Statymim i Stockholm

Drottninggatan igår. Jag har uttryckt min förundran för statymim förr och har länge fruktat detta. Han är girigt nöjd över att vara först. Ser ni det? Girigt nöjd.

Speak

Den här killen vet hur man levererar.

Tillbaka på kontoret

Så då var min skrivresa slut. Som ni kanske förstår så blev det inget skrivet överhuvudtaget. Det blev vin och fotboll istället. Vin och Messi. Det var inte tänkt så men vad gör man? Kommer det inget ur hittepålådan så gör det inte det. Då får man göra annat istället.

Jag har redan hunnit med två föreställningar på Oscars denna vecka och fick riktigt bra ställ på scenen idag. Bra vansinne. Det kändes skönt. Nästa lördag firar vi 175 föreställningar... Man börjar kunna showen nu. Samtidigt måste jag säga att det går inte en enda föreställning då jag inte försöker få till detaljer. Jag jobbar hela tiden med något litet här och var. Just nu har jag gått in för att hitta på roliga saker om Gerd Hegnells mössa som hon har på sig. Hon spelar talpedagog och har bland annat en svart tjock tygsak på huvudet i några scener. Jag blev väldigt nöjd med min beskrivning av den mössan idag. " Du sitter där med en vidbränd fläsklfile lindad runt huvudet och förstör filminspelningen för mig! ":-) Roligt tycker jag. Det är tacksamt att lira mot henne. Hon är så rolig och min karaktär Roscoe står inte ut med den jobbiga talpedagogen som lägger sig i hela tiden. Utrymme för utbrott alltså. Utbrott som låter lite olika beroende på mitt humör. Idag blev det väldigt lyckat. Dessutom beslutade jag mig ungefär tre sekunder innan en entré till en annan scen att bara byta attityd fullständigt i inledningen. Det har precis varit visning av Roscoes första ljudfilm. Ett uppenbart fiasko. Jag står själv framför publiken och talar och brukar göra entré väldigt osäker och med en spelad rädsla. Nu gick jag ut stolt istället och fick ett större fall att spela på när jag blev dissad av våra utplacerade motspelare i salongen. Så kan man göra om man vill. Ändra lite alltså. Det ger liv. Bra dag på jobbet tycker jag.

Mas Irene levererade

Vinet var grymt men först efter en dag. Det behövdes luftning. Sen infriades alla mina fantasier om den där flaskan.

Måste säga att min respekt för Messi steg, om möjligt ännu mer, efter gårdagens besök på Camp Nou. Jävlar i helvete vilken fotbollsspelare. Visst. Jag har sett hans kapacitet på TV förr naturligtvis men igår fick jag honom precis framför mig i första halvlek och det gick inte sluta titta. Han var på humör och sen verkade det som om han helt enkelt bara sprang ifrån motståndarna. Han tog bollen och drog. Det var ingen som hängde med. Grym första halvlek för övrigt. Henry hade det däremot lite tufft. Han fick inte till det. Det blev "nästan mål" hela tiden. Han såg desperat ut ett tag. Det kändes som om folket på läktaren märkte det när de började ropa "Henry Henry Henry" som för att ge stöd. Jävligt häftigt. Den där arenan är som från en annan värld. Så enkelt är det.

Mas Irene 2001

Den här flaskan hänger löst. Jag ger den max en timma till i oöppnat skick. Gillar etiketten. Stram, ren och konkret. Förutsätter att innehållet levererar en smaksensation.

