra Brunn men morgondagens gig ställer jag in. Jag har under eftermiddagen idag blivit sjuk. Det är väldigt synd om mig.

Maria Möllers dag

Den här artikeln om Maria Möller läste jag idag i Expressen.
Den är helt omöjlig att skilja från en ironisk artikel om Maria Möller. Jag tror att det är boken om Tage Danielsson som lyfter den in i ironins värld. Precis där tiltar hela artikeln och innehållet får en ny innebörd.

En doft av disktrasa

Kennys gamla outfit

Vi håller på att ta fram en ny dräkt till Kenny och idag fick jag sätta på mig den gamla för att de skulle se vad vi kan använda på den nya och vad vi skall förändra. Det var som att klä sig i en gammal disktrasa men den passade som handen i handsken.

Christers vecka

Denna veckas uppgift blir att se till att Christer Sjögren representerar oss i Eurobalticsongcontest. Han måste vinna på lördag och därmed får resa till finalen i Novosibirsk. Han bara måste. Måste. Jag vill att Christer och Christer åker dit tillsammans. Hand i hand.

Detta inlägg är inget annat än en ren hyllning till allt vad Christer heter.

FYI: En Christer till, ännu en Christer och slutligen ytterligare en Christer.

En Christer, flera Christrar.

MVH/
Christer Rheborg

Garagekonst

Idag filmade jag i en fantastisk villa utanför Göteborg. Den låg vid havet och inget i huset såg ut som det brukar. Bäst var en elektronisk gardin i sovrummet som innebar att glasrutan blev vit när man tryckte på en knapp. Även i garaget gjorde jag fynd. Bla denna Ulf Lundell som hängde på väggen vid bildäcken. Vad säger Ulf om detta?

Kenny test

Idag testade jag lite Kennysaker. Den gamla peruken bla och nya löständer. Det tog bara några minuter så var han tillbaka. Om jag varit nyrakad idag så kunde det lika väl ha varit tolv år sedan. Så välbevarad är jag. :-) Axelrustningen skall renoveras och uppdateras men den kändes lika skön som förr. Ett stort ögonblick. Tyvärr så lyckades jag ha sönder Memorymaticen strax efter att denna bild togs. Så den blir ny också. Den sprack när jag smackade igen luckan... jävla skitkonstruktion som inte håller... nytt tack.

Möten

Idag är hela min dag fulltecknad med möten. Tyvärr på olika platser. Jag får alltså åka runt stan hela dagen. Hit och dit. Det är ingen struktur alls. Idealet är istället att boka in alla möten på en och samma plats. Ett mötesrum tänker du kanske... Nej. En restaurang. Man sitter vid samma bord och äter hela dagen. Sen låter man folk komma och gå. Helst skall man hitta ett bås med ett bord som är avsett för sex till åtta personer. Då kan man fläka ut sig som Tony Montana och ta emot möten.

Jag träffade en gång en man som gjorde så och vid ett tillfälle under mötet sa han. "Nu får du gå. Nästa möte kommer strax" Man riktigt kände statusskillnaden. Jag samlade ihop mina saker, bockade och gick. Man brukar ju känna under ett möte när det är dags att bryta upp, men de signalerna fick jag aldrig eftersom han inte tänkte gå. Det blev lite "byxa ner" på mig istället. Trots det kan jag inte annat än gilla idén av att man sitter en hel dag och äter sig igenom mötesagendan.

Annars har jag svårt för ofokuserade möten som drar ut på tiden. Då är äggklockan bra. Man sätter den på fyrtiofem minuter och säger. "När den här ringer så skall vi ha gått igenom agendan" och så kör man. Den är tydlig när motparten inleder mötet med att ställa fram ramlösa, läsk, kaffe, mackor och ett svällande kakfat.

-Nu stänger vi av mobilerna va?... Har ni också blankt hela eftermiddagen?

-Nej det har vi inte. Här är äggklockan...

8 pinnar muck

Jag har börjat få min post production depression nu. Jag går runt och är låg. Misstänker att det är just på grund av att vi lägger ner Singin in the rain om två veckor. Jag har som man säger i det militära, åtta pinnar muck. Åtta föreställningar kvar sen klipper jag sönder peruken och går vidare. Kommer åka till Barcelona ganska omgående efteråt och skriva material till revyn så det är ju egentligen inget att vara deppig över men ändå... man har ju fått vänner under tiden på teatern som det känns lite vemodigt att skiljas från.

Det om det.

Igår var jag och familjen ute och åt födelsedagsmiddag. Min yngsta dotter fyllde 15 år igår och hade önskat middag på Teatergrillen. Så där satt vi och ingen av mina döttrar kunde bestämma sig för om dom skulle ha hummer eller kött från silvervagnen till huvudrätt. Jag undrar vart dom fått sina vanor ifrån? Själv åt jag upp notan... så fort jag kommit ut på gatan.