Reklamfilm

Hittade precis flera gamla reklamfilmer som jag regisserat. Bla denna med Robert som jag gjorde tillsammans med Calle Åstrand. Jag minns att vi hade ett helvete att klippa ner den till 45 sekunder. Jag tror vi gjorde en version som blev en och en halv minut. Uttrycket fulöl hämtade Calle och Jag från knarkarordet fultjack. Minns också att en kille på reklambyrån tog fram jättefina loggor för fulölet som hette Ostöl. Fast på tyska då. Käse... något. Dom fick vi inte använda för Spendrups... En annan rolig sak som hände var att Ulf Spendrup klev rakt in under tagning och ställde sig mitt i rummet framför kameran och sa "Hej, vad händer?"

Tack för i år.

Sista inlägget för i år. 2007 är snart slut. Ingen är gladare för det än jag. 2007 var inget roligt år för mig privat så jag hoppas ju att 2008 blir bättre. Next liksom. Nu skall jag i alla fall iväg och köra Stand Up och sen börjar min julledighet på allvar. Den startar alldeles efteråt faktiskt. Jag skall hooka upp med min kompis Bersan och ta en sk "julöl" Det betyder att vi skålar in julen i väldigt många öl och säkert också en del Whiskey. Sen dansar vi juckdans till gammal disco. Välbehövligt och bra. Så... Jag hör av mig efter nyår igen. Då skall jag till Barcelona och skriva Kenny repliker inför vårens inspelning och fundera på om jag kan hitta på något kul till Idrottsgalan. Tills dess. Tack för denna höst. Hatten av. Bock. Min julklapp till er blir denna film med Robert som jag filmade under inspelningen av Torsk på Tallinn.

Norra Brunn ikväll

Nu smet jag undan precis. Jag satte mig för att förbereda mitt gig på Norra Brunn men så hamnade jag här i bloggen istället. Det är tråkigt att förbereda sig. Det är som en gammal läxa man helst smiter ifrån. Jag körde ju för en vecka sedan och det blev inte världens bästa gig så jag har all anledning att skärpa mig men av någon anledning så orkar jag inte skärpa mig. Det får fan gå ändå. Jag vill ha jul nu. Inte sen. Nu.

Men jag har jag kommit på en rolig idé. Jag tänker hålla ett påtvingat jultal åt något företag som är där ikväll. Bara gissa en årssummering åt dom och om dom och med dom. Det kan bli kul. Alla jultal låter ju likadant. "Det har varit en tuff tid men vi har lyckats tycker jag. Vi har slagit underifrån och visat vad vi kan. Det har varit tufft men visat att vi i det långa loppet är winners. Vi är inte där ännu.... men vi är på god väg. Tyvärr har vi ju fått skära en del i personalen sen förra julen, mina tankar är hos Olle som tyvärr inte kunde fortsätta hos oss men som lär vara på bättringsvägen efter den där konstiga olyckan i hisschaktet. Min förhoppning är att det räcker med nedskärningar nu. Jag kan inte lova något men om vi alla gör det där lilla extra i vår efter vår välförtjänta juledighet så är jag övertygad om att vi har all anledning att vara stolta när vi vi skall summera 2008 nästa år. Kanske. Skål. Med dom orden så ber jag att få tacka för mig. Jag måste hem till frugan men ha det riktigt skojigt nu ikväll. Britt Marie betalar för maten på sitt firmakort. Spriten tar ni själva. God Jul. Taxi!

Julfest eller Danderyd?

Ikväll kör vi årets sista föreställning på Oscarsteatern och jag undrar nu om jag kommer att få uppleva julfesten i år eller om det kommer att bli som förra året. Då hamnade jag på akuten istället? För exakt ett år sedan så klappade jag ihop uppe på scenen mitt under föreställningen. Jag gjorde en scen i slutet av första akten då jag är ensam på scenen och plötsligt började hela lokalen att snurra. Det var inte så roligt. Först skrattade folk men sen tystnade dom och började undra istället. Jag raglade rätt ordentligt. Lyckades i alla fall ta mig ut efter att ha kortat lite i texten. Men sen så fortsatte det att snurra. En ambulans kom och körde mig till sjukhuset och min inhoppare Fredrik fick göra min roll i andra akten.

