söndag, oktober 05, 2008

Silence is gold

Jag gör ett nummer ute i publiken på Cirkus där jag spelar en man som säljer utsläppsrätter till folk för att dom skall kunna köra på och leva som vanligt. Då delar jag samtidigt ut visitkort. Det är ett ganska svårt nummer för jag flörtar med publiken samtidigt som jag talar om miljöutsläpp. Det kräver lite fokus helt enkelt och när jag delar ut mina visitkort så brukar folk bara ta emot dom. Jag behöver inte ens titta åt det håll jag delar ut kortet.

Så sitter det en dam framför mig som varken tittar på mig eller tar emot kortet jag sträcker åt henne. Först tänkte jag att hon är väl rädd så jag gav henne en snäll, vädjande och inställsam blick för att lätta upp stämningen. Det brukar få de skräckslagna att slappna av lite men det fungerade inte. Total nonchalans. Jag blev irriterad och tänkte "snälla, snälla... jobba med mig nu" Men hon var helt kall. Tog inte in mig. Reagerade inte på mina försök. Då beslutade jag mig för att börja improvisera runt det faktum att jag var osynlig för henne och precis när jag skulle sätta igång så upptäckte jag hennes blind-stav som låg i knät.

Satan vad nära! Drog i nödbromsen... precis i tid och gick vidare med enormt pulspåslag. Silence is gold.



5 kommentarer:

grannfrun spekulerar sa...

hahaha!! Grejt Rheborg. Grejt=)

Jonas sa...

OOPS!! Nära att som man säger.. trampa i klaveret..
Tack för den, vi gör alla misstag ibland.

Anonym sa...

Johan, titta alltid efter käppen först.

Myrthel sa...

*skrattar så jag tjuter*

Snacka om att talesättet "Tala är silver, och tiga är guld" i vissa sammanhang verkligen är JUST DET!

Applåder och eloge till dig som redde ut situationen, innan det var försent :-)

Önskar Dig&De dina en härlig fortsättning, på denna så ljuvligt soliga höst!

/Myrthel

Mikko sa...

Haha! Jag var där. Men du skötte det snyggt och ni var grymma i övrigt :-D Hälsa gänget det. Alla som förtjänar att höra det.