Mannen i fönstret

Helt plötsligt känns det som om jag befinner mig inne i dekoren till en Aldomovarfilm. Det är ljummet i luften och miljön blir nästan som en kliché. Allt på en gång. Det är för mycket. Speciellt mannen i fönstret ovanför mig är over the top. Eller som dom skulle säga på en reklambyrå om jag hade visat dom bilden som en förlaga till något projekt "...det är lite väl tycker vi men det vore kul om det var VD:n som stod där. Kul cameo. Cloettas VD står och målar. Då är det ok. Det är bra reklam. Subtilt. Bra utgångsläge inför Guldägget. Kör på det. Snubben är ok om det är Cloettas VD. Annars får det vara"

Det är lite grafitti här. Lite träd, lite vespor och så den där jävla snubben i fönstret. Mannen i förnstret. Ett gayromantiskat drama av Johan Rheborg. Nej. Inga gaydramer. Ingen VD. Mannen i fönstret är uppenbarligen mycket väl medveten om hur han syns och i vilken kontext som han syns. Han står där och är tourist-friendly. Han har säkert betalt av Barcelona stad. Han måste göra åtta timmar i fönsteret varje dag. Det är hans jobb. Så bestämmer jag att det är. Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå. Hem och skriva blir det inte. Kanske lite vin igen... så får det bli.

Istället för att skriva

Jag har problem att sätta mig ner och skriva. Igår var det funk-jazzen. Idag var det detta lunchvin. Det var så gott att jag drack flera glas. Jag blev trött och har nu sovit middag med Okkervil River spelande i stereon. Jag har lyssnat på "A girl in port" om och om igen. Sovit. Vaknat. Lyssnat på musiken och ljudet från gatan. Sovit igen. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget men det här vinet kan jag rekommendera. Livsfarligt. Rogivande. Makalöst. Det skall bli mer av den varan. Sen får jag nog inspiration. Sen. Nu är jag helt fokuserad på det här katalanska vinet. Jag måste reprisera lunchen. Helt klart.

World music och funk jazz

Jag är för tillfället i Barcelona. Tänkte skriva lite i några dagar om det går. Men det är musikfestival här och tyvärr handlar det om world music med frisläppt funk-jazz framfört av lokala Manu Chao kopior. Jag försökte hitta ett torg igår kväll att sitta vid som inte hade en scen fylld med hundra improviserande musiker klädda i militärbyxor och dreadlocks. Det var en svår uppgift. Jag gav upp. Gick hem istället. Stängde fönstren, slog på AC:n och tittade på CNN. Men... Idag är allt som det skall vara igen, festivalen är slut och de fria folket med fusion-funk-jazz i hörlurarna har dragit vidare till nästa festivalort. Tack för det.

Ernst Hugo om tystnad

Min enda riktiga idol. Han var och är fortfarande bäst.

Percy raggar upp TV4 chefen Åsa Sjöberg

Det här är en scen ur I manegen med Glenn Killing. Såg just att det var Åsa Sjöberg jag spelade emot. Hon är chef på TV4 nu. Dessutom är det Walter Söderlund som spelar bartender. Han är regissör och har bla regisserat just den här serien I manegen med Glenn Killing, NileCity och Percy Tårar. Men när vi spelade in det här inslaget var han statist. Det var en annan regissör, Ragge Eklund, som regisserade den här videon. Vi gjorde det långt innan själva studiodelen av programmet spelades in. Jag fick nämligen inte ledigt från mitt dåvarande jobb som reklamregissör på Rally TV så jag blev tvungen att filma på min semester. När vi sen skulle spela in resten så blev Walter regissör. Det måste vara unikt att gå från statist till regissör i en och samma produktion. Jag undrar om han inte är ensam om det.

Hypokondri mitt på scenen

Jag fick för mig att jag höll på att dö när jag spelade igår. Fick ont i hjärtat och så vaknade hyponondrikern till liv. Jag spelade scenerna men tog samtidigt i så mycket jag kunde då och då för att se om det bara var vanlig muskelvärk jag hade eller om jag skulle be inspecienten ringa ambulans. Det blev ett litet nytt tonfall från mig på grund av detta. En av teknikerna kom fram i pausen och tyckte att jag var toppen med den nya berg och dalbane spelkurvan jag använde mig av. Han beskrev min insats så. "Du varierade tonfallet väldigt... jävligt schysst" Men alltså jag kollade bara om jag höll på att dö eller inte. Men jag skall nog fortsätta med det. Bra spelteknik uppenbarligen. Man trycker till då och då. Öser på med magstödet och upp med volymen så att musklerna får jobba i hela överkroppen. Då känner man om man håller på att dö eller inte. Jag kom fram till att det var träningsvärk, duschade och åkte hem.

