***Johan Rheborg***: oktober 2007

Synd.

I väntan på Killinggänget...

...ger jag er denna bild av vårt fina manusrum. I fantasin såg jag emellertid framför mig mer mörkt trä på väggarna, grön heltäckningsmatta och knarriga läderfåtöljer. Men så blev det inte. Någon här på teatern har hängt upp Börje på dörren innan vi kom. Han hänger fint där tycker jag.

tisdag, oktober 30, 2007

Jag är hemlig

Jag har upptäckt att jag är hemlig. Jag jobbar bara med en massa hemliga projekt. Med det menas att det inte finns kontrakt skrivna och att dom inte är officiella ännu. Igår hade jag ett hemligt möte, idag har jag ett hemligt möte och imorgon skall jag på möte och tala om hemligt projekt. Jag känner mig som James Bond. Det enda som inte är hemligt är att jag skall medverka i Parlamentet på söndag. Det bandar jag på fredag och pulsen har redan stigit. Frågan är om jag skall bära min Nixon eller Bush badge? Vem är din favorit? Nixon eller Bush? Jag är kluven. Dom var/är båda underhållande på sitt egna pikanta sätt. Jag tror jag valt Nixon badgen flest gånger. Den är snyggast och har ett tydligt budskap. Bush badge är lite tråkig och tvetydig. Den har dessutom en religös underton. Lite för mycket detaljer för TV kanske. Man märker att politik var enklare förr när man ser dessa "fina" märken. Då var det ett budskap på märket. Idag är det typ fem. Men det spelar ju egentligen ingen roll. Båda dessa herrar är midnattsblå - precis som min humanistiska karaktär i Parlamentet. Sunday - game night!

måndag, oktober 29, 2007

Har man inga pengar så får man tänka till

Den här videon skulle jag vilja ha gjort. Otroligt bra och enkel idé. Mycket väl genomförd.

lördag, oktober 27, 2007

Irriterande kortavgifter

Jag blir ofta irriterad på sur-skyltar vid kassan i butiker. Ni vet sorten "Vi tar ej kort under 100kr" "Ej kort" "Ej hundar" "Ej katter" "Ej kunder på denna toalett" "Gå härifrån om du inte tänker handla" "Vid prov av kläder i hytt tas hyra ut om 5kr" Man vet att bakom kassan härskar en irriterad och ofta väldigt girig människa. En person som älskar att skriva förbud och anmaningar och ta betalt utan att prestera själv. En trapphushärskare kan man säga. En sådan som sätter upp sura lappar vid entrén. Idag fikade jag med min dotter på ett fik på Gamla Brogatan. När jag kom till kassan fanns skylten "Ej kort under 100kr" Vad bra tänkte jag. Då tar dom kort över hundra kronor. Jag beställer på så slipper jag köa vid bankomaten och kan behålla min hundring. Kanon. När jag skulle betala så säger expediten. -

-Vi tar 5kr i avgift på kort

-Varför skriver ni inte det också på "informationsskylten" här vid kassan?

-Vadå? 5kr kostar det extra med kort.

-Jo, jag hajjar men varför har ni då bara skrivit "ej kort under 100kr"? Borde ni inte skriva... "och 5kr i avgift däröver?"

-Nej.

-Inte? Ja, det kanske låter väl girigt, det kan jag hålla med om. Men det är ju sanningen. Ni måste väl stå för hur ni är? Jag betalar väl kontant då. Men ni är giriga och osmarta. Om detta nu är ett problem. Smyghöj några varor en krona så drar ni in pengarna dolt och så slipper kunderna bli irriterade. Eller skriv om skylten. Ett tips bara. Make us happy, liksom...

Här vänder hon sig bort och slutar prata med mig. Sen går hon till min dotter och säger.

-Jag tycker synd om dig som har en sådan far.