Akuten blev det alltså. Istället för julfest. Jag låg där på en brits i åtta timmar utan att få vård. Jag låg på den där gröna galonbritsen med elektroder kopplade till mina man-tits och stirrade upp i taklampan. Två lysrör med rutig insats av metall. Då och då tittade de in någon. Jag antar att dom ville förvissa sig om att jag levde.


"Läkaren kommer strax..."


Sen försvann dom. Vita rockar som fladdrar till i dörren. Som spöket Laban.


"Läkaren kommer strax..."


Läkaren kom aldrig och när jag fick nog och sa att till att jag gick hem så svarade dom


"Om du går hem nu så tar vi inte ansvar för vad som händer..."


Det lät som ett budskap från maffian. Det satt en tant bakom någon disk där och levererade hot. Men jag tog chansen och än idag har ingen från Danderyds sjukhus varit hemma hos mig med ett avskuret hästhuvud så... Ett år idag alltså. I år hoppas jag på att få vara med om julfesten istället. Men man vet aldrig. Jag fick en känning igår när jag spelade. Jag skrek på Gerd Hegnell och fortsatte vråla trots att luften tagit slut sedan länge. Det gungade till ordentligt men jag fick styr på mig. Det ligger och väger. Jag känner det. Inget är säkert. Det kan bli en repris från förra året. Då kommer jag att ligga där igen och tanten från disken gör entré in till behandlingsrummet...

"So we meet again mr Rheborg... I´m afraid it´s gona be a long night for you"

Sista veckan

Idag har jag haft en väldigt skön dag hemma. Det var ett tag sedan. Jag har simultant monterat Ikeamöbler, skrivit planlösa långfilmsscener och lyssnat på gamla radiohead låtar. Det har varit en fantastisk kombination. En slags kravlös dag med inslag av sporadisk kreativitet. Gjorde min sista inspelningsdag på 183 dagar igår (för detta år) och det innebär att nedräkningen mot julledigheten har börjat. Ikväll blir det Oscarsteatern och då betar vi av sista veckan innan jul och på Måndag gör jag mitt sista Stand up gig på Norra Brunn för i år. Jag ser helt enkelt hamnen nu och känner att det är på tiden. Jag behöver vila. Eller jag skall se 24, säsong 6 i jul. Det är min uppgift.

Göteborgseffekten

En formatering skulle sitta fint. Jag tycker att gamla minnen ramlar över mig vart jag än går. Det är dofter, platser, händelser och människor och jag är som en känslobomb. Allt sitter i ytskiktet redo att göra sig påmind, skaka om och beröra så fort jag möter något som påminner mig om... förr. Jag är helt enkelt en extrem känslomänniska. Svårt att beskriva vad jag menar men det är alltmer sällan jag kommer till platser med ett litet jaha. Då var man här... utan det kommer upp en massa gammalt som skall processas hela tiden.

Skall filma i Göteborg igen i morgon. Jag har varit där nu några vändor och jobbat och vart jag än går möter jag gamla minnen... Lisebergsteatern där jag spelade min monolog för första gången. Jag minns att jag stod bakom ridån på premiären och fick panik. "Vad fan har jag här att göra?" Doften från teatern sitter kvar. Damm och gammal plywood. En sur mix av gammal förkrigsbarack och nydragen el. Den dyker upp så fort jag ser det där kupoltaket vid Liseberg. Faktum är att när jag ser kupoltaket så kommer allt över mig. Manusskrivandet i Bruna Huset, repetitionerna på Oscars, repetitionerna i Skara och spelperioden i Göteborg. Mina otaliga kaffelatte från Cuban Coffe. Mina ensamma lördagspromenader genom Göteborg. Oftast i regn förstås.

Hotell Gothia. Där filmade jag nu senast. I skybaren. Jag och Tuva satt vid fönstret och snackade. Gothia luktar aircondition, mässmonter och konferenssperma. Jag har bott där så många gånger. Konferenshotellet #1. Bengt Granlunds egen högborg. Förutom alla konferensgäster som lever ut där så är det läskigt att stänga hotelldörrarna inne på Gothia. Det är som om man stänger ute verkligheten. Det uppstår ett baksug och så försvinner alla ljud. Det känns som att stoppa in öronproppar. Jag får panik av tystnaden i deras rum. Så fort man går ut så kommer ljuden tillbaka och så ser man kontorsdressade män och kvinnor med namnlappar på bröstet. Dom doftar lite för mycket parfym och är lite för lulliga för deras eget bästa. Dom borde renovera nu. Ändra ordentligt. Ändra allt. Var är den gulklädda byggaren när man behöver honom? Han som skulle spöa mig i skybaren där en gång bara för att jag var glad.