Lever ännu.

Nu har paketet kommit!

Mitt medlemskort i FC Barcelona har äntligen kommit. Det var samma berusande känsla som när medlemskortet till Suzy Quatros fanclub kom 1973. Jag hämtade paketet på posten. Nu ligger posten inte i Enebyberg längre utan nu ligger posten mellan vispgrädden och glödlamporna inne på ICA. Men i alla fall. Det var samma känsla av berusning när jag öppnade paketet och samma besvikelse när jag sen såg hur premien såg ut. En väska hette det. Väskan visade sig vara en påse i plast. Blåst som vanligt. Men jag fogar mig. Jag är ödmjuk och lägger mig. Bara jag får vara med. Nu skall jag bara till Camp Nou också.

Den här killen är ju helt underbar

Jag är märklig

Jag körde stand up på Norra Brunn igår. Det gick. Det är verkligen märkligt att jag kunde koppla bort alla privata funderingar, stänga av mitt privata jag och istället bli glad och uppsluppen. Jag körde väl en 45 minuter med lite publiksnack i början. Jag blev vaken och glad när jag stod på scenen. Jag märkte efteråt att jag inte vid något tillfälle hade tänkt på allt det jag normalt går och funderar på. Min sorg. Allt. Borta. Under 45 minuter. Igår fanns bara jag på scenen och publiken framför mig. Jag trodde inte det skulle vara så. Jag ligger ju ganska nära mig själv när jag gör en stand up. Det är inte mitt privata jag naturligtvis men... nära. Personligt men inte privat kan man säga. Jag har ju konstaterat tidigare här att jag kan spela under extraordinära omständigheter men då var det frågan om en inrepeterad pjäs. Ett upplogat spår som jag kunde gå. Det fanns ett räcke att hålla sig i. Att göra en Stand up är inte samma sak. Det kräver en betydligt större flexibilitet och vakenhet. Man måste lyssna lite mer och man måste kunna ge respons på kommentarer. Jag hade aldrig klarat att köra en stand up då den 6 sept. Aldrig. Men igår gick det igen. Jag har de senaste veckorna allvarligt funderat över om jag verkligen skulle ställa mig på en stand up scen igen. Jag har inte skrivit ett skit. Jag har inte känt någon som helst lust. Jag har inte känt mig levande på det sättet som jag brukar, så det var en stor upplevelse för mig att gå upp igår och märka att jag har det kvar... förmågan. Det har jag. Glad som fan för det. Lägger upp ett klipp här med lite småsnack jag körde innan jag drog mitt material. Om det nu kan vara av intresse.

Provfilmning

Jag provfilmade idag och var så nöjd innan för jag hade pluggat på ordentligt. Jag brukar inte göra det. Jag kan erkänna. Jag brukar slarva. Jag gillar nämligen inte att provfilma. Det är obehagligt. Det spelar ingen roll om man skulle grejja rollen eller inte. Det är inte det det handlar om. Man kommer in i ett rum och känner spontant "här vill jag inte vara" Jag är omgiven av misstänksamhet". Man känner sig omedelbart misstänkt. Misstänkt för att vara usel. "Kan den här mannen verkligen tala och gå samtidigt?" Så tror man att regissören tänker. Men idag hade jag pluggat in scenen till 100% och dessutom läst ut boken som filmen bygger på. Jag var intellektuellt klanderfritt påläst. Dessutom valde jag kläder som passade min karaktär. Det brukar jag heller aldrig göra. Jag brukar tänka "regissören får väl ha lite fantasi. Har inte det... fuck him" Men inte idag. Idag var jag Johan Rheborg, professionell skådespelare.


