Unyielding - En lång backstory

När det gäller musik i sammanhang som jag medverkar i så brukar jag inte ha så mycket att säga till om. Jag är kanske inte så bra på det. Eller så anser andra att dom är bättre på det helt enkelt. Jag vet inte. Men vid ett tillfälle har jag fått igenom min vilja. Jag hade länge känt att jag måste få någon att sjunga en av mina favoritlåtar. Unyielding med Carla Thomas. Jag fann den låten under mina år som Stax fanatiker. Då gick jag runt i skivaffärer i bla England och köpte allt från Stax som jag kom över. Begagnat såklart. Jag gick i vad man kallar för snorkråke-affärer. Alltså affärer med skivor som samlat så mycket damm så att man får enorma snorkråkor i näsan när man börjar bläddra sig igenom backarna. Jag läste allt som fanns att läsa om det lilla skivbolaget från Memphis och jag tycker fortfarande att det är en fascinerande historia. Att skivbolaget också lanserade världens coolaste logo är ju naturligtvis bara logiskt.

Men jag kom alltså över en skiva av Carla Thomas som heter Memphis Queen och den är producerad av Al Bell och Don Davis. Don kom från Detroit och Motown och tog med sig lite av Detroitsoundet till Stax. Tanken var nog att sammanföra soulsoundet från norr med södern. Det kanske inte gick så bra för jag har aldrig hört att den här skivan skulle tillhöra en av Stax höjdpunkter men jag tycker nog att den gör det och jag har som sagt burit på en önskan att få höra någon sjunga Unyielding från Memphis Queen i något publikt sammanhang. Framförallt för att den är så jävla bra men också för att få ut något av den här Stax fixeringen som jag burit på så länge. Men ingen lyssnar som sagt på mina musikaliska önskemål. Utom vid ett tillfälle. När vi gjorde Tältprojektet 2005 så lyckades jag sälja in Unyielding på Charlotte Perrelli. :-) Vi gjorde ett sk soulmedely med en massa vanliga soulhits under ledning av Percy "Black Moses" Nilegård... Men det första sångnumret blev en låt som garanterat ingen i publiken någonsin hört tidigare. Min favorit. Unyielding.



Av all min kärlek till Stax och Carla Thomas så blev det alltså 45 sekunder med en höggravid Charlotte Perrelli i Tältet 2005. Jag vet inte... Det kändes inte som om någon riktigt tog den här låten på allvar. Det kändes inte som om någon riktigt förstod när jag försökte förklara storheten i den. För mig är den gigantisk. Jag kan mena allvar med vissa saker även om jag själv väljer att larva mig i kätting och skrika citat ur filmen The Warriors samtidigt. Jag är komplicerad... En lång backstory är det i alla fall.