Imorgon ska återigen filma i Göteborg... och minnas vidare

Parlamentet

Spelade in Parlamentet igår. Det var svettigt. Robert och Annika på rött lag. Jag och Petra på blått. Jag minns inte så mycket. Det är ju alltid en helt surrealistisk upplevelse att banda det där men minns att jag kände att det var trögt i inledningen av Tips från coachen och fick slänga in några jokes från min stand up för att få loss publiken och sen såg jag Roberts leende i ögonvrån. Misstänker att han log för jag kämpade rätt bra med begränad utdelning så då flög fan i mig och så släppte jag loss fullständigt. Jag röjde precis överallt och lyckades ha sönder min stol. Kolla så ser ni att jag sitter snett efter min tips. Stolen lutar som tornet i Pisa. Jag låg på golvet och skrek efter kärlek och så avslutade jag med att göra ett stagedive över publiken samtidigt som jag skrek "Ta emot min kärlek. Jag är styrd av Kay Pollak..."

Jaaa... pappa är på jobbet...

Jag vet inte vad som kommer med. Dom klipper ju bort mer än hälften.

Kenny Begins

I vår börjar jag filma långfilmen om Kenny Starfighter. Arbetsnamnet är Kenny Begins och på denna site www.kennybegins.se kan du läsa mer om filmen och se skisser. Efterhand kommer siten att uppdateras med mer material och om du klickar här kan du även ladda ner den officiella pressreleasen. Wollie Bollie.

Decemberregn

Jag har verkligen svårt att hitta advent i detta väder. Vad är advent? Det vet jag inte längre. När jag var liten var det snö, kälke och röda kinder. Nu är det stress, regn, utgifter och datasupport. Min kollega Allan Svensson spelar tomte på TV. Han är som en riktig stor drömtomte. Faktum är att han är klockren som tomten. Man kanske skulle titta lite på julkalendern och drömma om den jul som inte längre finns? Så får det bli. Där har vi lösningen. Nu är det advent. Jag tänder ett ljus och ser på julkalendern. Mina barn vill inte se. Dom skall chatta på MSN istället. Men det tänker inte jag göra. Jag börjar titta. Efter fem minuter ringer telefonen och jag känner igen rösten. Det är tomten från TV. Eller Allan Svensson som han ju egentligten heter. Rösten låter inte likadant som på TV. Den har ett annat tonfall. Allan har nämligen problem med sin dator och vill skriva ut ett dokument på sin skrivare men det går inte. Då ringer han mig. Han vet att jag kan datorer. Jag fixar det åt honom över telefonen. Han blir jätteglad och säger att jag räddat hans kväll. Trevligt, svarar jag. Vi lägger på luren med ett kort "vi ses i morgon" och jag återvänder till TV:n. Där rullar nu sluttexterna. Det blev ingen advent idag heller. I mina tankar ekar tomtens röst. "Var i helvete väljer man skrivare då? Jaha. Där? Vadå avinstallera? Jaha. Ska jag klicka i ruthelvetet? Ok. Nu funkar det!!! Tack!" När jag va liten var det med spänd förväntan man väntade på tomten. Så är det inte idag.

Novemberregn

Jag sitter just nu och lyssnar på Eva Dahlgrens Novemberregn. Väldigt bra låt.

Improvisation

Jag inleder alltid min stand up med att improvisera med publiken. Det har blivit ett litet event i sig och det är ju helt omöjligt att planera innan vad som skall sägas eller vad som kommer ur munnen. Det blir i alla fall ofta väldigt uppskattat och när man ser det så här i efterhand så är det inte många punchlines men det uppstår en fantastisk kontakt mellan scenen och publiken. Man hamnar i ett gemensamt tillstånd. Då och där. Jag är helt beroende av att publiken svarar mig när jag frågar saker. Det händer ibland att dom inte vågar svara och då blir det genast tomt i huvudet på mig. Här är ett klipp från min improvisation som jag gjorde den 27 november. Totalt höll jag nog på och improviserade över tio minuter och det här är alltså ett litet citat ur det.