När vi skulle börja filma så fick jag inte repetera. Vi skulle köra direkt. Jag blev då så nöjd över att ha pluggat att jag glömde leva mig in i scenen. Jag var helt fixerad av att leverera texten fläckfritt och tyvärr ganska känslokallt. Det var det jag gick igång på. Tyvärr. Jag borde valt att vara närvarande i situationen och strunta i vad jag sa exakt. Som man ska göra. Men det valde jag inte. Jag hade med mig en annan kompass helt enkelt. En ny, tråkig kompass. Jag ville visa hur mycket vanlig skådis jag kan vara... också. Jag är visst en kontrollerad människa. Inget vilddjur som bara gör groteska gubbar och skriver om alla repliker efter eget behag (som jag för övrigt älskar att göra) Nej, jag ville visa hur vanligt tråkig jag kan vara. Jag trodde det skulle ro hem rollen av någon outgrundlig anledning. Jag blev besviken när han sa att jag kunde ändra replikerna om jag ville. Varför det? Jag har ju lärt mig dom nu till idag. I helvete jag improviserar. Det gör jag på Brunnen ikväll. Gå dit om du vill se mig hitta på. Här håller vi oss till det förelagda A4 papperet. Jag tänker briljera för dig på annat sätt. Kosta vad det kosta vill.

Det kostade mig rollen. Next!

Några idéer?

Ikväll blir det ingen kristallgala för mig. Jag skall köra på Norra Brunn. Jag skall jobba. Ingen röd matta alltså. Inga kindpussar eller falska kärleksförklaringar från och till folk man inte känner. Ingen fylla... Det blir lite mat vid vaxduksbordet i Norra Brunns kök istället och sen upp och skämta. Men jag är rätt nollad och har inget som jag känner för att köra. Har du några idéer? Vad vill ni höra? Jag måste upp ikväll för jag har varit avslagen alldeles för länge men har alltså inte valt material. Tänkte tala lite om regeringens ettårs summering det är väl det enda jag kommit på...

"Det var bättre förr..."

Inspelning av Ben och Gunnar

Jag har förlorat mig i mina gamla DV band från inspelningen av Fyra små filmer. Ni får se ett klipp till. Det är när Robert och jag skall vakna i sängen efter det att vi fått till det. Tomas regisserar oss flygande under själva tagningen.

Slapbas

Det är en rolig artikel i DN idag om hurvida slap-basen är på väg tillbaka eller inte. Jag minns att jag hade en kort kort period då jag var torsk på slapbas. Det var i början av åttiotalet. Jag satt hemma hos Björne Gustafsson och spelade Vectrex och lyssnade på The Reddings. Björns högtalare var slapbase friendly.

Gamla DV band

Jag hittade tre fulla DV band med bakommaterial från bla Torsk på Tallinn. Så här får ni ett litet smakprov. Av någon anledning så kom inget av det med på vår DVD.

Kolla vilka kompisar man har!

De här fick jag på teatern idag av alla på och bakom scenen... Jag antar att dom vill peppa upp mig lite. Det fungerade. Det är inte ofta jag tappar talförmågan men det gjorde jag idag. Tack! Tyvärr ser jag ut som en massmördare på bilden. Jag har sminkat av mig dåligt och så är det Hanna som fotograferat. :-)

Att välja gravplats

Jag har precis varit och valt ut en gravplats. Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå till och har väl fantiserat om hur jag glider runt med en enorm präst och ser ut en lämplig plätt. I min fantasi var det av någon anledning en katolsk präst med rökelse i handen men det som mötte mig var en vanlig kille som skulle kunna sälja vad som helst. Det var lite som att köpa tomt. Förutom att det inte var någon budgivning då förstås. Jag gick runt med "mäklaren" och han talade utförligt om de olika områdenas skillnader.


-Här är det mer öppet som du ser, du har soluppgången där. Solnedgång där... det är lite som man vill.

-Ok.

- Sen har du den här platsen. lite högre, helt annan karaktär. Uppvuxna träd. Lite tätare. Den där gravplatsen skall snyggas till. Jag har kontaktat de anhöriga. Så du vet...

