Fel av mig

Igår begick jag ett stort misstag på Cirkus. I en av sketcherna kör jag motorcykel på scenen och så tar jag upp en person från publiken för att hjälpa mig. Jag brukar välja någon som ser lätt skrämd ut. Det är nämligen bra om personen som kommer upp är lite rädd. Då går allt enligt manus och jag kan enkelt styra, ställa och behålla kontrollen.

Men igår när jag gick fram emot publiken så valde jag av någon anledning en man som satt och viftade med armarna och hoppade av entusiasm i stolen. Det var inte ett bra val. Jag misstänker att det var av lathet från min sida. Jag orkade helt enkelt inte scanna av första raden ordentligt utan gick på första bästa kille. Problemet var att det här var en man med eget manus. Det här skulle bli hans 15 minuter i rampljuset. Han flög upp på scenen och började göra funny walks. Jag blev helt generad. Han hade inga spärrar alls. Jag kan tycka att jag själv går över gränsen ibland men om jag är privat så är jag i regel återhållen och reserverad. Jag vill vara en anständig människa. Så var inte den här killen. Han var på G. Började dra skämt mot mig och lade sig över motorcykeln som om han skulle bli påsatt bakifrån. En vuxen man. Ute med familjen.

Jag tittade och tänkte. Sån där är jag i alla fall inte. Jag skulle aldrig kliva upp på scenen i någon annans föreställning och ställa mig i knullposition. För mig är det otänkbart. Jag försökte markera för killen att han trashade min sketch. Men han varken hörde eller såg mig. Han tänkte bidra. Han tog inte in mina syrliga kommentarer. Hörde dom nog inte ens. Istället gick han böjd över scenen med händerna i golvet som om han gjorde en imitation av en orangutang. Jag blev ställd, strök några skämt och så ner med honom igen... som sagt. Fel av mig. Ett tips som är värt att lyssna på är att aldrig ta skämtaren från publiken upp på scenen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.