Inspelning av 183 dagar

Så här road ser jag ut när jag sitter i en värmebuss mitt i natten och väntar på att bilriggen skall bli färdig så vi kan filma nattens sista scen. Klockan visar 03.30.

Här vare glest

Sitter i Killingrummet på Dramaten med Tomas Alfredsson. Det är glest här som ni ser så vi lägger ner detta möte nu och tar oss upp till Dramatens matsal istället. Tomas och jag har nämligen beslutat oss för att visa oss där kl 12.

Oj! Aj! och Hurra! på Norra Brunn

Kom precis hem från mitt gig på Norra Brunn. Det blev... intressant. Började med att improvisera med publiken och det gick bra. Fick in några skämt och höll väl på i tio minuter men sen fick jag för mig att jag skulle testa lite nytt material som jag haft problem med tidigare och det blev ju inte roligt den här gången heller. Tyvärr så gjorde Elite Plazas telefonterror sig påmind. Jag var väldigt trött. Bröt ett antal rutiner och gick vidare. Det blev lite konstig stämning pga detta. Men jag orkade inte köra rutinerna och tyckte bara att dom sög. Vilket jag sa. Högt och tydligt. Publiken visste inte riktigt vad dom skulle tycka. Med all rätt. Men så är det. Jag är ingen maskin. Avslutade sedan med säkert material och då gick det bra igen... Men ett svajjigt gig blev det. Tyvärr. På det igen imorgon. Skall försöka sova ut ordentligt. Här hemma har vi inga trasiga telefoner som stressväcker en mitt i natten. Jävla Elite Plaza. Det är deras fel. :-) Men jag kör ju imorgon också. Innan Johan Glans. Inte efter. Där går gränsen. Han får stänga. :-)

Parlamentet igen

Jag har precis kommit hem från min första inspelningsdag på "183 dagar". En nattinspelning. Det var roligt. Jag hade kul och har spenderat natten i en bil på en släpkärra och åkt längs Avenyn upp och ner. Vi körde en dialogscen inne i en bil jag och Tuva. Det är en speciell känsla att åka runt ljussatt sådär. Det känns att man är i fokus. Gillar det. Bra egogrej. Halv fyra var jag klar och kastade mig i sängen bara för att bli väckt en gång i timman av hotelltelefonen. Jag trodde hela tiden att jag drömde. Den ringde en signal, en gång i timman. Hela morgonen trodde jag att jag drömde den där enda signalen. Det var först när jag gått upp som jag hörde att telefonen verkligen ringde. En jävla signal. Elite Plaza bodde jag på. Be dom garantera att telefonen inte slentrianringer om ni skall bo där.

Jag kunde inte säga nej till ännu en inspelning av Parlamentet. Jag kommer att medverka den 9 december. Så är det. Det var inte planerat. Jag är bara en sådan som inte kan säga nej. Sitter bredvid Petra Mede. Det skall bli roligt. Jag har aldrig träffat henne men hört så mycket gott. Vi får se då hur det går.

Eftersmak av TV medverkan

Bandade en diskussion om medelklass och kultur idag. Jag har aldrig känt mig mer off. Vad gjorde jag där? Försökte förstå vad de andra talade om men begrep nästan ingenting. Jag är nog dum eller så lever jag i en helt annan värld än Carl johan De Geer och Åsa Lindeborg. Jag satt som en stiff mumie i fåtöljen och blev tvungen att säga att jag inte förstod vad de pratade om. Jag har aldrig skapat det jag gjort utifrån något klassperspektiv. Jag har bara försökt vara rolig... Kolla så får ni se. Vad ska jag göra för att bli mer kultur-korrekt? Jag har inget emot Carl Johan De Geer eller Åsa Lindeborg. Jag har alltid tyckt att Carl Johan varit toppen och rolig. (Tårtan) för fan... Men den där debatten begrep jag inget av. Dessa kulturpersonligheter och klassresor hit och dit. Jag tror jag ofta använder ordet karriär istället för klassresa. Kan det vara så enkelt?