Jag vet inte riktigt. Lite väl tidigt i relationen att fälla ett sådant omfattande omdömme kanske. Jag har ju bara klagat på skylten utan att skämmas för det. Det får man tydligen inte göra. Men 5kr extra vill hon gärna ha. Jag har märkt att ju mindre belopp det rör sig om desto mer irriterande är det och desto mer girigt är det. Många bäckar små... det är den giriges sätt att syresätta sig.

torsdag, oktober 25, 2007

post gig

Jag ger alltid allt. Här ser vi ett bevis på det. Min svett. Jag kan tillägga att hela ryggen är indränkt.

tisdag, oktober 23, 2007

Två olika gig idag

Idag kör jag dubbla standup gig. Först ett företagsjobb och sedan på Norra Brunn. Jag har ont i magen. Jag får det på morgonen innan jag skall köra. Jag är bara nervös för en sak. Hur jag skall börja. Inledningen. Det är hela grejen. Går bara början bra så kan jag hålla på tills färgen flagnar på väggarna. Men satan vad det är svårt med början. Jag har ju två olika gig. Två olika inledningar. På Brunnen blir det improvisation. Det gör jag alltid. Improviserar och hoppas på att hitta nytt material. Men på företagsgigget måste jag ha typ tre olika gameplans. Det kan bli ett tyst gig. Då blir det inget improviserande. Då blir det material direkt. Pumpa upp trycket med säkra skämt. Ibland blir det trots det inget tryck. De är det som är så hemskt med företagsjobb. Det kan bli stelt, minst sagt. Stelt är aldrig bra. Enkel regel. Alternativ två är lite skoj om företaget. Det blir tråkigt för mig. Det är inte kul eftersom jag är ganska ointresserad av företaget. Jag kan inte låtsas vara intresserad av något som inte intresserar mig. Sådan är jag. Jag anser det vara en bra egenskap att vara så. Det är ärligt. Det tredje alternativet är att vända på allt och säga "Välkommen hem till mig” och så talar jag bara om mig själv. Påstår att det är dom som gästar mig. Jag vet inte. Det blir säkert något helt annat. Man kliver upp på scenen och så upptäcker man hur läget är och så får man lägga kursen därefter. Beta av tiden. Suck. Det är det som är så jobbigt. Ovissheten. Hur fan blir det? Nu fick jag ont i magen igen. Jag måste skriva några jävla skämt om företaget. Hora lite. Men det spelar ingen roll hur många scenarion jag målar upp här hemma. Det blir garanterat på ett helt annat sätt i alla fall. Det bästa är om dom bara börjar garva. Då är man i mål direkt och så kan man surfa. Ibland blir det så. Kanske ikväll… eller inte… ont i magen igen. Typiskt!

söndag, oktober 21, 2007

FAQ

Återkommande frågor som jag tänkte svara på en gång för alla.

FRÅGA: Jag har hört att du gått på Handelshögskolan. Stämmer det?
SVAR: Nej. Det stämmer inte. Varför skulle jag ha gått där?

FRÅGA: Visst är Percy Nilegaard baserad på en lärare på Handelshögskolan? Ardi de Ridder? Det måste vara så. Det har jag hört. Jag har haft honom och han är exakt som Percy. Visst har du baserat Percy på honom?
SVAR: Nej. Det har jag inte.
FRÅGA: Jo. Jag har hört det?
SVAR: Jaha. Det stämmer ändå inte.
FRÅGA: Jo men jag vet att det är så... ändå!
SVAR: Nej.
FRÅGA: Jo. Nu gör du mig besviken.
SVAR: Jaha.
FRÅGA: Är det sant?
SVAR: Ja. Tyvärr. Never met the fucker.

FRÅGA: Visst har du baserat Percy på min chef?
SVAR: Troligtvis inte.

FRÅGA: Vem har du baserat Percy på?
SVAR: Ingen. Han är fantasi.

