Gräsmattan

Idag var det en sådan där dag när det aldrig blir riktigt ljust. Det ligger ett mörkt grått skimmer över ljuset. Dessutom är luften blöt. Man blir fuktig bara man går ut trots att det inte regnar. Jag ställde mig därför i fönstret bara som en ersättning för att ta en promenad idag. Det kändes som ett bättre alternativ. Stå och stirra en stund. Då såg jag den. Vår gräsmatta. Den är helt förtappad. Det lilla gräs som faktiskt finns är långt och tunt. Som en tunnhårig herre med flurigt hår. Mossan är kompakt och lysande grön. Större delen av gräsmattan är dessutom täckt med halvruttna blad. Jag har struntat i att höstkratta. Löven ser ut som bajsfläckar. Jag stod i fönstret och funderade på om jag skulle gå ut i fukten med en kratta och ta bort fläckarna eller löven men beslöt mig istället för att vända ryggen åt fönstret istället. Titta innåt. Jag är ingen trädgårdskille. Jag pallar inte "påta" och jag hoppas att det snart kommer snö istället som gömmer skiten till i vår. Då har jag säkert mer tid och lust. Kanske. Jag kan bara inte fatta att en gräsmatta kan se så tråkig ut som vår gör. Den har inga försonande drag. Den har alltid varit blek. Vi sådde från början och köpte alltså inte en rullgräsmatta vilket är mycket bättre. Jag lät mig övertalas att det var bättre och mer ekonomiskt att göra så. I helvete det är. Nu funderar jag allvarligt på att asfaltera skiten. De gjorde jag i en reklamfilm en gång. Inte dumt alls...