Pray

Jag är helt galen i Jay-Z's nya skiva American Gangster. Lyssnar på den oavbrutet. Varenda låt på skivan är bra. Han använder sig av sådana jävla soulslingor så jag får gåshud.

TV debatt

Jag skall medsverka i en debatt om medelklassen i Axess TV på lördag 20.30. Jag tackade ja för jag har aldrig fattat grejjen med detta eviga klassnack. Jag misstänker att det är så för jag är en väldigt tydlig representat för medelklassen. Jag kommer från och bor i mitt packline heaven. Jag har möjligtvis rest från medelklass till lätt övre medelklass. Jag har nämligen flyttat några kvarter en gång för tio år sedan. Vi bor större nu. Ur detta tar jag mitt avstamp och kastar mig in i debatten med klassproffsen Carl Johan de Geer och Åsa Linderborg

Standup kalender

Nya standup gig inbokade under 2008. Jag uppdaterade precis kalendern på min hemsida. Det kommer fler datum längre fram när jag fått reda på vilka dagar jag skall filma långfilmen under senvåren. Innan jag vet det så är det svårt att lägga in gig. Det blir mest i Stockholm på Norra Brunn och även på Raw där jag aldrig kört tidigare. Men jag kommer också köra i Göteborg på Risotada som vanligt. Jag vet inte exakt när det blir bara. Kommer att försöka besöka skåneregionen också men har ännu inte hittat något ställe att köra på. Är du arrangör så maila gärna och om någon arrangör i Norrland läser detta så kan ni ju maila också. Skulle vilja köra i Umeå tex. Har inget inbokat där ännu och har aldrig kört där tidigare.

Nästa gig blir i alla fall i Göteborg på Tisdag. Risotada. Ses där.

Gräsmattan

Idag var det en sådan där dag när det aldrig blir riktigt ljust. Det ligger ett mörkt grått skimmer över ljuset. Dessutom är luften blöt. Man blir fuktig bara man går ut trots att det inte regnar. Jag ställde mig därför i fönstret bara som en ersättning för att ta en promenad idag. Det kändes som ett bättre alternativ. Stå och stirra en stund. Då såg jag den. Vår gräsmatta. Den är helt förtappad. Det lilla gräs som faktiskt finns är långt och tunt. Som en tunnhårig herre med flurigt hår. Mossan är kompakt och lysande grön. Större delen av gräsmattan är dessutom täckt med halvruttna blad. Jag har struntat i att höstkratta. Löven ser ut som bajsfläckar. Jag stod i fönstret och funderade på om jag skulle gå ut i fukten med en kratta och ta bort fläckarna eller löven men beslöt mig istället för att vända ryggen åt fönstret istället. Titta innåt. Jag är ingen trädgårdskille. Jag pallar inte "påta" och jag hoppas att det snart kommer snö istället som gömmer skiten till i vår. Då har jag säkert mer tid och lust. Kanske. Jag kan bara inte fatta att en gräsmatta kan se så tråkig ut som vår gör. Den har inga försonande drag. Den har alltid varit blek. Vi sådde från början och köpte alltså inte en rullgräsmatta vilket är mycket bättre. Jag lät mig övertalas att det var bättre och mer ekonomiskt att göra så. I helvete det är. Nu funderar jag allvarligt på att asfaltera skiten. De gjorde jag i en reklamfilm en gång. Inte dumt alls...

183 dagar

Nu är det klart att jag skall medverka i TV serien 183 dagar. Här nedan kan du läsa ur pressreleasen om vad det är för något.


"På måndag startar inspelningen av ”183 dagar” - en historia om fem ungdomar och den turbulenta tid som följer efter deras medverkan i dokusåpan HUS-1. Tuva Novotny spelar Emma, en av de fem HUS-1-deltagarna, och hennes lycksökande pappa spelas av Johan Rheborg. De övriga ungdomarna spelas av Sasha Becker, Jonatan Rodriguez, Malin Arvidsson och Ulric von der Esch. Den hungriga kvällstidningsreportern Anne spelas av Malin Morgan.