Nu vet vi detta. Trevlig Söndag.

lördag, oktober 20, 2007

kostymprovning

Såhär behandlas man vid utprovning av kläder och smink. Jag blir till ett objekt. Jag objektifieras som det heter. :-) Det här klippet är ett par år gammalt. Från Nisse Hult. Notera hur oerhört förnedrad jag blir när dom ritar en karta på min flint. Vad står man inte ut med för att få vara en i gänget? Nädå. Vi hade de bästa maskörerna på SvT. Puss och kram till dom. Trots kartan och smörpapperet på huvudet.

fredag, oktober 19, 2007

Jag har i alla fall känslan av fredag

Det är fredag här hemma. Ungarna kommer hem och talar till mig. Det gör dom därför att dom är på gott humör. Det är man på fredagar. Veckans kanske skönaste dag. Hela helgen ligger framför intakt och väntar på att konsumeras och man funderar över allt roligt man kan kan göra. Jag känner också fredagsfeeling. Jag går runt här nu och fingrar på en vinflaska som jag vill avsluta men så kom jag på... Just det. Skall till jobbet om ett par timmar. Jobbar på Oscars ikväll och jobbar dubbelt imorgon... Shit. Sen är det vips söndag. Vilket är en veckodag som har en helt annan klang. Moll. Men jag brukar få fredagsfeeling på söndagar också eftersom jag jobbat färdigt för veckan då. Problemet är bara att resten av familjen glider runt i moll. Jag blir liksom ensam med min vinflaska och fredagsstek. Inga glada tillrop från gänget här hemma. Bara korta svar och nya riktlinjer för den kommande veckan. Sunday party då? Inte. Det blir tre glas rött och så somnar jag framför Sopranos. Där är det bara Paulies frisyr som jag fortfarande går igång på. Jag har tröttnat på Sopranos och vinet gör inte saken bättre. Sen är det Måndag igen. Veckans kanske mest osexiga dag. Min lördag. Jag går runt på stan och är i ofas.

Färdigfilmad

Nu har jag spelat färdigt mina scener till Hjälp. Jag är glad att inspelningen är över. Jag har aldrig skadat mig så mycket under en filminspelning som denna. Bara idag fick jag en glaskiva i huvudet. Igår brände jag mig på handen och skar upp ett finger. Sen har jag slitit sönder ledbanden till tummen. Jag vet inte om gud vill säga mig något eller om jag bara håller på att bli äldre. Men så här har det aldrig varit förut. Örjan... Det var väldigt roligt att köra taxi i alla fall. Jag körde som en galning vid Högalid i förrgår. Underbart. Postar ett klipp som Hannu filmat med min kamera. Örjan vaknar av att hans granne spelar mahavishnu orchestra.

onsdag, oktober 17, 2007

Jag kom inte med i melodifestivalen

Jag kände mig mogen. Konceptet var klart. Wheels of fortune. Tre killar med skägg och tjocka glasögon i hoppande pimpade rullstolar. Bidraget var minst sagt var anpassat för östeuropa. 174 BPM eurotrash techno. Ändå kom det inte med. Jag begriper det inte. Skandal är ordet. Krokodyl (låtens namn) var i min bok självskriven. Tyvärr hade juryn en annan åsikt. Nu lägger jag ner mina ambitioner att vara med i melodifestivalen. En gång räcker. Vill dom inte ha mig så får det vara. Vi siktar istället på att bli nästa års sommarplåga. Eller så mailbombar ni Christer Björkman så vi får bli en joker.

måndag, oktober 15, 2007

Inspelning av Hjälp

Idag har vi spelat in mer Hjälp. Örjan har bland annat häftat ihop sin grannes tvätt med en spikpistol och tejpat in grannen själv i ett torkskåp. Sen har han slagit sönder en skivspelare och kastat ut den genom förnstret tillsammans med en hund. Another day at work...

söndag, oktober 14, 2007

I've got a feeling

lördag, oktober 13, 2007

publiksamtal

Lite snack med tanter från skatteverket. Tyvärr lite dåligt ljud.

fredag, oktober 12, 2007

Äntligen!

Som jag har drömt om att få blomma ut i full mim... Skamlös mim. Härligt.

torsdag, oktober 11, 2007

Dåligt karateslag

Hej alla blogläsare. En liten handskada vid gårdagens inspelning av Hjälp gör att jag har svårt att skriva på datorn. Det blir lite fåordigt här ett tag tills jag blivit bättre. Men enligt regissören blev sketchen jävligt rolig. Det får man ju hoppas. Annars jävlar. :-)

tisdag, oktober 09, 2007

Norra Brunn 9/8

Körde precis på Norra Brunn och blev mycket nöjd själv med gigget. Trots att jag glömde en stor central del av min act. Tror det var mina publikimprovisationer som satte tonen. Jag gick igång på Skatteverket och en kvinna som fyllde år. Ska försöka lägga upp ett klipp på detta här på Bloggen.