-Ok.

- Sen vill jag gärna visa dig den här platsen. Det är en speciell plats. Annan utsikt. Lite av en favorit faktiskt.

-Det ser ju ut som en krigskyrkorgård nedanför.

-Precis, jag fattar inte hur de tänkt där nere? Det där var innan jag började här. Så tätt. Ja, det är det enda stället på gården som ser ut så. Bara så att du vet...

-Ok. Hur länge har man gravplatsen?

-25 år. Sen får man göra en anmälan om 25 år till och när det inte kommer någon anmälan så 25 år till och sen... ja, faller den till återanvändning.

-Vad gör ni med den gamla graven, slänger på tippen?

-Nej nej. Allt förblir orört. Det blir nya urnplatser. 80 cm djup. Det blir så att säga en annan släktgren ovanpå... i så fall alltså... till slut tar ju släkter slut. Man flyttar kanske till annan kontinent. Vad som helst kan hända...

- Vad som helst kan hända. Sant. Jag tar det första alternativet.

-Precis. Hålla ihop det hela lite. Bra val.

-Kan jag boka plats åt mig själv också? Nu när jag ändå är här?

-Nä, det går inte. Jag har själv provat. Men jag var vid för god vigör sa dom.

-Ok, då vet jag.


Jag fick ett kvitto. Saken var klar. Skön kille. Jag gillade att han var osentimental. Han var praktisk och konkret. Innan vi skildes åt gjorde han ett tillägg.

-Jo just det, du vet att det finns en toalett i det huset där som man kan besöka när man är här och vattnet i alla kranar är drickbart. Det är dricksvatten.

-Jaha. Vad bra. Då vet jag.

Killinggänget

Killinggänget till Kungliga Dramatiska Teatern



Killinggänget har tillfrågats av Dramaten i Stockholm att skriva en pjäs som ska sättas upp på Dramatens Stora scen, och gruppen har efter noggrant övervägande accepterat erbjudandet.

Detta är det första projekt Killinggänget har tagit sig an sedan den mångfaldigt prisbelönta långfilmen Fyra Nyanser Av Brunt. Om man nu inte räknar humorgruppens interna humorsymposium på södra Öland förra sommaren då de mest drack lådvin och kollade lite på TV.

Premiär för Killinggängets än så länge namnlösa uppsättning för Dramaten är planerad till hösten 2009.

Killinggänget består av Tomas Alfredson, Robert Gustafsson, Andres Lokko, Martin Luuk, Johan Rheborg och Henrik Schyffert.

För mer information kontakta: Ulrika Nilsdotter Geiger, presschef på Dramaten, tel 0703-712 122.

Hjälp!

Jag skulle ha spelat in Hjälp denna vecka men har flyttat fram hela min inspelning. Det går inte. Jag kan inte. Läste igenom manuset och konstaterade att här går min gräns. Det är roliga scener men Örjan kräver ganska mycket energi och det har jag inte just nu. Jag har också ett gig på Norra Brunn den 18:e. Jag är tveksam till det också men än så länge liger det kvar. Tänkte nog försöka tvinga mig upp på scenen då för att inte tappa all fart. Hmmm... Det är inte roligt att tappa all lust men det har jag gjort. Jag är inte kreativ nu.

Föräldramöte i Tibble Gymnasium

Jag kan ju inte påstå att jag såg fram emot föräldramötet i min dotters nya gymnasieskola. Det brukar vara en mardröm att sitta och höra på långa utläggningar från lärarna och ogenomtänkta frågor från föräldrarna... Men så fel jag hade. När jag kom till aulan höll tre elever på att spela indie-covers för föräldrarna... och dom var jättebra. Jag njöt. Det hade jag aldrig förväntat mig. Vilken bra skola min dotter valt, tänkte jag. Vilken skön start på ett föräldramöte. Resten flöt bara på sen och jag var ute en halvtimma innan utsatt sluttid. I Like! Jag tror killarna som spelade hette Emil, Mårten och Patricio... Kan det vara så? Om någon vet bättre så korrigera mig gärna. Cred skall dom ha. En elgitarr, en akustisk gitarr och en flygel. Jätte jätte bra. Dom roterade och sjöng omvartannat. Otroliga begåvningar.