HUS-1 är den mest maxade dokusåpan tv-världen hittills skådat. Gränserna för vad som visas i rutan är framflyttade, publiken bjuds på ocensurerad fylla och sex och den cyniske producenten eldar på konflikterna med effektivt klipparbete. Under 183 dagar satsar husets unga deltagare allt för att vinna tittarnas röster och ha chans på prissumman på tre miljoner kronor.

Tiden i huset är tuff för deltagarna, men det är ingenting emot vad som möter dem när dörrarna mot verkligheten väl slås upp. För de fem finalisterna, Emma, Mandy, Laura, Sebastian och Tarek, blir återföreningen med vänner och familj fylld av konflikter när de på olika sätt tvingas stå till svars för sina handlingar. Samtidigt lockar kändisskapet, HUS-1-ungdomarnas utspel hårdbevakas av kvällstidningarna och de lär sig snabbt vad som krävs för att få stanna i strålkastarljuset. Symbiosen med kvällstidningsreportern Anne (Malin Morgan) blir mer och mer avancerad, ett felaktigt beslut leder till ett annat och ganska snart börjar det bli svårt för dem att behålla kontrollen över sina liv.

Emmas (Tuva Novotny) familjesituation är stökig så det räcker. Efter HUS-1-vistelsen blir den ännu mer komplicerad då hon blir uppsökt av sin pappa (Johan Rheborg) som hon inte haft kontakt med på många år. Men vad vill han egentligen?

Småstadstjejen Mandy (Sasha Becker) har drömt om framgång och kändisskap i hela sitt liv och tänker inte låta någonting stå i vägen för planerna. Om man inte duger som man är så får man väl helt enkelt ändra sig.

Laura (Malin Arvidsson) lider av dåligt samvete. Det kanske inte var så smart att lämna sin man och sin lilla dotter ensamma i 183 dagar? Nu ska hon ta igen förlorad tid och visa världen vilken fantastisk mamma hon är. Men det visar sig vara svårare än tänkt att kombinera familjeliv med kändisskap.

Rikemanssonen Sebastian (Ulric von der Esch) sökte till HUS-1 mest för att det var ”en kul grej”. För han behöver ju inte pengarna. Eller?

Tarek (Jonatan Rodriguez) har haft en tydlig rebellisk profil i HUS-1. Han är minsann inte som de andra idioterna, han är killen som vill nåt, som sparkar uppåt och slåss för en bättre värld. Hur kommer det sig då att det blir han som utmålas som skurken?

Manus är skrivet av Hans Rosenfeldt och för regin står Emiliano Goessens (”Leende guldbruna ögon”) och Nanna Huolman (”Kid Svensk”).

"183 dagar" produceras av SVT Väst. Inspelningen av sex timslånga avsnitt i HD startar i november och sändningen planeras till hösten 2008.

Titel: 183 dagar
Format: 6 x 60 minuter i HD
Regi: Emiliano Goessens (avsnitt 1-3) och Nanna Huolman (avsnitt 4-6)
Manus: Hans Rosenfeldt (samt Pernilla Oljelund ett avsnitt)
Inspelningstart: November 2007
Projektledare SVT: Annika Holmberg
Sändning: planerad till hösten 2008

Skådespelarfakta:

Tuva Novotny har spelat i filmer som bland andra ”Bang bang orangutang”, ”Smala Sussie” och ”Jalla! Jalla!”. I SVT har hon tidigare synts i dramaserier som ”Snapphanar”, ”Norrmalmstorg” och ”Herr von Hancken”.

Sasha Becker är just nu aktuell i rollen som Janna i SVT:s ”Sanningen om Marika”. Tidigare har hon medverkat i bland andra ”Poliser” och ”Orka, orka”.

Malin Arvidsson spelar just nu i ”Pippi Långstrump” på Stockholms stadsteater. Hon har synts i flera kort- och novellfilmer samt hade en roll i Björn Runges film ”Mun mot mun”.

Ulric von der Esch är nyligen hemkommen efter fem år i USA där han gått på teaterskola och arbetat som skådespelare. Har även haft mindre roller i svenska produktioner.

Jonatan Rodriguez känns igen från tv-serier som ”Saltön” och ”Tre kronor”. Just nu aktuell i ”Romeo och Julia” på Göteborgs stadsteater.

Johan Rheborg har spelat i filmer som ”Torsk på Tallin”,”Fyra nyanser av brunt” och ”Känd från tv” samt i tv-serier som ”Cleo”, ”Kenny Starfighter” och julkalendern ”LasseMajas Detektivbyrå”.