Ikväll

Ikväll skall jag köra på Norra Brunn. Jag minns att jag var tom förra gången också. Då gick det bra ändå. Hoppas det gör det nu med. Tror att det hänger väldigt mycket på publiken och inte så mycket på mig... :-)

Idag händer något nytt

Jag skall nämligen in på möte kl 08.30. Det blir inget slösurfande i kalsonger idag. Jag tänker ta bilen och uppleva bilkön. Jag har läst så mycket om bilköer. Det lär vara intressant för de lockar fram aggressioner hos bilförarna. Jag skall alltså spendera en timma nu med att sitta ensam (självklart) i min bil och stirra på bilen framför. I den bilen sitter det förhoppningsvis en annan ensam man (självklart) och stirrar på den bil han har framför sig. Ibland kan man störa ordningen i kön genom att byta fil utan att det finns någon anledning till det. Då kan förarna i de närmast omgivande bilarna bli förbannade och det leder till tutning. Låter fantastiskt. Sen kommer jag att få betala skatt för detta nöje.

måndag, oktober 08, 2007

Det händer ju ingenting

Det slog mig idag att det inte händer något. Om jag skall skriva en blog så måste det ju hända saker. Intressanta saker. Men i mitt liv gör det inte det. Jag har en oerhört tråkig läggning. Nämligen att falla in i mönster. Göra rutiner av allt. Jag vill gärna vara en människa som ständigt blossar ut i de mest udda infall men jag är inte sådan. Just nu har mina dagar krympt. Dom existerar knappt. Jag har varit ledig på dagarna och jobbat på kvällarna. Då brukar det heta att man kan göra vad som helst på dagen. Fylla den med allt det där som man alltid drömmer om att göra. Du som läser detta kanske gör så. Grattis till dig i så fall. Jag kan det inte. Till en början hittar man på saker men sedan tar latheten över. Det börjar med att man sover ut. Sen gör man inte ens det. Man går upp, äter men struntar i att klä på sig. Blir mer och mer bedagad. Sitter och slösurfar i kalsonger. Egentligen skulle jag skriva lite på dagarna. Lägga in ett skrivpass. Vakna, äta, skriva, promenad, svara på mail och samtal. Ni hör. Jag vet hur det skall se ut. Men jag orkar inte. Jag är ju för fan trött. Jag jobbar kvällar, ju. Kommer hem sent och lägger mig ännu senare. Jag är trött, deppig och i ofas. Sen blir dagarna såhär. Jag gör inget alls. Suckar om jag måste boka in ett möte. Väntar ut middagen. Äter middag (i bästa fall) med familjen. I sämsta fall på Burger King på Vasagatan. Kommer till teatern. Tar en kaffe. Säger hej till dom som sitter i köket. Går upp i logen. Tar av mig jackan. Exakt klockan sju testar jag min mygga (mikrofon). Fem över sju sätter jag på mig peruken och blir sminkad. Kvart över sju sätter jag på mig scenkläder. Fem i halv åtta sätter jag på mig min rolldoft. (Guerrilla 2) När ouvertyren börjar går jag ner till scenen och hälsar på de skådespelare som står vid scenkanten och väntar. Vi snackar lite. Sen uppstår det en ytterligare dimension. Nämligen när man börjar göra samma saker varje kväll på samma tid mellan entréerna. Som om någon regisserat fritiden emellan.