Sen fanns ett långbord på scenen. Jag trodde lärarna skulle sätta sig där och tala efter musiken och irriterade mig lite över det. Som nån presskonferens. Men det var ett bord till en scen ur Kristina från Duvemåla som eleverna framförde. Även det ett toppengig! Så fel av mig alltså och grattis Tibble! Vilka begåvningar ni har.

Middag i Täby Centrum

Idag valde jag att äta middag ensam i Täby Centrum. Det var en impuls. Jag ville dokumentera detta minst sagt tragiska och deprimerande beslut genom att fotografera min matbricka med skyddsräcket som bakgrund. Det såg nog nästan perverst ut när jag satt där och tittade på min mat genom mobilkameran. Servitrisen som serverade mig blev då lite intresserad.

-Vad håller du på med?

-Jag tänkte blogga om den här ensamma middagen. Jag förstår inte att jag har valt att äta min middag här? Det är ju tragiskt. Jag sitter här ensam i ett folktomt Täby Centrum...

-Jaha, ja men låt mig ta bilden då på dig så man ser riktigt hur ensam du är.

-Tack, vad snällt av dig.

Jag glömde fråga vad hon hette, bilden blev i alla fall bra. Man ser verkligen hur tråkigt jag har det. Tack SushiNara.

Stulen identitet

Jag kan inte se på vilket sätt detta kan skada henne. Hon är ju som vilddjur i pressen. Säger vad som helst till vem som helst för att sälja ett nytt obegripligt projekt på Göta Lejon. Hon säljer snart sina hårsäckar på Ebay till förmån för "kärleken" Jag tror att denna stöld kan göra henne gott. Man kan se det som en massmedial överförmyndare som agerar lite mer genomtänkt. En mogen Linda Bengtzing. Det har vi väntat på. Nu finns hon alltså. På Myspace.

Camp nou

Jag har precis köpt en biljett till FC Barcelona och Real Zaragoza den 26 September. Så då skall jag vara där. Då var det klart. Stort.

1929 02 23 - 2007 09 05

Älskad. Saknad. Lilla Pappa.

Jag vill se hans gamla stand up

Hotelliggaren

Jag fick ett kommentar under Mobil-TV från Fredrik som handlade om Hotelliggaren.

Fredrik sa...

Hej...ska spela kyparen i Hotelligaren i höst och vi satt och pratade lite om hur du gjorde den, och det var då den dök upp.
Frågan alltså, vilken nationalitet var det du spelade? Jag hävdar att du spelade honom brittisk, medans våran regissör (som för övrigt är en ganska sympatisk figur) att du spelade DANSK!! En viss Pontus Ströbäck hävdar att han vet att du spelade DANSK!! Kan ju inte vara möjligt, ingen i världen kan vara så dålig på dialekter...eller hur?? Har jag rätt eller har jag rätt. Ser fram emot din bekräftelse på detta spörsmål:)