Malin Morgan är aktuell i SVT:s ”Isprinsessan” och ”Predikanten”. Tidigare har hon synts i tv-serier som ”Snapphanar” och ”Kvalster” samt på bio i ”Tjenare Kungen”.

För mer information:
Annika Jardin, SVT Kommunikation
031-83 71 57, 0733-82 23 76, annika.jardin@svt.se"

Söndag kväll

Det har gått ett dygn sedan förra inlägget. Mår redan bättre. Förkylningen börjar släppa och likt ett flöte pluppar jag upp genom vattenytan. Häpp! Tillbaka. Imorgon är det måndag och en ny vecka som jag startar med ett Killingmöte och på torsdag är det Singin in the rain igen. Jag längtar redan. :-)



Postar en film från Tältprojektet 2005 som jag filmade med min kamera på scenen. Det är när Robert stänger showen med en liten halk-bonus.

Upp och ner

Mitt humör är som en riktig berg och dal bana. Nu är det på botten... igen. Jag fattar inte varför humöret inte kan hålla sig på en jämn och behaglig nivå. Lagom. Antingen blir jag manisk och på eller så blir det tvärstopp. Nu har jag varit dålig i en vecka och ikväll på teatern så var jag allt annat än inspirerad. Jag var på uselt humör. Ville bara gömma mig under ett täcke och blunda. Det tar emot då att knata sig igenom två föreställningar på en dag. Jag vet att jag borde vara salig över att ha ett sådant fint jobb i en sån fantastisk produktion och det är klart att jag är stolt och lycklig över det men nu har vi avverkat över 200 föreställningar och man får påminna sig varje gång om att det faktiskt sitter 900 personer i publiken som ser det hela för första gången. Jag brukar smita ut i en sk avantloge då och då och titta lite från publikhåll på en del scener som jag inte är med i för att påminna mig om vad vi gör. Saker och ting ser HELT annorlunda ut från publikhåll. Det är så lätt att man glömmer bort det. Faktiskt. Vi skådespelare går in genom en helt annan entré på teaterns baksida och har ett minst sagt bedagat gemensamt utrymme med en kaffebryggare som ser ut att ha bryggt en miljon kaffekannor. Linoleumgolv och svampade gula väggar. Trasiga ikealampor som är felplacerade så när man reser sig ur soffan slår man i dom med huvudet. Varje jävla gång. :-) Min loge är en kal cell med vita betongväggar på tre kvadrat. Det är teatern för mig. Alltså en helt annan bild än den som publiken möter från huvudentrén. Det är samma hus. Samma föreställning men två helt olika världar. Ett besök i den där avantlogen justerar obalansen en aning och man förstår varför man är där. Det kanske låter konstigt men så är det. Jag älskar verkligen att spela teater. Jag anser att en skådespelares artistiska konst är magisk och underbar. I det avseendet är jag helt okritiskt pretentiös. Jag älskar att gestalta och jag är stolt över att vara en entertainer. Att lyssna på publiken och försöka toppa mig själv varje gång. Det är mitt jobb och jag älskar det. Ändra och putsa för att det skall bli levande. Det är alltid lika kul. Men ikväll var det svårt. Totalt orkeslös och med en röst som svek mig så fort jag fick feeling. Jag är helt knäckt här men det blir nog bättre bara jag får sova ut. Publiken var det i alla fall inget fel på. Vad skall man säga när de ställer sig upp och ger stående ovationer i slutet. Ja, just det. Vi gör ju en jävla rökare till föreställning... det hade jag visst glömt bort i min iver att fila på detaljer.

Avslutningsvis så vill jag bara säga att efter att ha sett den omfattande dos med TV humor som serveras just nu så är det i alla fall en person som utmärker sig. Henrik Dorsin. Den killen är bra. På riktigt. Han är så bra att man inte ens blir avundsjuk. Bara glad.

Jag är melankolisk nu. Känner ni det? God natt.

Jag har alltid varit svag för Oasis

Gillar deras nya låt också.