Tillexempel. Efter scenen som heter Simsons party så går jag alltid ut med Allan från scenen, gör en liten konfettiboll av konfettin och slänger den i samma soptunna. Går igenom quickchange, nickar åt samma personer varje kväll som befinner sig i exakt samma stadie av ombyte när jag passerar. Går in i min loge. Byter kläder, fixar scarfen exakt då Kalle sjunger textraden "...men bli en komiker då..." i sitt nummer på scenen. Då går jag ut ur min loge och kommer in på scenen exakt när hans blombukett landar i golvet med en explosion. Ser Kalle göra volten i soffan, snurra på golvet, snurra på huvudet och springa upp för väggen. Tjejerna framför mig går ut på scenen och jag tar deras plats, kollar det sista med klädseln. Scenbyte och så går jag in på scenen precis när Lexfors ställt ner stolen. Exakt samma sak varje kväll.

Förstår ni? Jag kan beskriva hela föreställningen såhär. Vad är det att skriva en blog om? Det händer ju inget. Jag gör samma sak hela tiden och nu även i mitt privatliv.

Börjar snart repa på stadsteatern. Skönt med lite nya mönster att bygga upp till nya rutiner och ersätta all spontanitet med. Kanske blir det ett hål där det händer något. Då lovar jag att skriva om det. Under tiden avundas jag alla andra som verkar ha oerhört fantastiska och innehållsrika liv.

söndag, oktober 07, 2007

Radiohead

Det här var ett skönt grepp. Jag har beställt och valde att betala 4.50 pund. Det är ungefär 60 kr. Väldigt skönt moraliskt dilemma man ställs inför. Hur mycket är en skiva värd om man nu vill betala och får välja belopp själv? Du kan fylla i 0kr om du vill men blir väl då registrerad som snålis antar jag.

Kongo talar till havet

Här är ett klipp till från inspelningen av Torsk på Tallinn. Jag är väldigt stolt för det är jag som plåtat denna scen med min egen videokamera. Tomas, Jag och Robert gick runt och bekantade oss med färjan då vi såg denna plats och eftersom Robert redan var ombytt så tog vi en bonusscen. Kongo talar till havet. Tjejerna bakom dörren är inte statister utan inte ont anande resenärer. Fotot är ju inte direkt av oscarskaraktär men... Jag minns att vår fotograf stod bakom mig och muttrade. Han ville plåta men det fick han inte. Det var min kamera. Puss Leif. :-)

lördag, oktober 06, 2007

Så får man tyst på mig

Det är inte ofta jag tappar kollen på scenen. Jag hade faktiskt börjat tro att det aldrig kunde ske. Hybris alltså. "Jag hittar väl på något" Men i förrgår så mötte jag verkligheten. Vi gjorde en scen mot slutet av föreställningen (Singin in the rain). Jag, Kalle, Rennie och Allan. Scenen avslutas med att jag målar upp en film för de andra. Helt plötsligt så var Rennie bara borta från scenen. Jag fick veta senare att han hade fel skor inför nästa nummer där han dansar som fan. De skorna han hade på sig var för hala. Så han drog efter att han sagt sin sista replik. Jag fattade väl att det var något sådant när han plötsligt bara var borta. Det har hänt förr. Men jag antog att han kommer tillbaka. Det var mitt misstag. Jag avslutar hela min prata med att illustrera på och över honom nämligen. Jag tänkte "Han kommer tillbaka, de är lugnt" Så jag drog ut texten lite. Sänkte tempot, lade in några nya ord och försökte höra om han kom tillbaka. Sen stod jag tillslut med ansiktet mot Allan och vänder mig om för att tala med Rennie. Tomt. Ingen där. repliken jag säger mot Rennie är "Klipp till nutid. Vår stjärna står på scenen..." men han stod alltså inte där. Så jag sa "Vår stjärna står inte på scenen" och sen började jag improvisera fram en ny text. Det gick inte bra. Jag började svamla om att han var i himlen och sen kände jag. "Det här svänger inte. Han är ju inte död. Vad säger jag..." Tillslut blev jag bara tyst och tänkte "Vad gör vi?" Då kom Allan till min undsättning och sa "Jag tror det räcker nu och så drog han ut mig.

Tack Allan.

fredag, oktober 05, 2007

Våren

Jag har precis fått klart med att jag skall vara på Stockholms Stadsteater efter jul. Jag kommer att spela i "Första rummet" av Jonas Karlsson på lilla scenen. Det skall bli väldigt roligt. Emma Bucht som gjorde Nattpromenad regisserar. Ser oerhört mycket fram emot detta. Premiären ligger i Januari 2008. Den måste ni se och så skall jag försöka blogga från repetitionerna som snart sätter igång.