Tja.
Ni har alla rätt. Niel som jag döpte honom till var från England men uppväxt i Danmark. Det gjorde att hans dialekt blev en mix av danska och engelska. Orginalet är ju en kines. Jag tyckte inte att det passade sig i Sverige. Det är mer vanligt i England. Därför gjorde jag den förändringen. Förlagan till min karaktär var en golftränare på Djursholms Golfklubb som jag hörde ge en gammal tant golflektioner under en lunch för en jävla massa år sedan. Men jag minns fortfarande vad han sa "Du skall svinge klubben fram och tillbake i store runde cirkler" När jag åt så hade jag ingen aning om att jag skulle härma honom 7 år senare i 286 föreställningar. Jag tror han hette Neil på riktigt också kom jag just på. Tror det. Det var länge sedan. Jag har inte spelat golf på säkert 15 år. Men när vi repade Hotelliggaren dök den där mannen och repliken från buskagen upp. Det klickade och så blev rollen som den blev. Så var det. Hoppas du hittar din kypare. Gör honom för fan inte till Kines. Det håller inte. Men hitta din egen karaktär. Det är en bra roll som man kan stuva om rätt ordentligt med utan att det förstör klockverket. Brunnberg gjorde den innan mig. Han behöll honom som Kines vet jag men jag såg honom aldrig göra rollen. Vi pratade om pjäsen en gång och då sa han till mig att pjäsen var mattematik och inget annat. "Det är ett plus ett. Det går att räkna ut hur den skall spelas" :-) Bara Ulf Brunnberg kan basera en roll på en miniräknare. Han är bäst. Trots sin slapphet att göra honom till en fullständigt bisarr kines. Lycka till.

Johan

Mobil-TV

Intressant. Det här hade jag ingen aning om. Jag skall tydligen göra Stand up i tres mobiltelefoner. Stand up är roligt som fan... live. Så nej... Jag kommer inte att dyka upp i någon mobiltelefon. Inte så länge jag får bestämma själv över mig själv.

Teddybears

Jag lyssnade precis på Teddybears remix av Staing alive. Den gillade jag. Låter lite som Justice. Dom måste ha lyssnat mycket på dom. Hård, tvär och bra. Staying Alive är en milstolpe i mitt liv.

Hemma igen

Äntligen hemma. Igår var det tufft. Vill dock tacka den tappra publiken som satt i regnet fyra timmar med humöret på topp. Hjältar! Hoppas ni blev nöjda. Det var roligt att köra för er. I övrigt var det ju så förbannat kallt och blött.

Själv fick jag väldigt mycket nog av de kinesiska stjärnorna redan i logen. Den där ensträngade saken skulle jag med glädje köra en jordfräs över och den där sångerskans uppsjungning lät som en sketch ur Saturaday Night Live. Hoppas det lät bättre på scenen. Det gjorde det säkert. Ni satt ju kvar. Jag kunde i alla fall inte vara ute och titta eftersom jag är så förkyld. Men som sagt. Skönt att vara hemma.

Ringer det några klockor?

Jag delar loge med Huang Qishan, Jiang Kemei och Cai Dasheng. Det känns som när jag studerade film i Miami i början av åttiotalet. Varje gång vi skulle delas upp i grupper hamnade jag med Roppolo och Sanchez. Rheborg, Roppolo och Sanchez. Ni sätter er där! Idag är det Qishan, Dasheng och Rheborg. Ni sminkar er där! Deja Vue.

Dragon Gate

Jag är i Älvkarleby. Det här är ett helt sjukt ställe. Vid motorvägen ligger alltså ett Kina i miniatyr. Jag är sjuk. Jag har feber. Jag är inte speciellt glad överhuvudtaget. Det vimlar av kineser. Jag undrar stilla om jag har fått opium i kaffet? Vad gör jag här egentligen? Jag skall köra stand up mellan kinesiska superstars hos Wells. Någonstans mellan allt pling och plong skall jag prata om min röv. Det känns ju relevant... Vem har sagt att det skall vara enkelt. Ikväll blir det inte enkelt. Det blir svårt. Mycket svårt. Jag vandrar runt bland byggställningar och nyser. En kinesisk lastbil utan registreringsskylt av märket Beijing kör emot mig med två kinesiska byggarbetare inuti. Våra blickar möts. Goddag! En drake i sten finns inne i det iskalla huset vi får vara i. Den är inlindad i byggnät och omgiven av portaler med kinesika tecken. Jag dricker Gevalia och äter kolakulor under en kinesisk papperslampa till tonerna av nån jävla ensträngad kinesisk sköldpaddsfiol eller vad det är. Jag undrar om man kan boka av två timmar innan ett gig. Jag vill hem.