Johan 14 år

Igår lät det som jag var i målbrottet på scenen. Redan i första scenen sprack min röst av förkylningen och jag fick några målbrottstuppar. Låt mig säga så här. Det är inte i min karaktär att ligga i målbrottet. Jag spelar en oerhört pompös herre och min pondus försvann i ett slag när rösten svek mig. Istället började jag försöka tala med djup röst precis som barn gör när dom leker vuxna. Inte så lyckat. Låter ju mest larvigt. Sen tog jag med mig honungsvatten in på scenen istället. Kände mig som fjollig Elaine Paige med mina koppar utplacerade här och var. Dessotom var jag ofräch med febersvettiga kläder. Tur att man står några meter från publiken. Jag kände mig som ett svettmiffo med issues där på scenen igår. Hoppas att jag är bättre ikväll. Just nu är rösten helt borta. Dags för mer honungsvatten. la la la al la laaaaa.

Ego

Nu har jag surfat runt lite på andras bloggar i brist på något att göra och då slog det mig hur ogenerat en del komiker skriver och bedömmer sin egna gig. Hur kan man som artist bedömma sitt framträdande ur publikens synvinkel? Very strange. Att man som artist upplever sig vara fantastisk betyder inte att man är det. Trust me. Lite ödmjukhet skulle inte skada tror jag. Jag har skrivit om mina egna gig några gånger. Börjar rysa på tanken att jag eventuellt också dunkat mig själv i ryggen på detta onyanserade och fula sätt. Ber om usräkt i så fall. Jävla osexigt.

Nu händer inget igen

Det har inte hänt något sedan jag satt här igår kväll och dödade tid vid datorn. Jag har ätit några alvedon och sovit. Helt plötsligt har det inte hänt någonting. Jag har inte snubblat med soporna eller bitit av en tand. Inget. Jag förstår inte Magnus Uggla. Killen sprutar ur sig inlägg. Han ser storys i allt. Roliga inlägg dessutom. Jag ser inte en story någonstans. Jag är bara irriterad över att jag behövt ställa in två dagar i rad. Jag är bara sjuk och irriterad.

Tangentbordet

Nuharjagtvättattangentbordettvågångerochdetendasominte
fungerarärmellanslaget.Trorjagslängerdettanu.

tips från coachen från i söndags

Jr1607
Uploaded by Barneyk

Sjuk idag. Ingen Norra Brunn ikväll. Hoppas vara bättre till imorgon.

Så här ska man ta telefonförsäljare!

Lyssna på detta fantastiska telefonsamtal...

Så blev det....

Skulle betala räkningar på mitt företag via internetbanken och upptäckte att ALLA pengar var borta. Vartenda öre. Banken har av någon anledning konfiskerat alla mina bolagspengar. Det var som en sådan där mardröm man kan ha. Jag satt med en hög räkningar i handen och en nolla på skärmen. Jaha ja... Hej på dig du. Vilken oskön siffra du är. Någonstans började jag tänka. Kan jag har jobbat för lite? Är jag på väg in i en konkurs? Att jobba mer än vad jag gör det går inte så det måste vara banken som gjort något förhastat. Jag lär väl få reda på det på måndag om jag inte hunnit hänga mig innan dess. Annars får jag vä börja umgås med Leila K

Flygminnen

Hittade lite skärmflygsbilder som jag filmat när jag höll på att flyga mycket. Tog ut en liten bit. Man blir ju sugen igen... Men men men. Det finns ju risker med den där sporten. Killen som flyger sist backar i luften. Det är inte bra. Som ni märker är han skärrad när han kommer ner. Men han hanterade situationen exemplariskt tycker jag genom att göra öron och trampa på speeden...

Parlamentet

Idag finns det bara en sak... Parlamentet. Så är det alltid när jag skall göra det TV programmet. Jag vaknar up och har lite ont i magen. "ja just det.. vi bandar parlamentet idag" Det brukar ju gå bra men det kostar alltid på. Det är därför jag bara gör ett program i höst. Skall sätta mig och förbereda det så mycket jag hinner här nu på förmiddagen, packa ner kostymen som jag sytt upp i Thailand och Nixon knappen såklart. Sen blir det Oscars ikväll igen. Tur att man kan den föreställningen nu. Jag lär vara som en urvriden trasa när jag kommer dit.

Will Ferrell gör Robert Goulet

Robert Goulet har tydligen gått bort