Jag kommer att spela den samtidigt som jag fortsätter på Oscarsteatern med Singin in the rain. Det blir teater teater teater med andra ord. Härligt. Världens roligaste jobb.

Sen blir det filminspelning längre fram i vår. Mer om det när det är helt klart. Det är det inte ännu och när det gäller film så betyder det verkligen att det inte är klart. Jag vet inte hur många projekt som jag dragit på och som sen somnat in. Att göra film är liktydigt med att ha tålamod har jag förstått.

För övrigt så har jag nu diskat tangentbordet och lagt det i torkskåpet. Jag är oerhört spänd på att se om det fungerar. Jag diskade det ganska våldsamt och använde dessutom en diskborste. Kaffet hade ju torkat in så det satt fast. Om det nu fungerar så kan man i princip bada med sitt tangentbord.

onsdag, oktober 03, 2007

Café latte dränkt tangentbord

Jag skulle bli jätteglad om någon tillverkade ett kaffesäkert tangentbord. Det här är mitt andra denna månad som jag blir tvungen att slänga efter det att jag spillt ut min kaffe mitt över alla knappar. Det är dyrt att köpa nya och det är inte speciellt roligt. Det är ingen rolig pryl att köpa. Det senaste tangentbordet vägrade att låta mig göra blanksteg mellan orden efter kaffeincidenten. Dessutom fungerade bara de versala bokstäverna oavsett hur jag tryckte på shiftknappen. Följden blev att mina mail framstod som om en dåre skrivit dom. En enda lång räcka med versaler. Det betyder (tror jag) att jag skriker och är galen. Versaler utan blanksteg. Skriker utan paus. Vrålar ut orden utan att andas. Så kan man inte behandla sina medmänniskor. Eller bloggläsare. Jag skrämmer mina kunder. Nu har jag ett nytt tangentbord av fabrikatet Macally. Det var billigare en apples original, alltså det som nu ligger i papperskorgen efter två veckors användning. Jag vill ha ett tangentbord som man bara kan skölja av. Finns sådana?

Vintage Nilegård

Ung och oförstörd. :-)

tisdag, oktober 02, 2007

Bilder

Jag har fotograferat lite på och bakom scenen på Oscars och har precis lagt till några nytagna bilder på min hemsida. Här finns dom om du vill se.

måndag, oktober 01, 2007

Scenbyten

Jag har svårt att köpa scenbyten på teatern. Alltså när ridån går för och det ställs upp en ny scenbild. Alternativet är att det blir svart och så ställs en ny bild upp. Jag har varit på två föreställningar den senaste tiden. Rivierans Guldgossar på Cirkus och nu senast Macbeth på Dramaten. Två fina uppsättningar men dom led båda av sina blackouts och ridådrag. Jag vet inte om jag har rätt eller om jag fått en hangup bara. Jag kanske förstört mitt tålamod med förmycket film så att jag inte längre fixar avbrott. Men jag kan inte hjälpa det. När ridån gick igen på Dramaten så for min blick ner på klockan och där skall den fan i mig inte vara. Illussionen försvinner och tempot sänks. Jag kan ju hålla med om att det blir en liten effekt när man öppnar ridånigen men den toppar inte effekten av att åskådaren är kvar i berättelsen. Macbeth har en väldigt fin scenografi men dom har ju snurrscen. Kan man inte använda den? Det går säkert att spela Macbeth utan ridåkarneval. Kanske. Jag vet inte om det blir bättre men jag misstänker att man skulle hålla publiken kvar i större utsträckning. Kanske. Vad vet jag? Jag vet bara att jag tappade fokus. Jag satt och tänkte. "Jaha, såhär var det förr. Det ska va som förr... varför då?" Annars var det toppen. Börje Ahlsted växte i mina ögon. Har mest sett honom som en egopajas men han var grym igår. Riktigt jävla bra.

onsdag, oktober 31, 2007